Din Bil – Kontra 2-1
1 -1 Face (Hagge Hagflöjt)

”Bugger!” Denna kärnfulla recension formulerade Mike ”Mats” Taylor efter att gårdagens match var till ända. Sällan har någon med så få ord summerat 2×20 minuters insats som inte riktigt lönar sig.

Det var sista matchen innan sommaruppehållet och Kontra var piskade att vinna denna match för att inte helt tappa kontakten med toppskiktet av tabellen. Motståndet denna gråkalla försommarkväll stod Din Bil, som vi senast vi möttes vann ganska komfortabelt mot, för. Förra årets sammandrabbningar renderade en vinst och en förlust. Så skulle det också bli i år.

En positiv aspekt av gårdagens match var att vi inte släppte in ett mål så fort domaren blåst igång matchen. Trots hög press lyckades vi hålla de blåklädda motståndarna stången, vare sig det handlade om att blockera bollar eller låta dem skjuta skott som inte var några problem för den inlånade f.d. kontramålvakten Pony att ta hand om.

Din Bil har ungefär 700 spelare i sin trupp så man möter aldrig samma lag. Denna gång hade de skrapat ihop en uppställning som var stark, teknisk och snabb. De spelade hårt och ibland ganska fult. Bland annat ställde sig Webben framför målvakten vid en fast situation. Det resulterade i att målvakten knäade Webben hårt i ryggen och sade ”nästa gång du ställer dig här så blir det värre”. Kul attityd liksom. Tyvärr blev det inte straff för domaren stod på andra sidan planen.

Men Kontra vek inte ner sig heller i denna match. Istället märktes det ganska snabbt att lite press på bollhållaren ofta resulterade i att vi kunde sno åt oss bollen och t.o.m. spela ett eget spel och inte bara försvara oss och vänta på kontringslägen. Tyvärr var vi inte vassa nog i avsluten, även om vi hade några goda försök, bl.a. ett försök till ett Oscar-mål (en tåpaj mitt i steget) som gav en farlig retur, som dock blev resultatlös.

Uppställningen 2-2-2 var inte heller helt optimal i alla lägen. Din Bil anföll gärna med minst tre spelare och det ställer krav på att åtminstone en mittfältare faller ner och hjälper till. Framåt, däremot, är det en bra uppställning då det innebär att laget inte blir fullt så utdraget.

I början av andra halvleken fick Din Bil utdelning av sitt offensiva tryck. Ett skott från hörnet letade sig in framför Kontras mål och Kanonen, som stod alldeles där bollen hamnade, noterade att en blå spelare var bakom honom och vågade således inte släppa bollen vidare. Istället tog han ner den med knäet men innan han hann rensa bort sen snappades den upp av den centrala anfallaren som kunde trycka in den i mål.

Däremot skulle även Kontra få näta denna kväll. Ett vackert samspel fick upp bollen och ett antal rödvita spelare i planen och på inlägget som följde visade den gamle slitvargen Face att han hade både huvudet på skaft och köpt vingar för sina pengar genom att hoppa upp i luften och stanna där i c:a tre sekunder innan han distinkt nickade in bollen. Kontra Ultras vrålade ut sin glädje från sidan av planen och har på sitt forum idag diskuterat att föreviga detta läckra mål med en staty i brons.

Men inte heller detta var Kontras afton. Det absolut sista som hände i matchen var att ett blåklätt råskinn utdelade en armbåge i bröstkorgen på Mangoose. På så vis fick han nog med utrymme för att förpassa bollen till en medspelare som med någon meter kvar till mållinjen kunde trycka in den. Otroligt tungt! Din Bil hade visserligen förtjänat ett mål men de hade gott kunnat göra det utan att spela så fult. Dock är det tydligt att även fulmål är mål och det lag som gör flest mål får glädjas medan de som förlorar mest kan uttrycka sin besvikelse. ”Bugger!”

Avslutningsvis måste vi rikta ett extra tack till Pony som ställde upp och räddade oss vid ett flertal tillfällen. Hatten av.

Nu är det sommar. Det brukar betyda att vi vilar från fotboll. Men det ska vi inte göra i år.

Tåv Sofia – Kontra 1-0 (Tåv-spelare med assist av någon från matchen intill)

Kontra STHLM har på sistone svajat lite och halkat in i den årliga form-dippen. Det var med andra ord några matcher sedan vi tog hem tre poäng. Gårdagens match gjorde inte saken bättre.

Det ska dock sägas att vi har stått för en hel del heroiska insatser. Motståndarna har ofta gjort ett snabbt mål innan vi riktigt vaknat till (vilket jag tror beror på att vi inte kommer i god tid till matcherna) men sedan har vi kämpat oss in i matchen och spelat riktigt bra. Detta har också betalat sig i och med att vi lyckats kvittera och rädda en poäng.

Matchen mot Tåv Sofia började enligt etablerad modell. Sofiorna började högt upp i planen, låg tätt inpå och gav oss ingen tid att agera rätt. Följaktligen var deras mål, som kom ganska omgående i första halvlek, ganska förtjänt, även om det inte enbart kan tillskrivas deras höga tryck.

Bollen från planen intill letade sig in på vår plan, vilket har hänt förut. Det brukar inte vara något problem. Bara att sparka bort när tillfälle ges eftersom den ofta inte påverkar spelet. Men denna gång hamnade den strax utanför vårt straffområde, där även spelet bedrevs just då. Förvirringen var total. Lightning tyckte att detta var droppen och sparkade bort den oönskade bollen. Detta utnyttjade motståndarna genom att slå in den riktiga bollen bakom en ställd Danne i mål. I den rödvita klacken utbröt burop och kontratierna på plan var allt annat än nöjda med att domaren godkände denna travesti.

