Spindeln hittade sitt nät

BOLLTROLLARNA – KONTRA STHLM 2-4

1-0 Skitmål 1
1-1 Hagge (Ny-Mats)
2-1 Skitmål 2 2-2 Mike (Jenz)
2-3 Hagge (Lightning)
2-4 Hagge (Mike)

Yeah!
Yeah!

Det finns matcher som det är pest och pina att skriva rapport om och sedan finns det matcher som i torsdags. Matcher som efterhandskonstruerade meningar inte gör rättvisa. Du skulle kort och gott varit där.

Vi börjar från början. För en jäkla massa år sedan var ordf. Hardstedt och Webben ute på lokal. De stötte på en lokal förmåga som fattade tycke för Joel och otycke för Hagge, vilken han refererade till som Spindeln utan nät. Sedan detta uppdagades på cykelresan mellan London och Edinburgh för drygt två år sedan har det varit ett populärt smeknamn på Hagge. Nu kanske det är dags för en revision för igår krönte Spindeln en lysande säsong med att hitta nätet hela tre gånger.

Kanske var det för att det var sista matchen. Kanske att vi hade så mycket att spela för (en så kallad sexpoängsmatch. Vinst skulle innebära avancemang till femteplatsen, förlust degradering till sjundeplats). Kanske att vi hade publik i form av Mikes barn samt coach Endahls och Brordins mor. Eller kanske, och detta vill jag tro mest på, var det att vi var på plats i god tid och hann värma upp. Kanske berodde det på allt ovanstående. Oavsett anledning så var stämningen extremt god och vi var taggade.

Trots detta började vi första halvlek ganska blekt. Spelet var statiskt och vi anpassade oss inte efter hur motståndarna agerade. Det var återigen långt mellan lagdelarna och alldeles, alldeles för tyst. (Om man spetsade öronen kunde man höra skrålet från Hökis stamkunder när de följde matchen via länk.) Som vi vet sedan tidigare har Bolltrollarna några snabba offensiva krafter som det är svårt att hinna med. Vi vågade inte riktigt gå i på kropp för vi visste att de skulle kunna älga ifrån oss utan större svårighet.

Motståndarna anföll dessutom gärna med fler spelare än vad vi ställde upp i försvaret. Således var det svårt att freda sig ordentligt och därmed kändes Bolltrollarnas ledningsmål inte helt oförtjänt. Pope, som vikarierade för Danne i mål, gjorde sitt bästa för att nå bollen med det var till ingen nytta. 1-0.

Men skam den som ger sig. Det tog inte lång tid innan Ny-Mats hittade Hagge med en boll som Johan på något vis (vissa säger klack, andra säger tå) lobbade över målvakten och in i mål. Det var ett viktigt mål men också riktigt snyggt. Det konkurrerar i min mening med Nickes balja förra veckan om årets mål.

Dock så tänkte Bolltrollarna inte på något sätt låta oss njuta av kvitteringens sötma. Nä, istället tryckte de taskmörtarna på ännu mer och anföll om och om igen. Skott gick utanför, tog i ribban eller räddades av en storspelande Pope. Till följd av oklarhet i leden fick motståndarna till slut en öppning på vår vänsterkant och en back är inte mycket hjälp när typ ett helt lag anfaller. Vi hängde helt enkelt inte med när Bolltrollarna gjorde 2-1.

Vi försökte omgående revanschera oss och lyckades nästan traggla in bollen. Nästan.

 

I halvleksvilan pratade vi främst om att vi nu hade 20 minuter kvar av säsongen och att det var hög tid att skapa lite goda minnen att hålla oss varma med under vintern. Sagt och gjort.

Under andra halvlek stod Kontra för den kanske störta moraliska och spelmässiga upphämtningen om inte någonsin så åtminstone i år. Helt plötsligt spelade vi så där som vi alltid säger att vi ska spela. Enkelt, smart och snyggt. Och det ger ju resultat! När vi pratar med varandra gör vi det så mycket enklare. Vi gör varandra bättre. Och vi gör mål.

Mike var först ut när han otroligt stiligt dunkade in 2-2. Han fick till ett pressat skott som målvakten inte hade en chans att ta (och som gör att den jäveln är den som rättmätigt borde kallas Kanonen). Jens stod för snygg assist. Helt plötsligt levde hoppet igen!

Konkurrens kan leda till bra resultat. Hagge, som visste att hans skytteligaledning hotades av både Jens och Mike, gjorde slag i saken och plockade upp returen efter riktigt snyggt spel och ett präktigt skott av Lightning. Efter att ha tragglat framför målvakten (och trampat på honom c:a tre gånger) lyckades han få in bollen och därmed ge Kontra ledning. Ultras brast ut i glädjerop och sedan i den gamla allsången Vem springer snabbast på planen? Vem klättrar flinkt upp på din rygg? Vem har störst hjärta i Kontra? Vem gör sin medspelare trygg? Jo, Johan ”Hagge” Hardstedt. Så stark och smart och snygg.

Detta var verkligen Hagges afton och den var inte över än. Med blott ett par minuter kvar av halvleken serverade Mike honom en otroligt vacker djupledspassning. Hagge sög in bollen, tog några steg och placerade in den säkert i maskorna en tredje gång. Det hela var poetiskt och ett sant nöje att skåda. Lagspel när det är som bäst.

Bolltrollarna tappade efter detta helt luften och resten av matchen gick mest ut på att låta tiden gå. Det sista som hände i matchen var ett frisparksläge som gestaltade hur oinspirerade de var. Frisparksläggaren verkade mest ta ut sitt missnöje på bollen och efter att han medelst en tåpaj placerat den långt utanför mål blåste domaren av.

Så om vi ska summera matchen så var den en sådan som kommer att leva kvar åtminstone i mitt minne. Vi stod för en enorm uppryckning när det verkligen behövdes och lyckades därmed sno åt oss femteplatsen i tabellen framför näsan på motståndarna. Vintervilan är välförtjänt. Tack för i år, allihopa!

Slutställning säsongen 2015
Slutställning säsongen 2015

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *