3-1 Face (assist oklart – meddela så skriver vi in)
Kontra kom till spel på måndagkvällen med en nästan fulländad trupp. Men för kvällen var Kontra ett lag som åkte på en skada i halvtid och ett lag med en tränare som försov sig (!) och missade hela matchen. Dessutom med en trupp som sov under hela första halvlek, som vaknade lite i andra och som forcerade och spelade i klass med ett topplag under de sista 7 minuterna. Men då var det tyvärr försent.
För att inte upprepa fadäsen från två tidigare matcher så pratade vi om vikten att våga vara offensiva i början och krypa ihop försvaret för att undvika att motståndarna skulle få ett tidigt mål. Efter 5 minuter ledde Örat United med 1-0. Inte enligt plan direkt.
Kontra deppade inte allt för mycket. Rödvitsvart tryckte på, men kom aldrig riktigt upp i farliga lägen. Men visst etablerades visst tryck då och då. Tyvärr stormade även Örat fram minst lika ofta. Och på ett anfall i slutet av första halvlek kom 2-0. Luften var ur Kontra. Precis som den hade varit hela matchen. Det var vackert väder, men Kontra spelade oinspirerat och verkade mest intresserade av att dutta lite, inte gå in helhjärtat. Den kontrait som visade mest vilja var Nick som spelade riktigt inspirerat. (Fortsatt med det, Nick!) Det kändes skönt och olustigt samtidigt när domaren blåste för halvtidsvila.
Vi pratade i halvlek om att vi var tvungna att rycka upp oss. Alla utom Lightning var med på det, för han hade fått skavsår av allt för snygga, nya fotbollsskor. Comebacken för vår vänsterspringare blev bara en halvlek denna gång. Pepptalket i halvtid hjälpte delvis. Väl ute på planen igen vågade Kontra mer. Men bolljäveln hamnade såklart i fel nät efter en omställning då Webben, som blivit inbytt som vänsterback helt glömde att ta position och Örats vänsterytter fick helt fri lejd fram till målet. 3-0 således. Helvete!
Nu exploderade Kontra. Från att tidigare ha imploderat långsamt i 30 minuter. Vi bytte till en tvåbackslinje och antog en uppställning som liknade 2-2-2. Spelformen lyckades korta avståndet mellan lagdelarna samtidigt som vi blev flexible i sidled. Den nya formen, kallad turistbussen ångade på. Kontra etablerade ett tryck som aldrig förr, chans på chans brändes dock framför Örats mål.
Med ett undantag. I en heroisk urladdning kom Face fri efter att ha battlat med tre Öratspelare och slog ett halvt misslyckat inlägg som rullade förbi en bländad Öratmålvakt och in i mål längst stolpen. 3-1 med sju minuter kvar och Kontra hade chansen. Med tre minuter kvar kom nästa chans. Skott mot (nästan) mål som verkade gå utanför. Webben slängde sig och drog sitt nakna knä längst gruset. Bollen flög stenhårt i stolpen, tillbaka på Guds hand, och sedan i stolpen igen. Och från stolpen tyvärr ut. Hade Kontra fått in bollen här så hade rödvitt antagligen forcerat in en kvittering i slutminuten. Men med för få spelare för en så hård match tvingades vi inse faktum. Årets andra match var förlorad. Med 3-1 i baken var matchen över.
Sammanfattningsvis spelade vi oinspirerat i 30 minuter och fantastiskt i 10. Med omvänd fördelning hade vi tagit det. Nu tog Örat oss i örat. Nästa gång ska vi vinna mot dem.
Tabelläget ser ändå inte helt kört ut. Om vi bara börjar vinna igen, så har vi chans att komma ikapp i toppen.
