Vattentät offensiv, men det läckte bakåt

0-1 – ett omarkerat öra
1-1 – Ted (Joel)
2-1 – Nick (Ted)
2-2 – ett öra 
3-2 – Nick (straff ordnad av Nicke) 
3-3 – ännu ett öra 

En böljande match ägde rum igår kväll på Hökarängens grus. Tidigare på dagen var det regnvattnet som böljade fram längst Fagersjövägen från Hökarängens centrum mot bollplanen. Det såg länge ut som att det skulle bli en match där den vattensjuka planens pölar skulle vara den åttonde spelaren. Men runt fem-snåret lättade regnet samtidigt som vinden fortsatte ligga på, vilket torkade upp tillvaron.

Kontra, som premiärspelade i sina hemmaställ, var lika talrik som den spanska armadan denna kväll. Istället för vattensamlingar stora som insjöar framför målen var det alltså ett rött hav som samlades vid sidlinjen innan matchstart.

Kontra visade prov på gamla traditioner och lät motståndarna snabbt göra det första målet. Det verkade som att laget inte riktigt förstått att matchen börjat. Man lät istället Örat vandra upp i banan utan att sätta press på bollhållaren som obehindrat kunde dunka in bollen bakom Hagge Hartass, som vikarierade i mål tills The Wall dök upp.

Men detta var exakt det som behövdes för att väcka Kontraiterna ur sin dvala. Likt Poseidon släppte lös Kraken släppte Kontra loss våg efter våg av vassa anfall. Ett av dessa anfall renderade en hörna som lades av Webben. Kontraiterna samlades som i en svärm av torpeder från Röd Oktober i och utanför straffområdet. Webben tog i som av bara fan och sköt en haubits i en låg båge mot de röda torpederna. Det var som att bollen satt på en tamp som halades in i straffområdet mot Teds gyllene fot, vilken ägaren satte upp i luften och tryckte in bollen i mål på volley. Fotbollspoesi! Vilken explosion!

Sedan rann det på och Kontra tog ledningen utan att någon riktigt lyckats fatta vad som hände. Lyckligtvis hade vår skribent full koll och kan rapportera att förloppet var som följer:

Den första vågen när du ser på mej / och i mina ögon finns ett svar
till dej 

Den andra vågen doft från ditt hår / linjer jag kan följa minnen utav
år 

Den tredje vågen finns i din hand / en våg av silver som når min
strand 

Den fjärde vågen inifrån min själ / en våg av kärlek utan svek och
skäl 

Den femte vågen stormar inom mej / lust och längtan kräver mer av dej 

Den sjätte vågen blir ett med dej / den sjätte vågen besegrar mej 

Den sjunde vågen är när Ted passar Nick som gör mål.

2-1!

Innan halvleken var över vände dock åter tidvattnet i och med att öronen lyckades trycka in ännu ett mål. Lagen gick således av planen med två mål var gjorda. Det pratades i det röda lägret om att vi var bra när vi höll i bollen men mindre bra när vi inte gjorde det. Därför beslutades det att vi skulle ha som målsättning att hålla i bollen så mycket som möjligt.

Andra halvlek drog igång. Spelet var magiskt. Det var som att osynliga små andar nynnande:

I den stad där jag vart född
Fanns en gammal man som gått på sjön
Jag vet ett land, sa’ han till oss
Undervattensbåtar bor det där

Så vi segla’ mot vår sol
Tills vi fann ett hav av grus
Vågor gungar vi uppå
I vår röda undervattensbåt

Röd, röd, röd är vår undervattensbåt
Undervattensbåt, undervattensbåt
Röd, röd, röd är vår undervattensbåt
Undervattensbåt, undervattensbåt

Sedan hände det som alla Kontra-fans väntat på. Nicke drev in bollen i straffområdet och blev där brutalt kapad av en svartklädd försvarare. Domaren blåste straff och inga högljutt levererade argument kunde få honom att ändra sig. Straffen förvaltades av Nick som säkert placerade den högt i på målvaktens högra sida. 3-2 till Kontra!

Men Örat var tydligen inte nöjda med att ge bort segern hur som helst. Följden blev att de fick sig ännu ett kvitteringsmål och lyckades bärga ett poäng från denna match. Som Kontrait kändes det inte helt kul men inte heller helt orättvist. Vi visade prov på något av det bästa spelet vi bjudit på under vår tioåriga karriär när vi höll i bollen. Men vi brast lite väl mycket i defensiven och tittade mest på bollen, vilket gör att man ändå får unna Örat ett poäng.

