Webben gör ett försök att imitera Coach Dribbels legendariska bergatroll
0-1 självmål (Zanzibar)
Låt det aldrig sägas att Kontra STHLM inte älskar att spela fotboll. Några minuter innan avspark mot de gamla rivalerna Din Bil Stockholm framkom det att våra motståndare inte kunde mönstra full trupp. Vi blev av domaren tillfrågade om vi ville ta en WO-vinst. ”Vad för slag?!” utbrast vi. ”Inte har vi väl begett oss flera fjärdingsvägar ut i obygden till detta myggangripna kärr för att sedan inte spela fotboll? Det vore ju som om Hannibal lett sina elefanter över Alpernas snötäckta bergstoppar för att sedan tacka för sig och knata hem igen. Nej tack, du! Låt våra antagonister samla ihop ett lag av den brokiga skara som står till buds så spelar vi mot detta Frankensteins monster.” När ska vi lära oss?
Trots ett underskott på en målvakt beslöt vi oss alltså att ta oss an Din Bil & Co. Och vi gjorde det ändå med bravur. Hålet i målet, som vanligtvis fylls av en vägg (vid detta tillfälle studiebesök på Sweden Rock), ersatte vi medelst vår coach Johan Engdahl. Backansvaret delades främst av undertecknad och Mats Taylor. På mitt-mittpositionen varvade vi gamle slitvargen Freddie och nykomlingen Evert. Yttrar var Hagge, Joel samt den nyblivne fadersgestalten Lightning. Och, slutligen, på topp löpte Elias som en hind.
Spelmässigt höll vi undan bra och kunde även bygga upp bra anfallsvarianter med snabba skarvpassar på första touch och nya positioner. Försvarsmässigt var vi stabila och hjälpte varandra reda ut de värsta rörorna. Den enda plumpen i protokollet var ett självmål till följd av en kommunikationsmiss ungefär halvvägs in i första halvlek som ledde till att Elias ”Zanzibar” Nilsson lårade in bollen i egen kasse (och därmed ansluter sig till ett skamligt sällskap bestående av bl.a. matchens backpar Kaj och Mike). Det hela kändes snöpligt.
Men vad fan. Det här bara skulle vi reda ut. Kontra för dagen var taggat till tusen, och vi spelade faktiskt bra. Må hända var att vi sällan fick till sista tredjedelen, men det var ändå vi som förde matchen. Vi spelade bra, mötte varandra, och hade ett visst tryck. Det enda som fattades var en reducering. Och i första halvlek jobbade vi för detta. Det ska sägas. Men sen blev det plötsligt halvleksvila.
Vi var trötta men fast beslutna att reda upp det hela. Så vi snackade (som vanligt) om att göra just detta. Sen var det dags att spela igen.
Första halvan av andra halvlek präglades av ett bekant scenario. Vi blev lite mer otrygga och avstånden mellan lagdelarna blev större och större. När vi sent omsider kom på att vi borde göra åtminstone ett mål för att inte förlora matchen började vi flytta upp positionerna. Till och med målisvikarien Dribbel släppte loss i en räd upp i plan. Motståndarna svarade med att falla ned i planen och genomföra desperata rensningar, gärna över stängslet ut i försommarkvällen. Men det var förgäves. Vi kom, som så många gånger förut, inte till några bra avslut. Och då blir det svårt att göra mål.
Ja, det här var tydligen inte Kontras kväll. Det blev några snygga klackar som friställde oss ibland, men bollen smet utanför, ovanför och i famnen på Din Bils målvakt.
Efter matchen var det på förslag att alla på lagbilden skulle se knäckta ut utom Zanzibar som ju faktiskt gjort mål. Detta välvilliga skämt möttes av ett nekande men bestämt ”Too soon” av samme Zanzibar som tydligen var mest knäckt av alla. Nej, fotboll är orättvist och smärtsamt ibland. Så också denna kväll.
Det vi tar med oss är bra spel och härlig kämpaanda mot ett stabilt (och tursamt) motståndarlag.
Och efter denna nesliga förlust ser tabellen ut enligt följande:
