Trendbrott i mörkret

Vänskapen Pungpinan – Kontra STHLM 2-1

Det har inte blivit många segrar för Kontra i år. I år har vi som bekant bara lyckats bärga en poäng än så länge. Matchen igår såg ut att bli ett trendbrott, vilket det också blev. Dock ej resultatmässigt.

Kontra mönstrade hela två avbytare, vilket i sig är ett trendbrott detta år. Detta uppvägdes dock med att det inte närvarade någon domare eller någon som kunde sätta på belysningen. Man börjar ju fundera lite på vad medlemsavgiften går till.

Under matchen visade kontraiterna prov på riktigt stabilt spel. Det var kort sagt natt och dag jämfört med förra veckan (och stora delar av vårsäsongen. Trendbrott, med andra ord.) Kontra höll i bollen, sprang på ytor och hjälpte varandra. Hemvändaren Face, som stod i mål första halvlek, hade inte överdrivet mycket att göra men när det krävdes skötte han sig felfritt. En bit in i första halvlek var det dags för Niklas att introducera sig för hösten. På en hörna slagen av Hagge smög han sig från sin markering och tryckte klockrent in bollen med pannan. Poetiskt.  Det sista som hände i halvleken var bud på en straff för Vänskapen Pungpinan efter en hands-situation i Kontras straffområde men det visade sig att tiden redan gått ut när situationen uppstod.

Det blev ingen halvtidsvila eftersom man ville ta till vara på det sista dagsljuset. Kontra hann dock byta målvakt. Även denna halvlek spelade Kontra riktigt bra spel där de olika lagdelarna samverkade riktigt bra. Exempelvis Olle var rörlig på sin ytterkant och kom ner och mötte bollen med ett skarvpass som lät Kontras backar komma upp i banan med fart.

Dock vill även Vänskapen Pungpinan göra mål. Och det lyckades de med. En motspelare fyrade av en riktig ormdödare som visade sig vara effektiv. Niklas, som nu stod i mål, missbedömde helt bollens beteende och plockade inte upp den. Till följd av detta letade den sig nesligt in i maskorna. Vi får också skylla lite på skymningen som gjorde det svårt att se något över huvud taget.

Men det här var ju inte ett vanligt kapitel i 2012 års Kontrakrönika. Vi vek inte ner oss, vi inriktade oss inte bara på att försvara vårt poäng. Vi ville vinna. Och inte bara genom att tjonga upp bollen på gott och ont. Fortsatt bra spel var kvällens melodi. Och det gav resultat, åtminstone i chanser. Till exempel fick Hagge en fin möjlighet att upprepa Niklas nickmål men en grön försvarare lyckades få hjässan på bollen i sista sekund.

Det skulle dock bli värre. Lite senare lyckades Vänskapen Pungpinan peta in ännu en boll, denna gång till följd av bristande försvarsspel. 2-1 således. Efter detta jagade Kontra desperat en utjämning, fortfarande med väl uppbyggt anfallsspel. Dock lyckades vi inte trycka in bollen.

Förlusten var därmed ett faktum. Men viktigare än så, och det vi ska ta med oss, var att vi spelade riktigt bra fotboll igår. Och med den vetskapen kan åtminstone jag acceptera en förlust.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *