0-1 Jair (med assist av Webben)
0-2 Nicke (utan assist)
1-2 hårt festande motståndare
1-3 Hartass (utan assist)

Det var torsdag igen och veckans höjdpunkt var nära. Kontra hade samlat en trupp på 10 pers genom att ringa in båda succéspelarna från förra veckan, Anderton och Evert(on). Dessutom hade naturligtvis den aktivt coachande Dribbel på plats, och representation från styrelsen genom sekreterare Zimmerman (även känd som innehavaren av Jensases Love Dome och Jensases domenerande fot).

Vi hade pluggat siffror innan och såg att våra hårt tatuerade och piercade motståndare Party Hard FC inte heller hade någon vinst inkasserad, men inte heller någon oavgjort (som ju vi hade) och med detta faktum i bakfickan utnämnde vi dem (lite skämtsamt men ändå, någonstans djupt inom oss, gravallvarligt) till seriens strykgäng och kände självförtroendet bubbla upp. I själva verket kan man se att seriesuveränerna Shejkarna från Stureby bara slog Party Hard FC med 3-1 i inledningsmatchen, men sedan Din Bil (Kontras seriekonkurrenter från förra året) med 7-1. Det här kanske skulle bli svårare än vi hoppats på? Det verkar i alla fall vara en serie där alla kan slå alla, och där det verkligen gäller att få spelet att stämma.

Matchen inleddes med ett ganska böljande spel, där Party Hard tidigt fick en farlig chans genom ett skott i stolpen, trots att Kontras ambition var att pressa högt och följa med med laget kompakt. Ambitionen fanns där men i matchens första skede var glappet mellan ambition och genomförande ganska stort. Men det var ändå tydligt att motståndarna inte riktigt nådde upp till Kontras nivå och inspiration i inledningen. Kanske var det hårt festande på onsdagen, kanske var det något annat? Bollen rullade oftare dit Kontra ville i alla fall.

Kontra spelade ett rakt och hårt (men rättvist) spel och åkte på många avblåsningar till fördel för Party Hard, framför allt genom Hagge och Nicke som ofta valde att – istället för att runda motståndaren – gå rakt igenom honom. Funkade faktiskt mycket bra denna torsdagskväll, trots att det blev avblåsningar ibland.

I gengäld använde Party Hards vänstermittfältare händerna nästan varje gång han fick kontakt med bollen så antalet avblåsningar i första halvlek blev ganska jämt fördelade.

Ett stabilt Kontratryck ledde till slut till framgång, men det var ett motståndarmisstag som bäddade för det. En stressad målvakt rullade ut bollen för kort, och en högt pressande Webben såg chansen att revanschera sitt tapp på mittfältet i förra veckans match. Han rusade fram och tog emot bollen, och hade gott om tid att servera en framrusande och friställd Jair som snackade fint och avslutade ännu finare. Logiskt och härligt nog så stod det 0-1 till Kontra.

Men vi var inte nöjda där. Vi hade fått mersmak och ville gärna få ytterligare utdelning. När vi väl hade bollen skötte vi oss, till skillnad från när vi försvarade oss, riktigt bra. Och sådant ger ju utdelning om fotbollsgudarna är på bra humör. Det var de igår. Nicke fyrade av ett hårt skott på ett fint inspel från K.G. Målvakten tog den men lämnade retur till Nicke igen, som valde att denna gång testa något nytt: skjuta ännu hårdare. En bra idé, visade det sig då bollen fick nog med lyft för att hamna i nättaket och trycka upp ställningen till 0-2 till Kontra.

Så återkommer vi till det problem vi drogs med under första halvlek: passiviteten. Det var inte bara en fråga om att vi, likt tidigare, blir lite väl fega när vi har en ledning att försvara. Nej, detta var tydligt från början. Vi ville inte riktigt lägga press på partajarna. Istället lät vi dem få fritt spelrum. Vi gav dem chansen att spela bättre. Och våra motståndare var inte dumma. Självklart tog de till vara på detta. Obehindrat förde Party Hards bäste spelare upp bollen i banan tills han kom till ett bra läge för att ta ett skott.

Det blev ett vackert skott. Danne ”The Wall” försöket tippa det övar ribban men tyvärr var tippen för liten. Kanske var det solen i ögonen som ställde vår grönklädde kämpe, men oavsett stå flög bollen nesligt in i fel mål. 1-2 var ställningen när halvleken var över. Skulle vi få se en repris av förra veckans debacle?

Coach Engdahl, som stått och strukit sitt skägg vid sidlinjen, hade några handfasta förbättringsförslag. Ge inte motståndarna så mycket tid, kom och möt den som har bollen och snacka! Snacka, gubbar! Stärkta av den ärrade veteranens tips och av tanken på de öl som utlovats om vi vann sprang Kontra ut på planen igen.

