Shejkerna snuvar Kontra på poäng

forlust_shejkerna_VT_2015

Längst ned i vänster hörn är K.G. och Väggen mycket mer visuella i sin besvikelse än vad övriga truppen medger i sina ansiktsuttryck. Skulle väl vara Brordins tvetydiga min då…

0-1 Den sjukaste skjutande shejken

Gårdagens match mot Shejkerna från Stureby är lite symptomatisk för den gångna vårsäsongen. Close but no donut. Vi har, liksom igår, mött lag som består av mer tekniskt begåvade spelare än oss men ändå hållit undan bra. Dock har vi inte lyckats göra målen som behövs för att vinna en match (oftast fler än man släpper in).

Det som präglade gårdagens match var att vi stora delar av speltiden (undantaget var en ”dip” i första halvan av andra halvlek) hade ett osedvanligt lugn när vi höll i bollen. Vi vågade kolla om vi hade något bra passningsalternativ och hade vi inte det vågade vi vänta in det. De som inte höll i bollen var riktigt bra på att komma och möta eller att göra sig tillgängliga. Det var vackert!

Shejkerna från Stureby är ett av de mer prominenta lagen i tabellen. De hade dock veckan innan förlorat mot Ivar Lo Park Rangers, som i och med den vinsten och gårdagens dito knep förstaplatsen från just Shejkerna, så deras revanschlust var påtaglig. Kontra hade dock inga planer på att göra det lätt för Sturebys rojalister.

Inledningsvis spelade vi, som nyss nämnt, lugnt och kontrollerat. Med ett systematiskt uppspel tog vi oss omgående till ett farligt läge. Vi var också bra på att inte ge Shejkerna någon ro, utan lade bra press på bollhållaren och lyckades på så sätt göra dem mer ineffektiva.

Vi fortsatte pressa på och om inget annat så kan gårdagens match stå som ett monument över hur bra det kan bli om vi spelar som ett lag. Vi jobbade lugnt och kontrollerat och framför allt hade vi det roligt där ute på det torra gruset. En och annan ytterligare målchans fick vi oss också. Bland annat fick Joel till en lobb med ryggen mot mål som ställde målvakten och inte var långt ifrån att dimpa in i mål Även Elias, som verkade ville revanschera sig för förra veckans olyckliga självmål, stod för en riktigt fin insats när han genomförde en soloräd som sånär renderade ett ledningsmål för Kontra.

Det har skrivits till leda. I början av andra halvlek trappade vi ner lite på tempot och lät på så sätt Shejkerna etablera ett lite bättre spel. Nu var det deras tur att ha bud på mål. Och ett till. Och ett till. Vi lyckades dock se till att deras avslut antingen gick utanför eller kunde plockas upp av Danne, som var tillbaka mellan stolparna. I synnerhet en av shejkerna blev mer och mer frustrerad av att hans mål hade gått långt utanför målburen och till slut rann bägaren över. Ungefär halvvägs in i halvleken fick han bollen och forcerade sig förbi en, två, tre kontraiter innan han kallt placerade den i nätet. Inte helt orättvist med tanke på den senaste tidens matchbild men heller inte helt rättvist, sett till hela matchen.

Men efter detta började vi återigen hitta tillbaka till första halvans galanta spel. Sporrade av vikten att kvittera började vi pressa på, med skillnaden att vi denna gång gjorde det som ett lag. Sista delen av halvleken utmärktes av ett massivt försök att få till en utjämning. En utjämning som tyvärr aldrig kom, trots några riktigt vassa lägen.

Vi kan summera matchen på samma sätt som säsongen: resultatet speglar inte insatsen. Igår visade protokollet att vi fick stryk med 0-1. Det säger inget om hur oförtjänt det var. Tabellen visar att vi har 4 poäng. Vi borde ha i alla fall 8. Men de goda nyheterna är att vi kan vända det här i höst. Vi behöver bara träna lite på avslut under sommaren. Ska vi säga så?

