Glimrande spel ger säsongens andra poäng

Kontra STHLM – RAB 2-2

Förra veckan visade Kontra bitvis prov på riktigt bra eget spel. I matchrapporten talades det om trendbrott. Gårdagens match gav indikationer på att det är en ny trend som startats.

Vissa saker består. Som vanligt i år var det igår tydligt att Kontras gamla vapen många avbytare är ett minne blott. Först med två minuter kvar till avspark blev vi fullt lag. Man kan bara konstatera att det var synd om de kontraiter som inte var med om skönspelet som bedrevs igår.

Kontra fortsatte på nyligen inslagen väg när de höll i bollen, pratade och minskade avstånden. Det ledde till snygga väggspel upp i planen. I ett genidrag flyttades Kontras gamla backklippa Face upp på ytterplacering där han skötte sig ypperligt.

Nää, det är sedan gammalt att karln kan springa, sa ass.coach Bäten. Och han var till stor hjälp när han löpte ner, tog emot bollen och hittade ny yta.

Första målet kom av en lite underlig situation. Hagge slog en hörna som RAB:s målvakt greppade men sedan tappade in i målet. Å andra sidan fick RAB strax därefter en lika billig utjämning när försvaret inte lyckades rensa bort bollen från straffområdet. Halvleken slutade således 1-1.

Även i andra halvlek fungerade spelet som det ska. Fortsatt god kämpavilja och lagkänsla. Eller som t.f. målvakt Mike uttryckte det:
From where I was standing, it was beautiful.

Trycket var högt, mycket tack vare stabila insatser från inte minst Peter och Palle som var mycket bra på att ta upp bollen i banan. Ett rödvitt mål låg i luften. Och snart kom utdelningen. Jag kommer inte ihåg vem som gjorde målet eller assisten (var i ett lyckorus när det skedde men räknar med att ansvariga ger sig till känna). Men efter ett snyggt samspel och lika bra avslut ledde Kontra matchen med 9 minuter kvar att spela.

RAB jagade nu ännu en kvittering och flyttade upp spelarna en hel del. Kontra höll dock undan och ansträngde sig till sitt yttersta för att säkra vinsten. Många chanser hade vi som tyvärr inte gick in. Bl.a. fick Hagge bollen, lyfte upp den och slog en halvvolley som tog i kryssribban.

Sedan hände det som inte borde hända och som inte känns rättvist på något sätt. Med en minut kvar på klockan lyckas en RAB-spelare ta sig förbi undertecknad, som helt missbedömer en studsande boll, och kommer ensam med Mike som inte lyckas rädda bollen. Matchen slutar därmed 2-2.

Men, fan. Inte ska man väl klaga. Vi tog ju en pinne och det är ju inte något vi varit bortskämda med i år. Och vad som är viktigare än så är att vi igår åter hade kul när vi spelade. Och ett eget spel. Det bådar gott, det här.

Trendbrott i mörkret

Vänskapen Pungpinan – Kontra STHLM 2-1

Det har inte blivit många segrar för Kontra i år. I år har vi som bekant bara lyckats bärga en poäng än så länge. Matchen igår såg ut att bli ett trendbrott, vilket det också blev. Dock ej resultatmässigt.

Kontra mönstrade hela två avbytare, vilket i sig är ett trendbrott detta år. Detta uppvägdes dock med att det inte närvarade någon domare eller någon som kunde sätta på belysningen. Man börjar ju fundera lite på vad medlemsavgiften går till.

Under matchen visade kontraiterna prov på riktigt stabilt spel. Det var kort sagt natt och dag jämfört med förra veckan (och stora delar av vårsäsongen. Trendbrott, med andra ord.) Kontra höll i bollen, sprang på ytor och hjälpte varandra. Hemvändaren Face, som stod i mål första halvlek, hade inte överdrivet mycket att göra men när det krävdes skötte han sig felfritt. En bit in i första halvlek var det dags för Niklas att introducera sig för hösten. På en hörna slagen av Hagge smög han sig från sin markering och tryckte klockrent in bollen med pannan. Poetiskt.  Det sista som hände i halvleken var bud på en straff för Vänskapen Pungpinan efter en hands-situation i Kontras straffområde men det visade sig att tiden redan gått ut när situationen uppstod.