Man ska inte underskatta kraften av ord levererade med emfas och inlevelse. I andra halvlek spelade vi mycket bättre. Party Hards framstötningar kändes inte lika farliga då vi mötte dem tidigare och gav dem mindre tid att få till mer än chansartade lägen.

Även framåt fungerade det ännu bättre och det skulle ge utdelning. Vi hade några bud på mål, både genom etablerat spel och ett helt gäng fasta situationer. En av de sistnämnda är värd att uppmärksamma.

Vi fick en inspark ungefär halvvägs upp på offensiv planhalva. Webben fick sköta insparken och skickade in den i mellanhöjd i mitten av straffområdet. Bollen gick till spelare i Party Hard, men det var kanske ganska bra (om än inte meningen). Det blev nämligen stor tumult när Kontras ettriga anfallare såg sin chans och attackerade. Det är svårt att se exakt vad som skedde på de officiella sportfotografernas bilder från matchen, men någonstans i det stora rökmolnet som uppstod fanns den ettrigaste av dem alla – Hagge Hetstass – och efter flertalet bollkontakter tryckte han in bolljäveln där den hörde hemma och Kontra hade 1-3!

Kontra Ultras uppbyggda glädje briserade som en bomb vars tryckvåg skakade om hela Hökarängen. Till följd av denna euforiska explosion kan man idag ta del av rapporter som gör gällande att skorstenen i det intilliggande Högdalens industriområde numera står på trekvart.

Återstoden av matchen spenderades med att lugnt och kontrollerat värja sig från ytterligare försök från Party Hards sida att reducera. Tack vare kompetent ansvarstagande från samtliga kontraiter blev det inget med det. Vi höll undan och kunde när visslan ljöd konstatera att vi kammat hem årets första vinst. Den första av förhoppningsvis många.

Här har vi tabellen vecka 22

1-0 Anderton (K.G.)
2-0 Jair (oklart)
2-1 random Kubenspelare
2-2 nån annan Kubenspelare (straff)

Det var både regn och solsken denna tidiga försommarkväll på Hökarängens BP. Dels vädermässigt eftersom uppvärmningen ackompanjerades av ett skyfall som hade fått en ung och oförmögen Per Gessle att utbrista:

Kanske är jag förvirrad
berusad och sjuk
men du, jag har aldrig känt mej
så ensam som nu

Fritt urklippt ur Gyllene Tiders ”Vandrar i ett sommarregn”

Men efter regn kommer solsken. Och sen kommer regn igen. Stora droppar, vissa formade som sfärer som exploderade mot våra bara hjässor, andra i skepnad av koner som tycktes penetrera hud och kläder och sprida kylan in i märgen på oss . Men dit kommer vi snart. I alla fall. Matchen mot Kuben började bra.

Kanske berodde detta på att det inledningsvis var blott fem Kuber på planen. (Dessa valde formationen av en romb. Kontra hade full uppställning och organiserade sig i en prisma ovanpå en rektangel.) Oavsett så var det Kontra som styrde spelet i matchens första halva. Det var natt och dag från senaste matchen. Passningarna satt där de skulle och kontraiter sprang i ellipser för att göra sig tillgängliga. Det var vackert att både se och vara en del av.

Men oavsett hur vackert detta spel var så är det ju inte värt mycket om det inte renderar mål. Lyckligtvis kunde vi prestera även på detta område denna kväll.

Första målet kom genom att K.G., Kontras kanske mest defensiva spelare, fick tag på bollen, tog med sig den några kliv upp på motståndarnas planhalva och, ovan vid dessa miljöer, började fundera vad han nu skulle ta sig till. Då hörde han ett bröl i fjärran från oklar person. Han skickade i alla fall iväg bollen i en kurva mot källan. Vem som skrek? Det var Kontras gamle striker Anderton som åter för kvällen klätt upp sig för ett rödvittsvart gästspel. Andertons fot mötte bollen och ändrade dess riktning i en rät vinkel, vilket ställde målisen totalt. ”In med bollen i mål” var det enda som gällde och gjort som sagt och därmed stod det 1-0 till Kontra.

Det var såväl gammalt, mellan och nytt i Kontra för kvällen. Yngst i laget var troligtvis den spänstige yttern Evert som bidrog med friskt spel, i samspel med nye stjärnan Mats ”New Mats” Samuelsson. Det var dock ingen ny talang, utan en gammal bekant nuna som lyckades trycka in ännu ett mål innan första halvleken var slut. Oklart hur det gick till (förtydliga gärna medelst en kommentar om du som läser detta vet mer) men t.f. lagkapten Nick ”Jair” Annerstedt fick tag på bollen och fyrade av ett riktigt praktskott som den kubistiske målvakten inte kunde rädda.

