Stockholm 2011-02-01

Oron var befogad – hälsenan var av. Kontras supportermagasin ProKontra har fått en exklusiv  intervju med den nyopererade spelaren. Och tråkiga nyheter.

PK: Anders, ProKontra vill börja med att beklaga det som hänt och önska ett snabbt tillfrisknande.

AB: Tack.

PK: När kommer du tillbaka till spel?

AB: Näe men, hälsenan är ju av. Rätt av bara. Pang! Det kommer att ta månader innan jag ens kan gå. Och med ett barn på väg i maj och en allt större familj så känns det inte som att jag kan komma tillbaka. Priset är för högt. Så känns det idag i alla fall.

PK: Men med alla framsteg inom sjukvården och Kontras resurser borde du ju kunna komma tillbaka, eller?

AB: Näe men, man är ju 33 på det 34:e nu, va. Jag har höjdpunkterna i fotbollskarriären bakom mig och det finns hungriga spelare i truppen som väntat länge på sin chans att visa vad de går för. Unga killar som Webben, Face och Ternow förtjänar en chans att få synas lite. Nu är det upp till dem att ta den.

PK: Vi minns dig som en spelare med många skadeproblem men som alltid på något sätt tog dig tillbaka in i truppen. Kommentar?

AB: Näe men, spelare med min spelstil har det tufft i nordliga ligor. Folk här uppe har svårt att acceptera snabba, tekniska spelare med bra spelförståelse som gör snygga mål och som ser sjukt snygga ut när de gör målen. För mig har skador alltid varit ett pris jag fått betala. Men det har varit värt det.

PK: Vad ska du göra om spelarkarriären är över?

AB: Näe men, man hoppas ju att man på något sätt kan få hålla på med fotboll igen. Kanske som agent, tränare eller kändisbartender. Om det finns plats i Kontras organisation så vill jag fortsätta här. Ge tillbaka lite till klubben som gett mig så mycket.

PK: Dela med dig av några minnen från din tid i den rödvita tröjan.

AB: Näe men, det är så många minnen. Både ögonblick och episoder. Och inte bara på plan utan vid sidan om. Jag minns en blåsig marsdag i Kärrtorp där en perfekt framspelning nådde Gazza som rann igenom och kvitterade, och där jag lärde mig hur man ”mustar”. Jag minns en febrig kvällsträning på en luggsliten skolgård i Bestorp, triumfen på gräset i Sunne, och skägghumorn i Karlskoga. Som sagt, många minnen.

PK: ”Mustar”?

AB: Näe men , fråga Dribbel.

PK: Slutligen, har du något att säga till fansen?

AB: Näe men, man har ju inget annat än kärlek till fansen. Att de fortsätter att känna och visa passionen efter alla framgångar är fantastiskt. Alltid hungriga, aldrig mätta. För mig är de den åttonde spelaren. Kanske till och med, typ 8,2

PK: Tack Anders.

AB: Tack.