Kontra deppar efter säsongens första förlust. Ganska glada för att vara deppiga dock. Andra halvlek bjöd på bra spel, och motståndarna var värda segern. En bra korpmatch helt enkelt.

1-3 Nick (Nicke)

Dags för säsongsavslutning för ett Kontra som gått som tåget under våren och tagit full pott i de fyra matcher som spelats. Kontra var för kvällen något korta i manskapet (8 ordinarie spelare på plats, plus en provspelare i Nicks kompis Ted) på grund av företagsfester, stundande Vätternrunda, trasiga knän och resor till alla möjliga städer.

Dynamit var de som inledde matchen starkast. Det var tydligt att de var ett villigt lag som blandade ungdomlig entusiasm (innan fem minuter gått hade undertecknad blivit stämplad två gånger på vänsterfoten av samma motståndare) med lite mer vuxen visdom.

Efter en, ur Kontras synvinkel, skakig inledning tog de rödvita hjältarna tillbaka initiativet från motståndarna. Dynamitarderna ville dock inte ge ifrån sig det hur som helst, utan slet åt sig bollen och skapade ett läge som slutade i ett skott som t.f. målvakt Mangoose lät ribban ta hand om.

Mike ville inte vara sämre, utan avlossade i nästa kontra-anfall ett hårt skott strax över målet på ett snyggt inspel av Face.

Dynamitarderna fortsatte att ånga på och var definitivt det lag som förde spelet. När väl Kontra tog bollen lyckades man nästan alltid ge tillbaka den eftersom passningarna sällan hade kraft nog för att nå fram till adressaten. Men Kontra kämpade bra i försvarsställning och lyckades förhindra att Dynamit skulle ta ledningen. Tills de gjorde 0-1, vill säga. Efter ett ganska slarvigt försvarsspel gick en slumpboll in i nätmaskorna. Det kändes surt.

Kontras spel var fortfarande avvaktande med mycket spel på mitten. Vi fortsatte med vår patenterade, och framgångslösa, strategi att slå chansartade långbollar.

Men i slutet av första halvlek så ryckte Kontra upp sig lite och det skapades några fina försök som dock inte renderade någon kvittering och när halvtidsvisslan ljöd stod det fortfarande 0-1 till Dynamit.

I pausen bytte Mangoose och Mike plats och vi pratade om att vi måste prata mer (favorit i repris) samt sluta dutta och istället vara distinkta i passningarna samt närkamperna.

Det hjälpte inte mycket. Dynamitarderna passade på att skapa en spelvändning när Kontra flyttade upp laget och satte enkelt bollen i Mikes vänstra hörn. Bäten, som var en av försvararna, hjälpte lite till genom att inte kommunicera med Göbb ordentligt.

0-3-målet var en riktig skönhet. En i Dynamit jobbade sig upp alldeles i Mikes knä och klackade sedan bollen till en friställd medspelare. Det var lika snyggt som tungt att se för kontraiterna som nu hängde med huvudena.

Med c:a tio minuter kvar att spela ryckte Kontra upp sig. Coach Taylor, som inte är rädd för att prova nya saker, genomförde ett taktiskt drag för att förvirra motståndet. Han flyttade ned den annars så givne centern Pop på backen och satte upp Nick som bullet, en rockad liknande dess original i schacksporten. Det visade sig vara lite av ett genidrag. Pop hade inga problem att neutralisera den lättviktige med snabbe forwarden i Dynamit medan Nick tillförde en tyngd i anfallsspelet med en kraftigt ökad mängd avslut på mål. Hela Kontra lyckades flytta upp, vilket gjorde att reduceringen till 1-3 kändes helt logisk (och väldigt skön). Målgörare var den nyss befordrade Nick med assistans av Nicke.

Stärkta av vittringen tuffade Kontra på medan Dynamit föll tillbaka för att försvara sin ledning. Ett nytt samspel mellan Nick och Nicke gav sånär Kontra ett nytt mål men bollen gick tyvärr alldeles utanför mål. Det var ett nyvaknat Kontra som kämpade hårt för att rädda situationen. Skulle man hinna?

Nej, tyvärr. I och med att Dynamitarderna fokuserade på försvaret blev det en folksamling i deras försvarszon vars like denna reporter inte skådat sedan andra halvlek mot FC Z för en herrans massa år sedan. En skog av ben underlättar helt enkelt inte chanserna att få in bollen.

Det sista matchen erbjöd var ett läge till långskott från Bäten. Han laddade kanonen och avfyrade en praktfull (nåja) salva som landade rakt i famnen på målvakten. Precis efter detta blåste domaren av en hård men underhållande match.

I och med det går Kontra på sommarlov, inte längre serieledare, utan på andra plats. Det kändes tungt att inte få sluta på topp. Men som någon konstaterade: 4 av 5 matcher denna vår har vunnits. När hände det senast? Ta med er det under sommaruppehållet, Kontra.

