Kontra STHLM – Skanstull Tigers 0-1

Kontra har denna säsong något av en Örebrosk svit på gång. Inte en enda vinst hittills och denna match skulle, när slutsignalen ljudit, visa sig inte bli något undantag.

Vädret var soligt och varmt vid Hökarängens BP denna försommarkväll. Humöret var på topp bland de för säsongen rekordmånga kontraiterna som samlats på gruset. Inte minst eftersom det florerat ett rykte på kansliet att de nya matchställen skulle delas ut. Och mycket riktigt. Äntligen var de här. Snygga som bara den och inte alls lika galonartade som den senaste leveransen från Kambodja, vilket uppskattades i det varma vädret.

Första halvlek var riktigt bra. Försvaret höll tätt, anfallet var alert och båda delarna samarbetade bra. Den nyss nämnda stora truppen, som också är ett av Kontras historiska trumfkort, gjorde att de rödvita spelarna kunde ge järnet och genomföra korta byten. Inte heller gjorde motståndarna någon dålig insats men det blev ganska snart klart att det något hotfulla intryck Skanstull Tigers gav innan matchen (i egenskap av spelarnas fysiska praktfullhet) var något av ett luftslott. Kontra pressade motståndarna som stressades och inte skapade många giftiga chanser. De flesta skotten skickades inte bara över mål, utan även ovanför stängslet. De skott som väl gick på mål kunde målvaktsvikarien Freddie ta hand om.

Framåt fungerade Kontras spel också bra, även om skottstatistiken talade till tigrarnas fördel. Kontra visade upp praktexempel på att slå passningar på ytor, att fylla på och att hjälpa varandra. Däremot ville bollen inte leta sig in i mål.

Andra halvlek var klassisk kontraism. Avstånden mellan försvar och anfall ökade och därigenom plockades de flesta passningarna upp av tigrarna som kunde inleda ett nytt anfall. Andra halvleks målvakt Anderton visade dock prov på kobraliknande reflexer när skotten kom på mål. Det såg länge ut som att Kontra skulle lyckas stå emot pressen. Men så hände det som inte fick hända. En av tigrarna slår in en hög boll mot straffområdet. K.G. går in för att nicka bort den men får den mitt på hjässan. Bollen fortsätter i en båge över en utrusande Anderton och seglar in i mål. Snöpligt. Resten av matchen kämpar Kontra utan framgång för att kvittera.

Redaktionensutsände reporter fick sig en pratstund med syndabocken efter matchen.
– Nääh, just nu känns allt bara åt helvete, sa en uppgiven K.G. Jag ser bollen komma och tänker inte på att kolla var Anderton är förrän det är försent. Det är rena rama sopspelet. Något som hör hemma i de lägre divisionerna i Korpen, inte i fyran. Jag kan bara be om ursäkt till mina lagkamrater och lova att jag ska kämpa hårt för att gottgöra detta.

Så Kontra förlorade även denna match. Men de kämpade bra. Och var snygga när de gjorde det.

Kontra STHLM – Vänskapen Pungpinan 0-2 (0-0)

Hökarängen, onsdagen den 9/5. Ett tungt regnmoln målar tillvaron grå. Och även kontraiternas sinnen är oroliga. Ingen ordinarie målvakt finns att tillgå. Ej heller är coach Wallin närvarande. Utöver detta har laget bara två avbytare, varav båda två flaggat för att de kommer anlända på fisens mosse. Hur ska detta gå?

Ganska bra är svaret. Även om resultatet vittnar om något annat så blir matchen inte någon katastrof. Nytillskottet Fläcken visar att han vill slåss om en plats i startsjuan, kapten Face löper som en hare, Erik ”Lightning” Lindgren visar sig mer än kapabel att freda målet i första halvlek (och gör givetvis bra ifrån sig som utespelare i andra), K.G. fortsätter tänka defensivt men vågar sig även uppåt i banan, radarparet Anderton och Gazza! spelar med stort samförstånd, Jungen jobbar hårt trots att han tidigare på dagen sprungit en mil, veteranen Hagge visar engagemang som inspirerar och Dribbel-Johan tycks vara överallt på planen på samma gång.

