Kontra får en lektion i fotboll

Kontra – Unicorn United 0 – 6

Regnig, mörk och jävlig var gårdagskvällen. Av de tre adjektiven är jävlig det enda som passar in på matchen mot Unicorn. Senast Enhörningarna och Kontra möttes blev resultatet 1-1. Om man ser till det, och det faktum att lagen innan matchen hade i princip identisk målskillnad och samma poäng, kändes det inte helt otroligt att Kontra skulle kunna kämpa sig till åtminstone ett poäng.

Det var dock nära att Kontra bärgade hela tre poäng utan att ens behöva gå ut på planen. Unicorn saknade likvida medel nog till domaren och det var inte förrän Kontra gick in och pytsade in en 100-lapp som matchen kunde blåsas igång. Vi skulle ha tagit WO-vinsten.

Hela matchen präglades egentligen av en strategimiss. Ass. coach Bäten satsade på att spela som senast; med tonvikt på defensiven och kontringar. Dock skulle man testa att pressa högt de första fem, tio minuterna och försöka få in ett ledningsmål som sedan skulle försvaras. Det gick, kort sagt, inte riktigt som det var tänkt.

Unicorn är begåvade fotbollsspelare. Det måste sägas. De är många, unga och tekniska och spelar som ett lag. I varje anfall kom de med minst en spelare fler än vad Kontra försvarade sig med. Gärna fler än så. Deras rutin visade sig även i att de visste precis hur de skulle trycka till oss i närkamper så att vi tappar balansen, både fysiskt och mentalt, men utan att det renderar frisparkar. Om Kontra ska kunna prestera bättre måste vi bli bättre på att spjärna emot i sådana lägen och gärna få in denna teknik i vår repertoar. Det är bevisligen ett effektivt sätt att få motståndarna ur balans.

Det första målet var kanske inte det värdigaste målet som gjorts i Korpen i år. En riktig förvirrad situation ledde till att tre kontraiter, förutom Hartass i mål, stod på mållinjen och sparkade desperat efter bollen som studsade mellan dem och en massa anfallande enhörningar som lika febrilt försökte sparka bollen åt andra hållet. Tillslut slank bollen ändå in. Det var inte ett vackert mål men ett mål likaså. Innan halvleken var slut skulle Unicorn ha gjort ännu ett.

I andra halvlek spelade Kontra både lite mer strukturerat och passionerat. Det fanns en kämpavilja och ibland en tillstymmelse till lagspel, om än vi oftast satsade på att slå långa bollar som enhörningarna lätt kunde plocka åt sig. Men bitvis, och kanske av viss desperation, vågade vi flytta upp laget och skapa några lägen som kunde ha blivit riktigt vassa.

En logisk följd av ett offensivt spel är dock att det öppnar för kontringar, vilket vi ju konstaterat innan matchen. Problemet var att det var Unicorn som gagnades mest av detta. En back mot tre anfallare kan inte göra mycket.  3-0 var därmed ett faktum. Likaså 4-0, 5-0 och i slutet av matchen fullbordade Unicorn undervisningen genom att trycka in en sjätte förnedring.

Hågkomster ur ett dåligt minne

Dynamit – Kontra 1– 1

0 – 1 Nicke (Face)

Jag minns inte exakt detaljerna från den här matchen, dels för att det gått åtta dagar och en match sedan den utspelade sig och dels för att det tar ungefär fem minuter innan matchen i mitt minne mest är ett töcken (vilket gör att jag verkligen inte är mest lämpad för att skriva matchrapporter).

Det jag minns är däremot att Kontra ganska omgående och något överraskande tog ledningen. Vi hade innan matchen sagt att Dynamit skulle få styra spelet bäst de ville medan vi skulle satsa på att täppa igen och kontra när vi hade chansen. Coach Taylor hade dock nog inte förväntat sig att det skulle gå så snabbt för taktiken att bära frukt.

Resten av matchen präglades till största del av spel mot ett mål. Dynamit kämpade hårt för att kvittera men ett tajt försvar såg mest till att de fick nöja sig med långskott som t.f. målvakt Jens inte hade några som helst problem att plocka upp.

Även Kontra hade några chanser att näta och ytterligare dryga ut ledningen. Det klarast lysande exemplet var när Nicke fick bollen drog några spelare och fann sig med bara målvakten kvar att förnedra. Antingen kunde han passa Webben, som följt med i attacken, eller skjuta ett välplacerat skott i mål. Men Niklas valde ett tredje, lite mer iögonfallande alternativ; att skrika ”Zlatan Ibrahimovic!” och sedan falla omkull i en praktfull hög. Klassiskt!

Med c:a två minuter kvar lyckades Dynamit slutligen trycka in kvitteringen. Det får ändå ses som någorlunda välförtjänt med tanke på att skottstatistiken var ungefär 37-3 till dynamitardernas fördel. Men icke desto mindre sved det lite i samtliga närvarade kontrahjärtan att vi föll så nära mållinjen.

Detaljerna lyser med sin frånvaro, som sagt. Påminn mig gärna om vem som gjorde mål och assisterade så att det kan föras in i skytteligans protokoll.