Nästa vecka är det sista sammandrabbningen för i år. Vi måste också vinna den samtidigt som Örat måste slå Kungsfiskaren om vi ska ta tillbaka femteplatsen. Nu kör vi!

Målkalas och en välbevarad hemlighet när Kontra krossade FC SBE

0-1 Joel (FC SBE:s målvakt)
0-2 Nick (Joel)
1-2 Någon i FC SBE
1-3 Jungen (Nick)
1-4 Lightning (Face)

Vanligtvis när Kontra vinner så föredrar man att göra det med inte så imponerande uddamålet. I måndags, på Hökarängens grus, testade man en ny taktik: målkalas.

Kontra mönstrade nog med trupp för att ha endast en avbytare. Det finns både för- och nackdelar med detta. Det är lättare att komma in i matchen mentalt men också lika enkelt att man inte orkar ge hundra procent. Det underlättade dock att motståndarna bara hade fem spelare.

Eftersom varken coach Hardstedt eller ass. coach Hardstedt kunde närvara (de var på lagledarfortbildning i Bern) så beslutades det någorlunda demokratiskt att Kontra skulle testa den gamla 2-2-2-uppställningen i ett försök att stärka upp mittfältet, minska avstånden mellan lagdelarna samt ta oss in lite från kanterna. Motståndarna ställde upp typ 2-1-1, eftersom de var så få.

Till en början var Kontra lite nonchalanta. Vi har sett det förut och det är ingen vacker syn. Speciellt inte när man spelar mot så pass individuellt kompetenta spelare som FC SBE har i sitt lag. Även om de, som sagt, bara var fem stycken. När vi hade bollen ville vi hellre göra en snygg offensiv passning än att ta det kloka alternativet, vilket bjöd in till många farliga chanser för SBE. Ett ledningsmål för motståndarna kändes ibland riktigt nära men Kontra lyckades freda sig tills vi kommit in i matchen mentalt.

Och som vi tillslut tog oss in! Vi hittade fokus, vi började spela lugnt och kontrollerat, vi rörde på oss och vi lade hög press på motståndarna. Det ska sägas att i synnerhet deras backlinje (två av enbart fem) innehöll några riktiga bolltrollare som gärna tvärvände men vi lyckades ändå pressa dem så pass mycket att de sällan fick tid nog att gjuta kvalitet i passningarna. Ofta fick de nöja sig med att försöka lägga långbollar på sin forwards och det var sällan några problem för Kontras defensiv att plocka upp dessa bollar.

Målen då? Jo tack, de var riktigt fina. 0-1 gjordes i och med att Webben påpassligt bröt en passning från SBE:s målvakt och sedan fyrade av en tåpaj mitt i steget. Bollen krängde och svängde så pass mycket att den, trots sin ringa hastighet, blev otagbar för målisen. Mer sådana mål vill vi se!

0-2 gjordes av Nick på assist av Webben. Det var redan innan matchstart tydligt att Nick (eller Jair) inte bara var sugen på att göra mål idag, utan också hade extra mycket krut i dojan.

Sedan följde ett mål av FC SBE där Kontra gick bort sig och inte hann med i motståndarnas snabba omställningsspel. Oron bland fansen var påtaglig. Skulle Kontra orka mota bort SBE?

Ja, det skulle de. För istället för att låta SBE skapa chans till kvittering gjorde Kontra 3-1. Nick/Jair gjorde som Webben gjort efter sitt mål och assisterade till nästa. Målgörare denna gång var Jungen, som uppenbarligen inte bara solat på sin semester, utan också tränat på snygga volleyavslut med knäna.

En som inte ville vara sämre, utan snarare hade siktet inställt på att sända en signal till motståndarna, tränarstaben, fansen och alla andra som ville lyssna, var Lightning. Läckert assisterad av Face dunkade han in 1-4-målet med c:a 2 minuter kvar av matchen.

Gemensamt för (nästan) alla målen var att de föregicks av läckra uppspel. Läckra i sin enkelhet. Två, tre väggpass så var Kontra framme i farliga situationer. Det borde kommas ihåg i kvarvarande matcher. Att hålla spelet enkelt kommer att ge resultat. Och vi bör också se till att motståndarna är färre än oss.

