BK Snubbe – Kontra STHLM 1-1

1-1 Nicke (målvaktsretur)

I år firar som bekant Kontra 10-årsjubileum. Kanske var det därför Kontra kände sig lite nostalgiska och spelade som på den gamla goda tiden: med fokus på hjärta och kämpavilja. 

Efter förra veckans kalldusch var det enormt glädjande att se ett gäng härliga rödvita spelare arbeta som ett lag och verkligen visa prov på en inställning som gör denna lagkapten stolt. Stolt och lite nostalgisk.

Redan innan match fick Kontra ett bakslag. Mittfältsgiganten Jens ”Jay-Z” Zimmerman som varit borta från spel under hela vintern och våren, var äntligen tillbaka men på uppvärmningen förstod läkarteamet att comebacken varit något optimistisk. Jens fick byta om till överdragskläder redan innan matchen börjat. Vi håller tummarna för en ny comeback innan sommaruppehållet.

Matchen började inte heller så jättebra. Det tog kanske femton sekunder innan motståndarna fick till en djupledspassning som ingen av Kontras backar riktigt var beredda på. En BK Snubbe-spelare löpte som en hind och hann upp bollen som han sedan sköt via en medspelares vad, varpå bollen bytte riktning och flög in i mål. Allt detta trots ett fantomförsök att rädda bollen från Danne ”The Wall” Eriksson.

Men Kontra hängde inte läpp för det. Sakta men säkert började vi bygga upp ett spel som hade både en och annan ljuspunkt. Vi lyckades, trots hårt motstånd, spela oss upp med skarvpassar från mittmitten ut till kanten och vidare upp i banan. Om vi tappade bollen kämpade vi som djur för att vinna tillbaka den.

Och sådant arbete lönar sig ofta. Palle drog upp bollen på höger kanten och vann många meter. Webben sprang som vanlig ned i hörnet och breddade motståndarförsvaret. Då slog Palle en smörpassning till Face som släppte löst ett praktskott som målvakten räddade. Men på den efterföljande returen dök Nicke upp från ingenstans och tänkte (enligt egen uppgift) ”om jag bara rusar fram och trycker in bollen nu så blir det mål”. Tur att Nicke inte tänkte ”jag är Zlatan Ibrahimovic” som i en match förra året. Denna gång blev det nämligen mål. Hökarängsvallens södra läktare exploderade i rödvit konfetti och glada primalskrik.

 Här skulle skribenten kunna fyllt i detaljer från firandet, undertecknad har till och med frågat runt. Men glädjen för kvitteringen mot vad som tidigare sågs som ett övermäktigt motstånd, var så stor att samtliga inblandade verkar ha fått blackout.

I andra halvan av matchen dundrade BK Snubbe på i ett desperat försök att återta ledningen. Men Kontra tänkte inte vika sig idag och utdelningen uteblev, vilket frustrerade motståndarna. Med näbbar och klor kämpade vi på och när inte det hjälpte fick vi satsa ännu mer. Kontra valde att spela hårt men rättvist. Och ibland bara hårt. Efter en närkamp för mycket visade domaren ut Hagge, som envist rev och slet hela matchen genom. Med en mans underläge blev matchbilden ganska homogen. BK Snubbe bombarderade Kontra med anfall efter enfall. Som ett hav slog de upprepat mot den klippa som Kontra idag var. Vi kurade ihop oss, centraliserade vår försvarslinje och tvingade motståndarna att ta avslut från lägen som inte var till deras favör. De sista två minuterna lyckades Kontra även flytta upp positionerna och fick några fasta situationer på offensiv planhalva som tyvärr inte resulterade i mål.

I matchens absoluta slutskede kom så BK Snubbes vassaste chans. Ett skott från inuti straffområdet hade gått in om inte en kontrait stått ivägen. På returen som uppstod avfyrades ännu ett skott som denna gång räddades av stolpen. Bollen rullade över kanten, domaren blåste i pipan och Kontra konstaterade med jubel att man lyckats bärga en poäng mot serieledarna.

Det var en fantastisk insats av samtliga kontraiter idag. Vi spelade engagerat och gick in fullt ut, vi kämpade som ett lag, och vi var positiva. Precis som det ska vara. Bra jobbat, allihopa, och tack för er insats!