Kontra STHLM – Skanstull Tigers 0-1

Kontra har denna säsong något av en Örebrosk svit på gång. Inte en enda vinst hittills och denna match skulle, när slutsignalen ljudit, visa sig inte bli något undantag.

Vädret var soligt och varmt vid Hökarängens BP denna försommarkväll. Humöret var på topp bland de för säsongen rekordmånga kontraiterna som samlats på gruset. Inte minst eftersom det florerat ett rykte på kansliet att de nya matchställen skulle delas ut. Och mycket riktigt. Äntligen var de här. Snygga som bara den och inte alls lika galonartade som den senaste leveransen från Kambodja, vilket uppskattades i det varma vädret.

Första halvlek var riktigt bra. Försvaret höll tätt, anfallet var alert och båda delarna samarbetade bra. Den nyss nämnda stora truppen, som också är ett av Kontras historiska trumfkort, gjorde att de rödvita spelarna kunde ge järnet och genomföra korta byten. Inte heller gjorde motståndarna någon dålig insats men det blev ganska snart klart att det något hotfulla intryck Skanstull Tigers gav innan matchen (i egenskap av spelarnas fysiska praktfullhet) var något av ett luftslott. Kontra pressade motståndarna som stressades och inte skapade många giftiga chanser. De flesta skotten skickades inte bara över mål, utan även ovanför stängslet. De skott som väl gick på mål kunde målvaktsvikarien Freddie ta hand om.

Framåt fungerade Kontras spel också bra, även om skottstatistiken talade till tigrarnas fördel. Kontra visade upp praktexempel på att slå passningar på ytor, att fylla på och att hjälpa varandra. Däremot ville bollen inte leta sig in i mål.

Andra halvlek var klassisk kontraism. Avstånden mellan försvar och anfall ökade och därigenom plockades de flesta passningarna upp av tigrarna som kunde inleda ett nytt anfall. Andra halvleks målvakt Anderton visade dock prov på kobraliknande reflexer när skotten kom på mål. Det såg länge ut som att Kontra skulle lyckas stå emot pressen. Men så hände det som inte fick hända. En av tigrarna slår in en hög boll mot straffområdet. K.G. går in för att nicka bort den men får den mitt på hjässan. Bollen fortsätter i en båge över en utrusande Anderton och seglar in i mål. Snöpligt. Resten av matchen kämpar Kontra utan framgång för att kvittera.

Redaktionensutsände reporter fick sig en pratstund med syndabocken efter matchen.
– Nääh, just nu känns allt bara åt helvete, sa en uppgiven K.G. Jag ser bollen komma och tänker inte på att kolla var Anderton är förrän det är försent. Det är rena rama sopspelet. Något som hör hemma i de lägre divisionerna i Korpen, inte i fyran. Jag kan bara be om ursäkt till mina lagkamrater och lova att jag ska kämpa hårt för att gottgöra detta.

Så Kontra förlorade även denna match. Men de kämpade bra. Och var snygga när de gjorde det.

Kontra STHLM – Vänskapen Pungpinan 0-2 (0-0)

Hökarängen, onsdagen den 9/5. Ett tungt regnmoln målar tillvaron grå. Och även kontraiternas sinnen är oroliga. Ingen ordinarie målvakt finns att tillgå. Ej heller är coach Wallin närvarande. Utöver detta har laget bara två avbytare, varav båda två flaggat för att de kommer anlända på fisens mosse. Hur ska detta gå?

Ganska bra är svaret. Även om resultatet vittnar om något annat så blir matchen inte någon katastrof. Nytillskottet Fläcken visar att han vill slåss om en plats i startsjuan, kapten Face löper som en hare, Erik ”Lightning” Lindgren visar sig mer än kapabel att freda målet i första halvlek (och gör givetvis bra ifrån sig som utespelare i andra), K.G. fortsätter tänka defensivt men vågar sig även uppåt i banan, radarparet Anderton och Gazza! spelar med stort samförstånd, Jungen jobbar hårt trots att han tidigare på dagen sprungit en mil, veteranen Hagge visar engagemang som inspirerar och Dribbel-Johan tycks vara överallt på planen på samma gång.