Var det en domarmiss? Osportsligt av motståndarna? Det låter jag, nu när känslorna lagt sig, vara osagt. Vad vi kan konstatera är att det är ett riktigt fulmål. Ingen skugga ska falla över kontras spelare. Det är inte lätt att spela boll när det är två sådana i spel.

Efter denna kalldusch jobbade vi oss in i matchen mer och mer och tog över spelet. Liksom i slutet av förra matchen satsade vi på den underskattade 2-2-2-uppställningen (eller tusenfotingen, som den också kallas). Och den gagnar oss. Laget hålls ihop bättre i djupet och vi var bitvis riktigt bra på att förflytta oss i sidled. Backarna fick rikliga tillfällen att göra offensiva räder, både som första och andra våg. Mittfältet jobbade föredömligt med att vara en tillgång både för försvaret och för anfallarna. Topparna kunde löpa i större bågar och ofta ta emot passningar rättvända, vilket underlättar när vi ska hålla i bollen.

De sista elva minuterna av matchen handlade om en desperat jakt på ett kvitteringsmål som tyvärr aldrig kom, trots att t.o.m. Danne deltog i anfallen. När matchen avslutades kunde vi således konstatera att upp- och inställning gav oss många, om än inte så vassa, bud på mål.

Vi förlorade alltså på ett fulmål och p.g.a. att vi själva inte lyckas trycka in bollen. Och här är det lätt att bli bitter. Men om man tänker efter lite så inser man att det är ganska bra nyheter. Ett sådant mål går det inte riktigt att gardera sig mot. Resten av matchen höll vi tätt och det är mycket bra. Sedan vad det gäller att göra mål så är det något vi med liten insats skulle kunna öva upp.

Åtminstone jag gick från matchen med främst en känsla av att vi försökte och så länge vi gör det kan vi vara nöjda med vår insats, oavsett resultat. Bra jobbat, allihopa! Nästa gång tar vi dem.

3-1 Face (assist oklart – meddela så skriver vi in)

Kontra kom till spel på måndagkvällen med en nästan fulländad trupp. Men för kvällen var Kontra ett lag som åkte på en skada i halvtid och ett lag med en tränare som försov sig (!) och missade hela matchen. Dessutom med en trupp som sov under hela första halvlek, som vaknade lite i andra och som forcerade och spelade i klass med ett topplag under de sista 7 minuterna. Men då var det tyvärr försent.

För att inte upprepa fadäsen från två tidigare matcher så pratade vi om vikten att våga vara offensiva i början och krypa ihop försvaret för att undvika att motståndarna skulle få ett tidigt mål. Efter 5 minuter ledde Örat United med 1-0. Inte enligt plan direkt.

Kontra deppade inte allt för mycket. Rödvitsvart tryckte på, men kom aldrig riktigt upp i farliga lägen. Men visst etablerades visst tryck då och då. Tyvärr stormade även Örat fram minst lika ofta. Och på ett anfall i slutet av första halvlek kom 2-0. Luften var ur Kontra. Precis som den hade varit hela matchen. Det var vackert väder, men Kontra spelade oinspirerat och verkade mest intresserade av att dutta lite, inte gå in helhjärtat. Den kontrait som visade mest vilja var Nick som spelade riktigt inspirerat. (Fortsatt med det, Nick!) Det kändes skönt och olustigt samtidigt när domaren blåste för halvtidsvila.

Vi pratade i halvlek om att vi var tvungna att rycka upp oss. Alla utom Lightning var med på det, för han hade fått skavsår av allt för snygga, nya fotbollsskor. Comebacken för vår vänsterspringare blev bara en halvlek denna gång. Pepptalket i halvtid hjälpte delvis. Väl ute på planen igen vågade Kontra mer. Men bolljäveln hamnade såklart i fel nät efter en omställning då Webben, som blivit inbytt som vänsterback helt glömde att ta position och Örats vänsterytter fick helt fri lejd fram till målet. 3-0 således. Helvete!

Nu exploderade Kontra. Från att tidigare ha imploderat långsamt i 30 minuter. Vi bytte till en tvåbackslinje och antog en uppställning som liknade 2-2-2. Spelformen lyckades korta avståndet mellan lagdelarna samtidigt som vi blev flexible i sidled. Den nya formen, kallad turistbussen ångade på. Kontra etablerade ett tryck som aldrig förr, chans på chans brändes dock framför Örats mål.

Med ett undantag. I en heroisk urladdning kom Face fri efter att ha battlat med tre Öratspelare och slog ett halvt misslyckat inlägg som rullade förbi en bländad Öratmålvakt och in i mål längst stolpen. 3-1 med sju minuter kvar och Kontra hade chansen. Med tre minuter kvar kom nästa chans. Skott mot (nästan) mål som verkade gå utanför. Webben slängde sig och drog sitt nakna knä längst gruset. Bollen flög stenhårt i stolpen, tillbaka på Guds hand, och sedan i stolpen igen. Och från stolpen tyvärr ut. Hade Kontra fått in bollen här så hade rödvitt antagligen forcerat in en kvittering i slutminuten. Men med för få spelare för en så hård match tvingades vi inse faktum. Årets andra match var förlorad. Med 3-1 i baken var matchen över.

Sammanfattningsvis spelade vi oinspirerat i 30 minuter och fantastiskt i 10. Med omvänd fördelning hade vi tagit det. Nu tog Örat oss i örat. Nästa gång ska vi vinna mot dem.

Tabelläget ser ändå inte helt kört ut. Om vi bara börjar vinna igen, så har vi chans att komma ikapp i toppen.