Som alla vet är ju inte Kontra riktigt vana att leda en match så med två mål under västen började hybris och målkättja sprida sig i leden. Det gjorde att de sista minuterna av första halvlek präglades av ett mer böljande spel där de gulsvarta kuberna gärna kontrade med tre spelare mot maximalt två försvarande kontraiter. Ibland knappt ens så många.

I halvlek pratade coach Engdahl om vikten av att behålla kylan och att vi skulle tajta ihop laget lite. Den ärrade backveteranen och tillika strategen Göbb påminde alla att det är bättre att låta bollhållaren komma till oss än att vi ska försöka bryta och gå bort oss.

Vi lyssnade uppenbarligen inte överdrivet mycket på detta för i andra halvlek bjöd vi in Kuben mer och mer. Vi fortsatte att titta framåt och glömde bort att täta till bakåt, liksom vi gjort i slutet av första halvlek.

Sen tappade Webben bollen och det blev 2-1. Nu blev det svettigt.

Sedan hände det som inte fick hända. I en sammandrabbning i straffområdet föll en kub. Domaren blåste i pipan och pekade på straffpunkten. Publiken buade men domaren var obeveklig. Ett övertramp hade skett och sådant kan inte gå ostraffat. Det är svårt att ifrågasätta den här domaren, då vi är väl bekanta med den höga kvaliteten han håller. Kubens straffläggare placerade den lågt i The Walls högra hörn. Danne gick år rätt håll men kunde helt enkelt inte nå den.

Nu var det bara framåt som gällde för Kontra. Ställningen hade reducerats till plus/minus noll och det var i de rödas läger ett negativt resultat. Tyvärr hade vi inte decimalerna på vår sida. Bland annat lyckades vi själva styra ut ett skott som annars skulle ha gått in.

Sen var matchen över. Slutsatsen var att vi kan prestera framåt men att detta sker på defensivens bekostnad. Lite som det svenska landslaget.

Vi lyckades dock att uppfylla ett av våra sportsliga mål för året denna kväll. Öl på Hökis.

Här har vi tabellen vecka 21:

1-0 Ivar Lo
2-0 Ivar Lo
3-0 Ivar Lo

Säsongspremiär mot legendariska Ivar Lo Park Rangers och Kontras mannar hade laddat innan på både Kontrachatten, i mejlen, på sajten och genom försäsongen Aprilcupen där Kontra slutade 4:a.

Eftersom det vara premiär så skulle den sedvanliga introduktionen hållas av domaren (som antagligen är den talangfulla rättskipare som dömde oss i Långbro för en herrans massa år sedan). Vi passade på att fråga Ivar Lo-spelarna om de var något bra. ”Njaaa” svarade de blygsamt varvid vi sa att vi var helt okej. Högmod går före fall.

Kontra inledde bra i kanske en minut. Sedan började vi falla ner med försvarslinjen, vilket lät ILPR avancera i planen. Efter c:a 7 minuter blev det 1-0 till ILPR genom ett halvhårt skott som föregicks av en bågformad löpning från kortlinjen utanför straffområdet tillbaka in centralt som vi helt enkelt inte hängde med på. The Wall hade händerna på bollen men lyckades tyvärr inte styra den utanför målramen. Snöpligt!

Ringrosten, som vi trodde vi polerat bort i och med Aprilcupen, var påtaglig. Våra bollar nådde inte fram till adressaten (vilket den dåligt skötta planen inte underlättade), vi kommunicerade inte tillräckligt tydligt i överlämning av markeringar, vi gjorde onödiga utfall som ILPR-spelarna lätt undvek och de klassiska avstånden mellan lagdelarna var lika stora som vanligt.

Således blev ingen förvånad när ILPR gjorde 2-0. Detta mål var snarare ett monument över vårt bristande spel än över ILPR:s kvalitet. Den nyss installerade tränaren Engdahl såg allt annat än nöjd ut.

I pausen pratade nämnda coach om vikten av att flytta upp laget lite och lägga press på motståndarna. Vi hade dubbel trupp med oss så det vara bara att köra fullt ut och byta snabbt.

Andra halvlek

Detta brandtal gav effekt och andra halvlek var mer jämn, sett till spelkvalitet. Vi vågade styra spelet lite mer och när Ivar Los målvakt visades ut (efter att ha tagit med händerna utanför straffområdet, vilket borde renderat ännu hårdare straff då det helt klart var spelförstörande) etablerade vi ett mäktigt, och för situationen okaraktäristiskt, tryck.

Men. Att spela bra är inte altid samma sak som att göra mål. Även om Ivar Lo just fortsatte att spela bra, när de bröt Kontras tryck och kontrade in 3-0.

Det är alltså här vi är, nådens vår 2015. Nu är det lyckligtvis ett uppehåll på två veckor till nästa match. Då ska vi spela så som vi kan spela. Och vinna!