Det blev ingen halvtidsvila eftersom man ville ta till vara på det sista dagsljuset. Kontra hann dock byta målvakt. Även denna halvlek spelade Kontra riktigt bra spel där de olika lagdelarna samverkade riktigt bra. Exempelvis Olle var rörlig på sin ytterkant och kom ner och mötte bollen med ett skarvpass som lät Kontras backar komma upp i banan med fart.

Dock vill även Vänskapen Pungpinan göra mål. Och det lyckades de med. En motspelare fyrade av en riktig ormdödare som visade sig vara effektiv. Niklas, som nu stod i mål, missbedömde helt bollens beteende och plockade inte upp den. Till följd av detta letade den sig nesligt in i maskorna. Vi får också skylla lite på skymningen som gjorde det svårt att se något över huvud taget.

Men det här var ju inte ett vanligt kapitel i 2012 års Kontrakrönika. Vi vek inte ner oss, vi inriktade oss inte bara på att försvara vårt poäng. Vi ville vinna. Och inte bara genom att tjonga upp bollen på gott och ont. Fortsatt bra spel var kvällens melodi. Och det gav resultat, åtminstone i chanser. Till exempel fick Hagge en fin möjlighet att upprepa Niklas nickmål men en grön försvarare lyckades få hjässan på bollen i sista sekund.

Det skulle dock bli värre. Lite senare lyckades Vänskapen Pungpinan peta in ännu en boll, denna gång till följd av bristande försvarsspel. 2-1 således. Efter detta jagade Kontra desperat en utjämning, fortfarande med väl uppbyggt anfallsspel. Dock lyckades vi inte trycka in bollen.

Förlusten var därmed ett faktum. Men viktigare än så, och det vi ska ta med oss, var att vi spelade riktigt bra fotboll igår. Och med den vetskapen kan åtminstone jag acceptera en förlust.

Ny förlust mot kakätarna

Ta en kaka Stefan – Kontra STHLM 3-1

Jaha ja. Det var alltså dags att rapportera hur det gick i returmötet mot Ta En Kaka Stefan. Det var en hård match. Mycket slit. Kontra mönstrade precis nog personer för en startsjua. Inget mer. T.E.K.S. hade fyra avbytare. Dessutom såg de mycket biffigare ut än vad de gjorde i höstas (träningsläger under sommaren?). Kontra inledde matchen med att jaga boll medan T.E.K.S. visade prov på bra samspel i sina anfall. Det tog därför inte lång tid innan de lyckades lägga in första baljan bakom Göbb, som vikarierade som målvakt.

Men då hände något. Vid avsparken efter ledningsmålet tog Anderson bollen rakt upp längst motståndarnas planhalva och fyrade av vad som såg ut som en tåpaj rätt in i nätet. Det hela tog inte mer än tio sekunder. Detta sporrade resten av Kontra som tog många offensiva initiativ. Kanske var det inte alltid en smart taktik med tanke på bristen på avbytare. Hur som helst gick bollen aldrig in för Kontra. T.E.K.S. gjorde däremot 2-1 innan halvleken var slut.

I andra halvlek ställde sig undertecknad i mål till följd av en fotskada orsakad av en motståndare under första halvlek. Spelet i denna halvlek böljade fram och tillbaka. Kontra hade, som vanligt, ganska svårt att etablera ett eget spel. T.E.K.S. hade däremot många goda chanser att utöka ledningen, vilket de också gjorde till slut. Resten av skotten gick utanför målet och ledde till att stor del av tiden rann iväg medan jag haltande letade efter bollen i buskarna. Men det var inte bara nattsvart. I många lägen hjälpte Kontra varandra riktigt bra. Om vi nu bara kan hålla i bollen lite så skulle vi nog kunna hålla rak rygg resten av säsongen.

Matchen slutar 3-1 till T.E.K.S.