Ingen målgörare. Det blev ju 0-0.

Ibland kommer man till planen och känner att det är något som saknas. Man har inte den där gnistan. Det här var inte en av de dagarna. Nej, idag var laget så taggat att det slog gnistor. Jonas, t.ex. var så laddad att han tog ut ryggen i uppvärmningen och fick stå över. Göbb hade vänt sig i graven om han hade någon. Coach Face och ass. coach Andersson fortsätter visa gott ledarskap då de har spionerat på motståndarna och kunde dessutom idag visa upp en ny strategi för hörnor. En strategi som omsattes i praktiken ett flertal tillfällen under matchen.

Inledningsvis visar Kontra prov på den gamla kämpaviljan. Men det är ju för tyst! Och sneglar vi inte framåt lite väl mycket? Jo, så är det till en början. Men det ordnar snart upp sig. Helt plötsligt börjar vi ta den enkla passningen hemåt och söker position. Anfallen består inte enbart av snabbhet utan samspel framåt som engagerar stora delar av truppen. Det är en fröjd att beskåda. Och att vara del av. Det skapas ytor, inte minst på högerkanten, då Örat, som inte har några avbytare, inriktar sig på att ställa upp den ökända köttmuren. Kanske är det därför vi har så svårt att komma till skott? Några avslut blir det visserligen men inget slinker in i kassen.

Andra halvlek sker det som alltid sker. Vi är lite trötta och det gör att vi kniper käft och satsar på kontringar. Rakt fram ska vi. Och tyvärr inte med en första- och en andravåg. Nej, vi kommer med en ganska platt anfallslinje utan djup. Till en början i alla fall. Sedan hittar vi rätt igen och då kommer spelet tillbaka med lite mer möjligheter att passa hemåt och byta kant. Matchen fortsätter i det tecknet. Spelet böljar fram och tillbaka. Ibland har vi tryck, ibland Örat, som bland annat fick till en stolpträff. Men inget av lagen har det som krävs för att avgöra. Så till slut ljuder visselpipan och vi kan konstatera att en ljuvlig match är slut. Att den slutar 0-0 är dock mer bitterljuvt.