Det ska inte stickas under stolen med att Vänskapen Pungpinan styr mycket av spelet och sett överlag är det bättre laget. Men liksom tidigare visar Kontra att bra motstånd kan inspirera bragdinsatser. Första halvlek är försvaret kompakt men lite för tillbakadraget, vilket skapar stort avstånd till anfallsspelarna. Uppställningen blir lite för mycket av en rak 3-3-linje utan djup.

Därmed inte sagt att Kontra inte har några chanser. Bl.a. få Kontra ett giftigt frisparksläge som dock tyvärr inte genererar något mål.

I andra halvlek hoppar Hagge in i kassen alltmedan laget fokuserar på att minska avståndet mellan försvar och anfall. Och det fungerar. Men tyvärr är också detta halvleken då Vänskapen Pungpinan finkalibrerar sitt skytte. Och resultatet är nedslående för de rödvita fansen som trotsat det bistra vädret. Både ett och två skott letar sig på relativt kort tid in i Kontras nät. Kontra kämpar hårt under resten av matchen för att utjämna men har inte marginalerna på sin sida och noterar, när slutsignalen ljuder, säsongens andra förlust. Men med fler avbytare och en ordinarie målvakt kan höstens returmöte se helt annorlunda ut.

Till skillnad från förra veckan höll onsdagens fina väder i sig in på kvällen och gav Hökarängens BP en lite trevligare inramning. För att ytterligare förhöja stämningen hade den första delleveransen av de nya ställen anlänt, vilket betydde att stora delar av truppen stoltserade med nya, snygga och inte minst randiga strumpor.

Motståndet stod denna kväll Ta en kaka Stefan för. Det var redan innan matchen tydligt att detta var ett lag som liknar Kontra. Fokus ligger tydligen på helhetsintrycket. Snygga kläder och omfattande hemsida är lika viktigt som kamratskap och insats på planen.

Första halvlek
Därmed inte sagt att T.E.K.S. inte presterade på planen. Tvärtom. Det här var ett lag som bjöd upp till dans. Inledningsvis var det dock Kontra som förde. Lärdomen från matchen mot Ribba var att Kontra måste våga vårda bollen mer, vilket efterlevdes. Kontra höll i bollen, fyllde på och satsade mer på att ta sig upp i planen som ett lag. Detta gav också resultat. 1-0 kom av att två sinnen fungerade som ett. Undertecknad såg en yta och la en pass på denna. Samtidigt tog Dribbel några rediga bergakliv på sagda yta, plockade upp bollen och fyrade av ett skott som letade sig in i maskorna.

Efter detta gick det snabbt. Bara någon minut senare lade Ghassan hög press och lyckades stressa till sig bollen. Och som alla vet är inte Ghassan den som sumpar en gratischans. 2-0 således och allt kändes fantastiskt. Men säg den lycka som varar för evigt. T.E.K.S. var helt inriktade på att inte ge sig utan en fight. Samtidigt verkade Kontra lite mer benägna att bevaka sin ledning. Med två måls ledning har man helt plötsligt något att förlora. Kontra började falla in i gamla mönster och kylan började försvinna. Reduceringen till 2-1 kändes därmed helt logisk.

Andra halvlek
I andra halvlek fortsatte T.E.K.S. sin jakt på kvittering. Kontras försvarslinje gjorde dessutom det extra lätt för motståndarna genom att när laget hade bollen tänka för offensivt, vilket skapade både ytor och goda möjligheter för motståndarna. Det är inte het klart när det skedde men kvitteringen kom som ett brev på posten. Kvitteringen blev dock förlösande för Kontra som efter detta tog tillbaka taktpinnen. De sista 5-7 minuterna skapades många goda chanser som dock tyvärr inte renderade något vinnarmål. Matchen slutade därför 2-2.