Det ska inte stickas under stolen med att Vänskapen Pungpinan styr mycket av spelet och sett överlag är det bättre laget. Men liksom tidigare visar Kontra att bra motstånd kan inspirera bragdinsatser. Första halvlek är försvaret kompakt men lite för tillbakadraget, vilket skapar stort avstånd till anfallsspelarna. Uppställningen blir lite för mycket av en rak 3-3-linje utan djup.

Därmed inte sagt att Kontra inte har några chanser. Bl.a. få Kontra ett giftigt frisparksläge som dock tyvärr inte genererar något mål.

I andra halvlek hoppar Hagge in i kassen alltmedan laget fokuserar på att minska avståndet mellan försvar och anfall. Och det fungerar. Men tyvärr är också detta halvleken då Vänskapen Pungpinan finkalibrerar sitt skytte. Och resultatet är nedslående för de rödvita fansen som trotsat det bistra vädret. Både ett och två skott letar sig på relativt kort tid in i Kontras nät. Kontra kämpar hårt under resten av matchen för att utjämna men har inte marginalerna på sin sida och noterar, när slutsignalen ljuder, säsongens andra förlust. Men med fler avbytare och en ordinarie målvakt kan höstens returmöte se helt annorlunda ut.

Till skillnad från förra veckan höll onsdagens fina väder i sig in på kvällen och gav Hökarängens BP en lite trevligare inramning. För att ytterligare förhöja stämningen hade den första delleveransen av de nya ställen anlänt, vilket betydde att stora delar av truppen stoltserade med nya, snygga och inte minst randiga strumpor.

Motståndet stod denna kväll Ta en kaka Stefan för. Det var redan innan matchen tydligt att detta var ett lag som liknar Kontra. Fokus ligger tydligen på helhetsintrycket. Snygga kläder och omfattande hemsida är lika viktigt som kamratskap och insats på planen.

Första halvlek
Därmed inte sagt att T.E.K.S. inte presterade på planen. Tvärtom. Det här var ett lag som bjöd upp till dans. Inledningsvis var det dock Kontra som förde. Lärdomen från matchen mot Ribba var att Kontra måste våga vårda bollen mer, vilket efterlevdes. Kontra höll i bollen, fyllde på och satsade mer på att ta sig upp i planen som ett lag. Detta gav också resultat. 1-0 kom av att två sinnen fungerade som ett. Undertecknad såg en yta och la en pass på denna. Samtidigt tog Dribbel några rediga bergakliv på sagda yta, plockade upp bollen och fyrade av ett skott som letade sig in i maskorna.

Efter detta gick det snabbt. Bara någon minut senare lade Ghassan hög press och lyckades stressa till sig bollen. Och som alla vet är inte Ghassan den som sumpar en gratischans. 2-0 således och allt kändes fantastiskt. Men säg den lycka som varar för evigt. T.E.K.S. var helt inriktade på att inte ge sig utan en fight. Samtidigt verkade Kontra lite mer benägna att bevaka sin ledning. Med två måls ledning har man helt plötsligt något att förlora. Kontra började falla in i gamla mönster och kylan började försvinna. Reduceringen till 2-1 kändes därmed helt logisk.

Andra halvlek
I andra halvlek fortsatte T.E.K.S. sin jakt på kvittering. Kontras försvarslinje gjorde dessutom det extra lätt för motståndarna genom att när laget hade bollen tänka för offensivt, vilket skapade både ytor och goda möjligheter för motståndarna. Det är inte het klart när det skedde men kvitteringen kom som ett brev på posten. Kvitteringen blev dock förlösande för Kontra som efter detta tog tillbaka taktpinnen. De sista 5-7 minuterna skapades många goda chanser som dock tyvärr inte renderade något vinnarmål. Matchen slutade därför 2-2.

– Höjdpunkterna denna match var att Kontra vågade hålla i bollen, slå smarta pass (ofta på centern som släppte vidare) och fylla på med manskap, sa coach Wallin efter matchen. Detta kom sig givetvis av att vi bitvis snackade riktigt bra, vilket är nyckeln till att våga spela smart. Vi måste fortsätta på denna bana samt ytterligare lära oss hur varje position förväntas agera. Då kommer tryggheten, vilket leder till större bollinnehav, vilket i sin tur leder till mål.