Tabelljäveln ljuger tyvärr inte

serietabellen_v24

Kontra bytte walkovervinst mot uddamålsförlust

forlust_din_bil_VT_2015

Webben gör ett försök att imitera Coach Dribbels legendariska bergatroll

0-1 självmål (Zanzibar)

Låt det aldrig sägas att Kontra STHLM inte älskar att spela fotboll. Några minuter innan avspark mot de gamla rivalerna Din Bil Stockholm framkom det att våra motståndare inte kunde mönstra full trupp. Vi blev av domaren tillfrågade om vi ville ta en WO-vinst. ”Vad för slag?!” utbrast vi. ”Inte har vi väl begett oss flera fjärdingsvägar ut i obygden till detta myggangripna kärr för att sedan inte spela fotboll? Det vore ju som om Hannibal lett sina elefanter över Alpernas snötäckta bergstoppar för att sedan tacka för sig och knata hem igen. Nej tack, du! Låt våra antagonister samla ihop ett lag av den brokiga skara som står till buds så spelar vi mot detta Frankensteins monster.” När ska vi lära oss?

Trots ett underskott på en målvakt beslöt vi oss alltså att ta oss an Din Bil & Co. Och vi gjorde det ändå med bravur. Hålet i målet, som vanligtvis fylls av en vägg (vid detta tillfälle studiebesök på Sweden Rock), ersatte vi medelst vår coach Johan Engdahl. Backansvaret delades främst av undertecknad och Mats Taylor. På mitt-mittpositionen varvade vi gamle slitvargen Freddie och nykomlingen Evert. Yttrar var Hagge, Joel samt den nyblivne fadersgestalten Lightning. Och, slutligen, på topp löpte Elias som en hind.

Spelmässigt höll vi undan bra och kunde även bygga upp bra anfallsvarianter med snabba skarvpassar på första touch och nya positioner. Försvarsmässigt var vi stabila och hjälpte varandra reda ut de värsta rörorna. Den enda plumpen i protokollet var ett självmål till följd av en kommunikationsmiss ungefär halvvägs in i första halvlek som ledde till att Elias ”Zanzibar” Nilsson lårade in bollen i egen kasse (och därmed ansluter sig till ett skamligt sällskap bestående av bl.a. matchens backpar Kaj och Mike). Det hela kändes snöpligt.

Men vad fan. Det här bara skulle vi reda ut. Kontra för dagen var taggat till tusen, och vi spelade faktiskt bra. Må hända var att vi sällan fick till sista tredjedelen, men det var ändå vi som förde matchen. Vi spelade bra, mötte varandra, och hade ett visst tryck. Det enda som fattades var en reducering. Och i första halvlek jobbade vi för detta. Det ska sägas. Men sen blev det plötsligt halvleksvila.

Vi var trötta men fast beslutna att reda upp det hela. Så vi snackade (som vanligt) om att göra just detta. Sen var det dags att spela igen.

Första halvan av andra halvlek präglades av ett bekant scenario. Vi blev lite mer otrygga och avstånden mellan lagdelarna blev större och större. När vi sent omsider kom på att vi borde göra åtminstone ett mål för att inte förlora matchen började vi flytta upp positionerna. Till och med målisvikarien Dribbel släppte loss i en räd upp i plan. Motståndarna svarade med att falla ned i planen och genomföra desperata rensningar, gärna över stängslet ut i försommarkvällen. Men det var förgäves. Vi kom, som så många gånger förut, inte till några bra avslut. Och då blir det svårt att göra mål.

Ja, det här var tydligen inte Kontras kväll. Det blev några snygga klackar som friställde oss ibland, men bollen smet utanför, ovanför och i famnen på Din Bils målvakt.

Efter matchen var det på förslag att alla på lagbilden skulle se knäckta ut utom Zanzibar som ju faktiskt gjort mål. Detta välvilliga skämt möttes av ett nekande men bestämt ”Too soon” av samme Zanzibar som tydligen var mest knäckt av alla. Nej, fotboll är orättvist och smärtsamt ibland. Så också denna kväll.

Det vi tar med oss är bra spel och härlig kämpaanda mot ett stabilt (och tursamt) motståndarlag.

Och efter denna nesliga förlust ser tabellen ut enligt följande:

serietabellen_v_23