– Höjdpunkterna denna match var att Kontra vågade hålla i bollen, slå smarta pass (ofta på centern som släppte vidare) och fylla på med manskap, sa coach Wallin efter matchen. Detta kom sig givetvis av att vi bitvis snackade riktigt bra, vilket är nyckeln till att våga spela smart. Vi måste fortsätta på denna bana samt ytterligare lära oss hur varje position förväntas agera. Då kommer tryggheten, vilket leder till större bollinnehav, vilket i sin tur leder till mål.

Ribba 2- 1 Kontra.

Hökarängen. En lovande vårdag med friska vindar hade förbytts till klassiskt korpenväder lagom till avspark. Kallt regn, kommunal mörkläggning av elljusen och Hökarängens soptipp tungt tronande i bakgrunden. En kväll som gjord för att hitta nytinade lik i buskarna under sökande efter förlupna förhoppningar (läs långskott).

Kontras nya spelsystem ”Miracle on grus” skulle prövas i skarpt läge för första gången. En defensiv spelidé med utrymme för kreativitet tänkt att ge Kontra spelglädjen tillbaka. Nerver, förväntan och bensprattel innan avspark.

Ribba, klassiskt Kontra-motstånd, är bra. Spelare för spelare betydligt skickligare än Kontra. Det visade sig tydligt i första halvlek då Ribba dominerade både bollinnehav och skott mot mål, eller åtminstone kortlinjen. Men Kontra försvarade sig väl. Det defensiva spelsystemet tryfferades med självuppoffrande insatser och god kommunikation. Även offensivt visade Kontra ibland överraskande skärpa med ett bra passningsspel och fina avslut.

Mot slutet av halvleken lyckades Ribba få in ett mål efter bristande kommunikation i backlinjen. Ribbas John Cazale-doppelganger hittade en yta mellan Kontras backar och sköt distinkt 1-0. En obefintlig halvtidspaus gav ingen möjlighet till taktiksnack.

När domaren blåste igång den andra halvleken hade mörkret kravlat sig över soptippen. Och likt en dimma höljde och dolde den de svartklädda Ribba-spelarna. Bara de röda ögonen som glödde under deras sluttande pannor syntes. Ljusets riddare, Kontra, i soluppgångens brandgula färger kämpade för en kvittering.

I stället, en kopia av det första målet. Återigen gled Ribbas Fredo Corleone igenom backlinjen och rullade, via stolpen, in 2-0. Men hoppet lämnade inte Kontra som sakta arbetade sig in i matchen. Efter ett anfall som såg häpnadsväckande enkelt ut reducerade laget till 2-1 genom måltjuven Pop på en retur från ett rappt skott.

Slutminuten. Ribbas högerytter driver boll längs Kontras kortlinje och tacklas strax innan skottet. Straff. En snöplig uddamålsförlust eller ett kok stryk? Skytten är högerfotad och Kontras målvakt har bestämt sig. Vid bollträffen går han till höger och lyckas mota skottet. Domaren blåser och matchen är över.

Ett stukat men inte brutet Kontra släntrar under god stämning av planen. Säsongen har börjat.

Årets första träningsmatch på grus, blev en blaskig historia p.g.a. snöfallet i helgen. Motståndet stod Partizan STHLM för, där Pony (f.d. kontrait) nu spelar.

Coach Göbb gick igenom den nya spelidén ”Miracle on Grus”. En roligare och friare spelidé!

Kontra, för dagen klädda i orange, lyssnade noga innan matchen drog igång.

Den nya spelidén
Coach Göbb hade inför matchen låst in sig i en konferenslokal med syftet att ta fram Kontras nya spelsystem. Två svettiga veckor kom han ut igen med en förvisso inte så nyskapande uppställning (snarlik föregångaren Ponys 1-2-1-2) men väl en sprillans ny spelidé. Miracle on Grus, heter det nya konceptet. Och det var ett passande namn, med tanke på det skick som planen som sagt var i.

Matchen startade och Kontra etablerade omedelbart ett tryck på motståndarnas planhalva. Det tog inte många minuter innan Kontra fick hörna. Andersson drog ett lågt och hårt inlägg mot första stolpen. Där fanns en partizanier och styrde in bollen i eget mål. 1-0!

