Fem snabba till Peter ”Mr. 500” Andersson

"500 inlägg, motherfuckers!"

Peter Andersson har på sistone jobbat hårt för att fylla upp tomrummet som Ståhl lämnade efter sig i ”cyberrymden” när han drog till skogs. Till följd av detta kommer Peter som första kontrait någonsin med nästa forum-inlägg spränga den mytiska 500-gränsen. Kontrakurirens utsända fick sig ett samtal med Peter.

Du är ju blott ett foruminlägg från 500 jämt. Hur känns det?
Det känns stort på nåt sätt. Man känner att man gjort ett avtryck.

Vad tror du kommer hända när 500-gränsen sprängs?
Kanske blir det någon slags överraskningsfest på jobbet eller så, det är ändå de som sponsrat de flesta inlägg.

Ska du fira detta på något vis?
Det är inte riktigt spikat än. Men om det är något som är värt att fira här i livet, så är det 500 inlägg på kontras forum.

Du har i skrivande stund 17 fler inlägg än närmsta kontrait. Känns det bra eller dåligt att vara den mest aktive på forumet?
Det känns bra, man vill dominera, det är därför man håller på. Men det vore kul om vi blev fler i klubb 500 snart. Det är ensamt på toppen.

Vilka tips kan du ge de som inte har lika imponerande statistik?
Jag tar ett inlägg i taget, sätter hela tiden upp kortsiktiga mål. Det är ingen idé att börja snacka 500 inlägg i början av sin karriär. Man får ta det en dag i taget. Det är också bra att engagera sig i styrelse och festkommitté m.m. Många inlägg kommer på köpet med rent
tjat.

Kontra spelar tråkigt igen

Skanstull Tigers – Kontra 1-0

Det var ett fall tillbaka i gårdagens match. De senaste matchernas fina spel var som bortblåst och ersatt av vårens standardmanér där vi faller tillbaka, skapar för stora avstånd mellan oss och börjar slå chansbollar. Resultatet blev bekant: en uddamålsförlust och ett ganska tråkigt spel.

"Det här var ju inte så kul."
Okej, Skanstull Tigers var det bättre laget och skulle styra majoriteten av spelet. Dessutom hade de typ två trupper med sig så varje spelare kunde ge allt när de var inne på planen. Men det är ändå med besvikelse man kan konstatera att Kontra föll in i gamla mönster där vi inte riktigt vågar vårda bollen. Följden blir att vi sällan bygger upp något eget spel.

Sedan ska det inte sägas att det inte fanns några ljuspunkter. Erik ”Lightning” Lindgren var tillbaka och gjorde bra ifrån sig både som målvakt i första halvlek och i ett fint väggpass anfall med Anderton. Även Ternão var tillbaka på planen och löpte frejdigt på sin kant. Face likaså. Freddie visade kämpavilja, inte minst med sin (förvisso något otajmade) glidtackling. Mike och Hagge var stabila i sina backpositioner och visade båda att det blir som farligast när backarna hjälper till i anfallen. Kontra hade dessutom en extra spelare igår i form av domaren som blåste frispark så fort en kontrait blev av med bollen.

Men. Trots dessa positiva aspekter var matchen igår ingen vidare fröjd. Det spel vi haft på sistone där vi inte bara glimrar till ibland, utan håller hög nivå rakt igenom, var vi inte i närheten av igår. Skulle tro att bollinnehavet var 70-30 till Tigers fördel. De hade även många skott som de inte lyckades få in i annat än taggbusken i slänten ovanför planen. Detta dödade visserligen tiden effektivt och Tigers vann således till slut matchen tack vare målet de petade in i första halvlek.

Det är viktigt att vi hittar tillbaka till det spel vi haft under hösten. Ett spel där vi vågar känna kylan och ta tid på oss att bygga upp anfallen. Där vi tar passningar hemåt och i sidled istället för den desperata chansbollen framåt. Där vi hjälper varandra genom att prata med varandra och möta den som har bollen. Ett spel som låter oss känna glädje under matchen och stolthet när slutsignalen gått. Vi vet att vi kan. Nu måste vi bara visa det.