Kontra STHLM – LV United 1 – 3

Stämningen var god innan matchen. Efter förra veckan hade vikten av att finna sitt Happy place understrukits vid varje träningstillfälle. Och det hade gett resultat. Kontra visade stort fokus men tillät sig ändå att spexa och skratta under uppvärmningen. Inte heller denna gång var coach Andersson närvarande men laget tog sitt ansvar och pratade bl.a. om att pressa högt, spela som ett lag, prata, ta skottet och framför allt ha kul.

I matchens inledning lät Kontra LV-spelarna känna lite på bollen. De fick däremot aldrig några farliga lägen för Kontra höll ihop bra bakåt och neutraliserade motståndarna. Kontra pratade mycket och bevisade återigen att det är nyckeln till både framgång och framspel. Resultatet av detta var några riktigt vackra varianter där bollen lades ut på yttern som ofta gjorde en lätt passning in på mitt-mitten som kunde spela vidare eller tillbaka på yttern som sökt ny position. Vi kunde därmed komma till några avslut som väl inte var så giftiga men mycket bättre än att tappa bollen till LV.

Det blev aldrig några jättechanser åt endera hållet och därför var det bara logiskt att det stod 0-0 i halvtidsvilan.

Det enda riktiga orosmolnet var att Kontra bara mönstrade två avbytare, vilket inte är optimalt för oss. Skulle vi orka hålla uppe kvaliteten? Svaret kom snabbt när LV visade prov på målsinne. 0-1 kom i en två mot en-situation där målvaktsvikarien Pony avvaktade för att täcka bollhållarens passningsalternativ. Passen kom aldrig men däremot ett riktigt praktskott som letade sig in i mål.

0-2 kom tätt inpå i en liknande situation. Två anfallare mot en försvarare som agerade efter bästa förmåga, med tanke på omständigheterna. Däremot drog LV det längsta stråt även i denna situation.

0-3 var inte helt okej. I en situation där undertecknad fått bort bollen fullföljde LV:s något rultiga anfallare sin löpning och gav mig en kyss på knät som helt fick mig ur balans och gjorde mig oförmögen att ingripa när bollen plockades upp och skickades in i mål igen. Domaren fick höra ett och annat men var orubblig i sitt beslut. Jag hade tydligen gått in lika hårt.

Men nu hände något konstigt. I alla liknande lägen historiskt sett har Kontra gett upp. Men det var inte ett alternativ igår. Istället fortsatte Kontra spela högt och hamra på. Erik visade stryktålighet som Rocky Balboa när han drev upp bollen på kanten. Ivrigt uppvaktad av en LV-spelare fälldes han inte en, inte två men tre gånger innan han fick frispark. Och detta utan att tappa bollen. Kontra agerade helt rätt på den fasta situationen; tät markering på målvakten och rörigt i straffområdet. Tack vare detta kunde ångloket Ternow plocka upp returen på det pressade skottet och trycka in bollen. Matchtavlan visade 1-3 och drygt fem minuter kvar av matchen. Trots två mål kändes matchen öppen igen och Kontra fortsatte således att kämpa på.

Det var hårt på planen igår. I kamp om bollen på vår planhalva hamnade Ternow i spotlighten igen då hans arm träffade en LV-spelare i fejset. Detta ledde till en hämndaktion i påföljande anfall som gav Kontra en ny frispark som tyvärr inte gav något mål. Efter detta blåste domaren av matchen.

Kontra föll alltså igår men gick av planen med rak rygg. Vi kämpade på och hjälpte varandra, vilket är värt rikligt med beröm. Jag skulle inte kunna lyfta fram någon enskild spelare även om jag ville för igår visade varenda spelare vad Kontra står för. Det har sällan varit så kul att förlora.