Resultatet
Nu blir det lite svårare att redogöra detaljerat för vad som hände. Mycket tack vare att Kontra öste in mål. Vi snackar astronomiska siffror när det gäller Kontra. Matchen slutade 7-1 till Kontra. Med det sagt behöver vi inte fokusera mer på siffrorna, utan snarare på hur spelidén fungerade.

Spelidén i praktiken
Den fungerade ganska bra, tack. Coach Göbb snackade innan om bl.a. vikten av rörlighet, vilket skulle göra att laget inte skulle anfalla på en linje, utan med djup, samt att hela laget skulle kunna hjälpa till både framåt och bakåt. Som ett hockeylag, helt enkelt. Och kontraiterna följde orderna efter förmåga. Framåt förekom det väggpassningar, spel snett inåt bakåt och passningar på ytor som skapades när yttrar tog löpningar för att riva upp Partizan STHLM:s försvarslinje. Bakåt försökte backarna centralisera försvaret och lämna kanterna till partizanierna. Fokus här låg på att skära av ytor och tvinga motståndarna till skott från dåliga lägen. Och Anders Bagge, Kontras meste trasdocka, som just nu skolar om sig för en ny karriär mellan stolparna skötte sig ypperligt när backarna väl släppte genom något.

Vi bör dock notera att Partizan STHLM är ett purfärskt fotbollslag (vissa av spelarna hade inte ens träffat varandra innan matchen). Detta var med andra ord lagets premiär. Så resultatet får nog ses som lika mycket ett bevis på deras orutin som Kontras kvalitet. Och den orutinen kommer de att träna bort. Det finns inga tvivel att partizanierna kommer bli en kraft att räkna med.

Sammanfattningsvis var det fröjdefullt att spela, trots det dåliga underlaget. Spelidén verkar stabil och bör fungera bra när den satt sig. I skrivande stund jobbas det på att få till ännu en match mot lämpligt motstånd nu på söndag för att få ytterligare lite träning innan säsongen drar igång den 25/4.

Just det. Vi förlorade sista matchen mot Bajen Fans också. Med 4-0. Men kul var det. I och med förlusten blev vi fyra i serien (medan BF seglade upp på förstaplatsen).

Här nedan syns årets facit.

Bajen Fans                       10     6     2     2   30 –  11   20
———————————————————————-
FC Vantör                        10     6     2     2   29 –  20   20
Ribba                                10     6     0     4   24 –  15   18
Kontra Sthlm                  10     5     0     5   11 –  14   15
Lokomotiv Farsta          10     4     2     4   26 –  19   14
Alyata All Stars              10     0     0    10   12 –  53    0
———————————————————————-
Dice BK                         Utgått
Tjernobyl Kids             Utgått

Kontra STHLM – Alyata Allstars 3-1

1-0 Dribbel (Ljungen)
2-0 Joel (?)
3-0 Mike (Göbb)

Förutsättningarna var som vanligt inte de bästa. Både coach Magnusson och målvaken Pony hade flaggat för förkylning. Inte heller ass. coach Molin närvarade, vilket betydde att Kontra stod utan både förstemålvakt och taktisk ledning. Som tur var var ordinarie lagkapten Göbb tillbaka, vilket ändå lugnade spelarna.

Innan matchen förmedlades coachs önskemål om uppställning, t.f. Målvakt utsågs och det talades om taktik. Hög press och spelglädje var dagens tema.

Och hög press var det. Alyataspelarna fick inte många lugna stunder när de förvaltade bollen. Nästan genast hade de ett rödvitt frimärke på sig.  Och vilket prat! Kontra kommunicerade som aldrig förr. Detta gav också resultat. Dribbel, som övergett sin exil, var den första att spräcka nollan.

Och mer skulle det bli.

