Kontra STHLM – Skanstull Tigers 0-1
Kontra har denna säsong något av en Örebrosk svit på gång. Inte en enda vinst hittills och denna match skulle, när slutsignalen ljudit, visa sig inte bli något undantag.
Vädret var soligt och varmt vid Hökarängens BP denna försommarkväll. Humöret var på topp bland de för säsongen rekordmånga kontraiterna som samlats på gruset. Inte minst eftersom det florerat ett rykte på kansliet att de nya matchställen skulle delas ut. Och mycket riktigt. Äntligen var de här. Snygga som bara den och inte alls lika galonartade som den senaste leveransen från Kambodja, vilket uppskattades i det varma vädret.
Första halvlek var riktigt bra. Försvaret höll tätt, anfallet var alert och båda delarna samarbetade bra. Den nyss nämnda stora truppen, som också är ett av Kontras historiska trumfkort, gjorde att de rödvita spelarna kunde ge järnet och genomföra korta byten. Inte heller gjorde motståndarna någon dålig insats men det blev ganska snart klart att det något hotfulla intryck Skanstull Tigers gav innan matchen (i egenskap av spelarnas fysiska praktfullhet) var något av ett luftslott. Kontra pressade motståndarna som stressades och inte skapade många giftiga chanser. De flesta skotten skickades inte bara över mål, utan även ovanför stängslet. De skott som väl gick på mål kunde målvaktsvikarien Freddie ta hand om.
Framåt fungerade Kontras spel också bra, även om skottstatistiken talade till tigrarnas fördel. Kontra visade upp praktexempel på att slå passningar på ytor, att fylla på och att hjälpa varandra. Däremot ville bollen inte leta sig in i mål.
Andra halvlek var klassisk kontraism. Avstånden mellan försvar och anfall ökade och därigenom plockades de flesta passningarna upp av tigrarna som kunde inleda ett nytt anfall. Andra halvleks målvakt Anderton visade dock prov på kobraliknande reflexer när skotten kom på mål. Det såg länge ut som att Kontra skulle lyckas stå emot pressen. Men så hände det som inte fick hända. En av tigrarna slår in en hög boll mot straffområdet. K.G. går in för att nicka bort den men får den mitt på hjässan. Bollen fortsätter i en båge över en utrusande Anderton och seglar in i mål. Snöpligt. Resten av matchen kämpar Kontra utan framgång för att kvittera.
Redaktionensutsände reporter fick sig en pratstund med syndabocken efter matchen.
– Nääh, just nu känns allt bara åt helvete, sa en uppgiven K.G. Jag ser bollen komma och tänker inte på att kolla var Anderton är förrän det är försent. Det är rena rama sopspelet. Något som hör hemma i de lägre divisionerna i Korpen, inte i fyran. Jag kan bara be om ursäkt till mina lagkamrater och lova att jag ska kämpa hårt för att gottgöra detta.
Så Kontra förlorade även denna match. Men de kämpade bra. Och var snygga när de gjorde det.