Kämpaviljan infann sig (tillslut) i måndags med bra vilja och spel som resultat. Det var skitkul att spela med er, boys!

Låt oss ha lika kul mot Örat United.

Tennisförlust för vekt Kontra

Kontra STHLM – FC Snubbe – 1-6
0-1 Snubbe
0-2 Snubbe
0-3 Snubbe
0-4 Snubbe
0-5 Snubbe
1-5 Nicke (Björne)
1-6 Snubbe

Jaha.

Kontra hade mönstrat sju ordinarie spelare plus en provspelare efter att Coach Mangoose hade scoutat marknaden och fått med sig en yngling vid namn Björne. Vi hade dock inte riktigt gjort läxan eftersom vi borde vetat att vi skulle möta ett oerhört starkt lag. Kontra startade ändå med inställningen att här ska det spelas gladfotboll och under de första minuterna såg det ju (som oftast) lovande ut. Vi fick ett par vassa avslut och det fick Snubbe också. Det böljade fram och tillbaka. Men så fick Snubbe loss ett svårt hårt skott och The Wall fick vittja nätet en första gång. Tyvärr skulle det bli mer av den varan.

PÅ en tilltrasslad situation skulle Hartass rensa men bollen gick i eget mål. I Kontraleden spred sig frustrationen och laget blev allt mer desperat att förändra matchsituationen. Istället såg vi till att förvärra matchsituationen. Snubbe hade bud på mer men i halvtid stod det ändå bara 0-2. Vi snackade om att vårda boll. Vi pustade ut. Det märktes att ingen i Kontra var riktigt på topp denna septemberafton. Ut på plan igen. Där blev det inom 10 minuter hela 0-5, ingen minns riktigt hur men det var inte kul.

Så med 7 minuter kvar hände äntligen något. Kontras spel fungerade. Vi slet den där extra metern. Vi gick in och tog tacklingarna som behövdes. Och vips friställde Björne en vilt sprattlade Nicke som enkelt lade bollen i mål. Ett lättnadens jubel hördes från den rödvitsvarta läktaren. Förnedringen skulle bli ett faktum, det fattade vi allihop. Men den skulle i alla fall inte bli total. Vi hade bud på 2-5, 3-5 och 4-5 men det var just bud. Det stod förbannat fortsatt 1-5 när vi med två minuter kvar tittade på matchklockan. Då kom ytterligare en snubbe loss och slängde in 1-6. Ridå.

Jaha. Vad ska man säga?

Jo, att Kontra alltid kommer igen! Nästa vecka är det ny match. Då har vi glömt det här debaclet och klär oss stolt i Kontras färger igen. Och då ska vi fan vinna!

Forza!

Oavgjort in the new black

Kungsfiskaren – Kontra – 1-1
1-0 Dutina (Taylor)
1-1 Nån form av Kungsfiskare

”Jag måste dra till färjan, helvete.” Med de orden fick jag i uppdrag att skriva en matchrapport om måndagens sammandrabbning. Det har gått några dagar så det är svårt att minnas några detaljer. Lägg där till att måndagens match markerade startskottet för fyra matcher på 48 timmar för mig så förstår du nog att det är lite svårt att hålla reda på vem som gjorde vad när.

Det jag däremot minns är att vi spelade sammansvetsat och bra. Kanske underskattade vi Kungsfiskaren lite, trots att de spöade oss förra mötet. Vi pratade innan om att det här var ett gäng som inte skulle orka springa så mycket. Så var inte fallet. Detta var inte en match där endera laget tog ett tydligt grepp och förde spelet, utan en jämn historia som var väldigt kul att vara med om. Det var en härlig inställning som båda lagen visade upp.

Det var också härligt att äntligen i officiella sammanhang få lufta de nya ställen. Låt vara att det var våra bortaställ men ändå. Det är en gammal devis att ska vi i Kontra förlora så ska vi i alla fall se snygga ut. Och det gjorde vi, även om vi inte förlorade. Detta tack vare nyförvärvet Ted ”Teddan” Dutina som tryckte in inte bara sitt första spelmål i Kontra, utan det första i våra nya ställ.

Ledsen att jag inte kan komma med mer info än så här. Det blir bättre efter nästa match som du anmäler dig till här.