Vi kan konstatera att det bästa receptet för succé verkar vara frånvaro. Webben, som varit borta till följd av linsbrist, han ta typ tre steg in på planen innan han fick en macka som han skickade vidare rätt i målvaktens famn. Målvakten tackade för det något snälla skottet genom att rulla ut den tillbaka till Webben som i sin tur tackade för smörpasset genom att chippa in 2-0.

I andra halvlek hoppade Scherman in i målet och kapten Göbb klev in på sin ankarposition. Kontra fortsatte inledningsvis att spela högt och släppte inte till några så värst farliga chanser för Alyata. Den vassaste chansen till reducering stod återvändaren Taylor för när han rensade undan en boll rakt upp i kryssribban. Men han revanscherade sig inom kort när han drivit upp bollen på högerkanten och lade ett inlägg mot Freddie. Inlägget missade tänkt mottagare men seglade istället in i det bortre krysset. 3-0, därmed.

Sedan tog springandet ut sin rätt på Kontra som släppte in motståndarna allt mer. Och till slut fick så Alyata sitt tröstmål på en fast situation. Bollen returnerades utåt i banan varpå en Alataspelare hävde sitt ben runt en kontrait och från midjehöjd dunkade han in bollen.

Men närmare än så kom aldrig motståndarna och Kontra vann därmed matchen. Fast den största vinsten var nog att Kontra hittade spelglädjen igen. Det var sjukt kul att spela igår.

Ps. Fyll gärna i vilka som ska ha assistpoäng

Ribba – Kontra STHLM 1 – 0

Vi har mötts förut. Vi har stångats, vi kämpat och vi har tackat för god match efteråt. Sammandrabbningarna med Ribba har man alltid kunnat se tillbaka på med gott humör. Det är hårt men det är hjärtligt. Förra året spöade de oss i första mötet och det blev mållöst i andra. I våras tvålade vi till dem med kontraklassikern 1-0. Resultatet har alltså följt en ganska rät linje. Den linjen bröts i torsdags.

Höstsäsongen har präglats av problem i truppen. Skadade spelare tvingas frånvara, vilket lett till ett pusslande i laguppställningen och många nya gråa hårstrån på coach Magnussons hjässa. Det såg ut att bli så även denna match. Men i sista minuten meddelade kansliet att inte bara Luca skulle göra ett av få inhopp på planen i år. Även Grandin, Kontras mest ljusskygge spelare, skulle dyka upp.

Den nye domaren (läser du detta, Dribbel?) blåste igång matchen och direkt tog Ribba upp bollen på Kontras planhalva, där de också i stort sett planterade den. Kontra försvarade sig dock frenetiskt och släppte inte till några enkla målchanser. En och annan räd in på offensiv hanns också med. Men utan att ge resultat. 0-0 var resultatet efter första halvlek.

I andra halvlek försökte Kontra lugna ner sig lite. Men det var svårt när Ribba fortsatte pressa högt. Pony fick vid ett flertal välja en lång inspark som alltför ofta fångades upp av motståndarna. Ett ställningskrig vidtog där kontraiterna inte gav upp en centimeter utan frenetiskt motstånd. För eller senare måste Ribba tröttna. Och till slut mattades trycket av en smula. Kontra kunde bygga upp lite bättre anfall.

Men så var det bara några minuter kvar och Ribba fick en hörna. Ett stenhårt skott in mot gröten möttes av en lika stenhård nick som var omöjlig att fånga upp. Ett skolboksmål.

Matchen slutade således 1-0 till Ribba. Ett tråkigt resultat men en mycket rolig match.

FC Vantör – Kontra STHLM 3-0

Domaren kanske tyckte att det blev för jobbigt senast. I vilket fall som helst så dök han inte upp, vilket innebar att en av Vantörs kompisar fick dra på sig gul väst och visselpipa. Han skötte sig utmärkt och faktum är att stämningen på planen var bättre än på länge.
Kontra startade matchen på ett bra sätt och har en del vassa chanser inledningsvis, tyvärr så fortsätter Andersson att bränna lägen som din morsa skulle ha satt. Kontra faller sedan tillbaka en del och tillåter Vantör att ta över taktpinnen. I halvtid snackar vi om att hålla en högre press och ha en mer offensiv attityd, vilket vi sedan gör helt ok.
1-0 kommer efter en tilltrasslad situation i straffområdet, 2-0 på ett långskott och 3-0 efter att Vantör bryter ett uppspel och avslutar från straffområdeslinjen. Innan slutsignalen går har vi flera vassa lägen. Jungen nickar strax över och Face har en boll i nät, men det är dessvärre avblåst innan.

