Lokomotiv Farsta – Kontra Sthlm 0-1

0-1 Jon (Luca)

Höstpremiär och dags för ett nytt möte med Lokomotiv Farsta, laget som vi spöade med 3-0 i seriepremiären. Det var dock allmän uppfattning i spelargången att LF är ett vasst lag som inte ska underskattas, inte minst eftersom de inför återmötet låg en placering före Kontra i tabellen.

Det var tydligt att Kontra inte spelat på ett tag för det var ett ganska styltigt spel som presenterades. Bollkänslan hade tagit långledigt och visade inledningsvis inte många tecken på att ha följt med till Skarpnäcks IP. LF var inte heller de sena med att visa vad de gick för. Skillnaden var att de verkar ha hållit igång under semestern. Dock var deras avslut alldeles för ofokuserade och hamnade utanför, ovanför eller i Ponys famn.

Just Pony visade inget intresse att stå i den forne målvaktsgiganten Ståhls skugga. Som yttersta bevis för detta hoppar vi fram till en situation i första halvlek när LF, Ultras invändningar till trots, tilldömts en straff. Pony visade arktisk kyla när han försökte psyka straffläggaren och sedan sög in bollen. Poetiskt.

Kontra har tydligen tagit semester även när det gäller fyspassen. Redan i första halvlek visades nämligen spelstilen som annars sparas till den andra. Stora avstånd mellan spelare och knäpptyst. Följden blev att backarna fick försöka sig på långbollar som sällan nådde fram till mottagaren. Vissa chanser skapades framåt men då var det glest med backar som kunde hjälpa till.

Lagen gick till halvtidsvila med 0-0.

I andra halvlek började Kontra bli varma i kläderna. Spelet förbättrades och den offensiv man bara sett skymtar av i första började nu bli ett stadigt inslag i matchbilden. Och det gav resultat. Luca placerade sig en bit in på offensiv planhalva och fyrade av ett hårt skott som LF:s målvakt inte förmäktade hålla fast utan han tvingades släppa en retur. Och då var helt plötsligt Jon där och tryckte in bollen med vänsterdojan. Värt att notera är att senast vi mötte LF spräckte Peter också nollan med just vänstern.

Med ett mål innanför västen skiftade snarare Kontras fokus på att bevaka ledningen och i bästa fall trycka in ett utökningsmål via kontring. Det gav LF möjlighet att etablera starkt tryck, vilket resulterade i många chanser att kvittera. De flesta skotten kom dock långt utifrån och lejonparten gick utanför. Det ledde till stort missnöje hos LF-spelarna, som tyckte att kontraiterna maskade. ”Jävla luffare” är tydligen LF-spelarnas förolämpning of choice. Det här med nolltolerans verkar inte vara något som domaren tänker för mycket på.

Och på tal om domaren. Han stod för årets konstigaste insats när Peter Anderton kom fri mot LF:s målvakt. Målisen, som insåg att faran i att möta en Anderton i fart, gav kontraiten en björnkram. Domaren blåste friskpark men nöjde sig där. Varför detta spelförstörande, i en frilägessituation till råga på allt, inte resulterade i rött kort förklarade domaren med ”Du var ju ändå inte så nära målet”. En framtida klassiker.

Efter detta fortsatte matchen som tidigare: LF tryckte, på Kontra försvarade sig och kontrade. Domaren blåste tillslut av och vi kan konstatera att Kontra tagit 6 av 6 poäng mot Lokomotiv Farsta i år. Härligt!