Längst ned i vänster hörn är K.G. och Väggen mycket mer visuella i sin besvikelse än vad övriga truppen medger i sina ansiktsuttryck. Skulle väl vara Brordins tvetydiga min då…
0-1 Den sjukaste skjutande shejken
Gårdagens match mot Shejkerna från Stureby är lite symptomatisk för den gångna vårsäsongen. Close but no donut. Vi har, liksom igår, mött lag som består av mer tekniskt begåvade spelare än oss men ändå hållit undan bra. Dock har vi inte lyckats göra målen som behövs för att vinna en match (oftast fler än man släpper in).
Det som präglade gårdagens match var att vi stora delar av speltiden (undantaget var en ”dip” i första halvan av andra halvlek) hade ett osedvanligt lugn när vi höll i bollen. Vi vågade kolla om vi hade något bra passningsalternativ och hade vi inte det vågade vi vänta in det. De som inte höll i bollen var riktigt bra på att komma och möta eller att göra sig tillgängliga. Det var vackert!
Shejkerna från Stureby är ett av de mer prominenta lagen i tabellen. De hade dock veckan innan förlorat mot Ivar Lo Park Rangers, som i och med den vinsten och gårdagens dito knep förstaplatsen från just Shejkerna, så deras revanschlust var påtaglig. Kontra hade dock inga planer på att göra det lätt för Sturebys rojalister.
Inledningsvis spelade vi, som nyss nämnt, lugnt och kontrollerat. Med ett systematiskt uppspel tog vi oss omgående till ett farligt läge. Vi var också bra på att inte ge Shejkerna någon ro, utan lade bra press på bollhållaren och lyckades på så sätt göra dem mer ineffektiva.
Vi fortsatte pressa på och om inget annat så kan gårdagens match stå som ett monument över hur bra det kan bli om vi spelar som ett lag. Vi jobbade lugnt och kontrollerat och framför allt hade vi det roligt där ute på det torra gruset. En och annan ytterligare målchans fick vi oss också. Bland annat fick Joel till en lobb med ryggen mot mål som ställde målvakten och inte var långt ifrån att dimpa in i mål Även Elias, som verkade ville revanschera sig för förra veckans olyckliga självmål, stod för en riktigt fin insats när han genomförde en soloräd som sånär renderade ett ledningsmål för Kontra.
Det har skrivits till leda. I början av andra halvlek trappade vi ner lite på tempot och lät på så sätt Shejkerna etablera ett lite bättre spel. Nu var det deras tur att ha bud på mål. Och ett till. Och ett till. Vi lyckades dock se till att deras avslut antingen gick utanför eller kunde plockas upp av Danne, som var tillbaka mellan stolparna. I synnerhet en av shejkerna blev mer och mer frustrerad av att hans mål hade gått långt utanför målburen och till slut rann bägaren över. Ungefär halvvägs in i halvleken fick han bollen och forcerade sig förbi en, två, tre kontraiter innan han kallt placerade den i nätet. Inte helt orättvist med tanke på den senaste tidens matchbild men heller inte helt rättvist, sett till hela matchen.
Men efter detta började vi återigen hitta tillbaka till första halvans galanta spel. Sporrade av vikten att kvittera började vi pressa på, med skillnaden att vi denna gång gjorde det som ett lag. Sista delen av halvleken utmärktes av ett massivt försök att få till en utjämning. En utjämning som tyvärr aldrig kom, trots några riktigt vassa lägen.
Vi kan summera matchen på samma sätt som säsongen: resultatet speglar inte insatsen. Igår visade protokollet att vi fick stryk med 0-1. Det säger inget om hur oförtjänt det var. Tabellen visar att vi har 4 poäng. Vi borde ha i alla fall 8. Men de goda nyheterna är att vi kan vända det här i höst. Vi behöver bara träna lite på avslut under sommaren. Ska vi säga så?
Tabelljäveln ljuger tyvärr inte