Summa summarum en odiskutabel förlust men slutresultatet speglar ändå inte matchbilden till fullo.

Video från matchen hittar du här.

Lokomotiv Farsta – Kontra Sthlm 0-1

0-1 Jon (Luca)

Höstpremiär och dags för ett nytt möte med Lokomotiv Farsta, laget som vi spöade med 3-0 i seriepremiären. Det var dock allmän uppfattning i spelargången att LF är ett vasst lag som inte ska underskattas, inte minst eftersom de inför återmötet låg en placering före Kontra i tabellen.

Det var tydligt att Kontra inte spelat på ett tag för det var ett ganska styltigt spel som presenterades. Bollkänslan hade tagit långledigt och visade inledningsvis inte många tecken på att ha följt med till Skarpnäcks IP. LF var inte heller de sena med att visa vad de gick för. Skillnaden var att de verkar ha hållit igång under semestern. Dock var deras avslut alldeles för ofokuserade och hamnade utanför, ovanför eller i Ponys famn.

Just Pony visade inget intresse att stå i den forne målvaktsgiganten Ståhls skugga. Som yttersta bevis för detta hoppar vi fram till en situation i första halvlek när LF, Ultras invändningar till trots, tilldömts en straff. Pony visade arktisk kyla när han försökte psyka straffläggaren och sedan sög in bollen. Poetiskt.

Kontra har tydligen tagit semester även när det gäller fyspassen. Redan i första halvlek visades nämligen spelstilen som annars sparas till den andra. Stora avstånd mellan spelare och knäpptyst. Följden blev att backarna fick försöka sig på långbollar som sällan nådde fram till mottagaren. Vissa chanser skapades framåt men då var det glest med backar som kunde hjälpa till.

Lagen gick till halvtidsvila med 0-0.

I andra halvlek började Kontra bli varma i kläderna. Spelet förbättrades och den offensiv man bara sett skymtar av i första började nu bli ett stadigt inslag i matchbilden. Och det gav resultat. Luca placerade sig en bit in på offensiv planhalva och fyrade av ett hårt skott som LF:s målvakt inte förmäktade hålla fast utan han tvingades släppa en retur. Och då var helt plötsligt Jon där och tryckte in bollen med vänsterdojan. Värt att notera är att senast vi mötte LF spräckte Peter också nollan med just vänstern.

Med ett mål innanför västen skiftade snarare Kontras fokus på att bevaka ledningen och i bästa fall trycka in ett utökningsmål via kontring. Det gav LF möjlighet att etablera starkt tryck, vilket resulterade i många chanser att kvittera. De flesta skotten kom dock långt utifrån och lejonparten gick utanför. Det ledde till stort missnöje hos LF-spelarna, som tyckte att kontraiterna maskade. ”Jävla luffare” är tydligen LF-spelarnas förolämpning of choice. Det här med nolltolerans verkar inte vara något som domaren tänker för mycket på.

Och på tal om domaren. Han stod för årets konstigaste insats när Peter Anderton kom fri mot LF:s målvakt. Målisen, som insåg att faran i att möta en Anderton i fart, gav kontraiten en björnkram. Domaren blåste friskpark men nöjde sig där. Varför detta spelförstörande, i en frilägessituation till råga på allt, inte resulterade i rött kort förklarade domaren med ”Du var ju ändå inte så nära målet”. En framtida klassiker.

Efter detta fortsatte matchen som tidigare: LF tryckte, på Kontra försvarade sig och kontrade. Domaren blåste tillslut av och vi kan konstatera att Kontra tagit 6 av 6 poäng mot Lokomotiv Farsta i år. Härligt!