1-0 Dribbel (Webben)
2-0 Dribbel (ingen, han snodde bollen själv)
3-0 Dribbel (Face)
4-0 XL-Klas (Nicke)

Det var dags för mötet mot seriens jumbolag med det nobla namnet Bajen Assholes. Hittills hade de spelat tre matcher, varav de förlorat en på walk-over, en med 8-0 och en med 9-1. Förutsättningarna för att Kontra skulle briljera var därmed inte goda. Är det något som Kontra är kända för så är det ju inte att storspela i lägen där vi borde göra det. Skulle matchen sluta oavgjort, skulle Kontra torska eller skulle vi få in en boll framåt? Medvetna om faran i att underskatta motståndet (visa av nio års seriespel där detta hänt skitmånga gånger) samlades hela laget en halvtimme innan matchen för att värma upp och gå igenom taktiken. Coach Mike hade med en maskot (sin son) som spred glädje och visade bollkonster. Mike som ska springa Stockholm Maraton valde att avstå spel och vi bestämde oss för att lotta vem som skulle stå i mål. Ordf. Webben anmälde sig frivilligt att stå i mål i andra halvlek eftersom han fått en spricka i revbenet efter en målchans som slutade i en kollision med motståndarmålisen i matchen mot Kungsfiskaren i förra veckan. Logiken bakom detta val framstår som något oklar. Kvarstod då att lotta målis för första halvlek. Assisterande coach Kaj tog fram en snusdosa där han vikt en massa lappar med namnet Erik på i. Vi lottade och Erik blev vald till målis i första halvlek. Eftersom varken Erik ”Jungen” Jungberg eller Erik ”Lightning” Lindgren var på plats så blev det Erik ”Bror din” Engdahl som satte på sig den något tajta stassen med det legendariska namnet ”Ståhl” på ryggen. Ja, det är dags att beställa ett nytt målvaktsställ snart.

Denna soliga majkväll gjorde även Magnus ”Mangoose” Hardstedt (The Artist Previously Known As Hardy, Previously Known As Starfish83) nydebut. Efter en långvarig vistelse i Eskilstuna Allstars har den unge dynamon äntligen valt att komma tillbaka till klubben som hjärtat bankar för mest. Härligt, säger vi övriga.

Just det, alla bookmakers i stan hade ju satsat på storkross för Kontra som delade serieledningen med Unicorn United. ”Typ 8-0 borde det bli” var den allmänna uppfattningen. Men icke. Kontra började avvaktande och Bajen Assholes började mycket bättre än vad tabellen skvallrat om. Det var chanser hit och dit och Kontra var faktiskt ganska tillbakatryckta fram till en kvart in i matchen. Inget av lagen hade dock fått hål på det andra än. Men ska det ske distinkt så ska det. Webben fick bollen på vänsterkanten och drev upp den relativt obevakat i en kontringsmöjlighet som uppstod efter högt Asshole-spel. Zimmerman, som var tillbaka efter en matchs frånvaro sprang i rakt framför mål och ropade föredömligt till Webben att passa. Som i en instruktionsbok skedde detta också, men passen gick tyvärr förbi Jens, och tacka gud istället till Dribbel som lätt tryckte in bollen i nät. 1-0 till Kontra och där gick luften ur Bajen Allstars för denna halvlek. Kontra ångade på och hade några till chanser men i paus var det ett mål framåt, inga bakåt som gällde.

I paus bytte Bror din och Webben kläder. I övrigt hände inte mer än att vi enades om att spela lite bättre.

Det var inte riktigt nån som lyssnade på det förutom Dribbel som fått ta över kaptensbindeln i paus. I ett övrigt böljigt spel där Assholes faktiskt hade en del fina chanser tog Dribbel bollen lite snyggt från ett Asshole och tryckte dit 2-0. Gött tyckte alla i Kontra.

Bajen Assholes hade dock inte gett upp utan stormade fram på vänsterkanten. I ett tilltrasslat försvarsingrepp bedömde domaren (totalt felaktigt, visar mängder av repriser i HD-kvalitet samt de på Hökarängens BP nyligen installerade Hawkeye-kamerorna, men eftersom Korpen inte är så digitala så…) att Bajen Assholes skulle ha hörna. En skitbra hörna som slogs mitt i straffområdet i lagom volleyhöjd. Bajen Assholes bästa spelare fick på ett vrinhårt skott som Webben i målet räddade med pungkulorna. Efter att ha blivit extremt röd i ansiktet föll ordföranden ihop i en hög och kved. Matchen blåstes av för borttransport av den stackars saten som fick ligga och kvida i framstupa supaläge på gruset vid sidlinjen. Erik hoppade snabbt in i målet igen och genomförde även andra halvlek med bravur.

På det här sättet rullade det på. Halvstabilt försvar grundat i Findus, K.G. och Ragge Liggtass tog hand om det mesta och skapade nån sorts lugn i Kontralägret. På mittmittpositionen varvade två av årets nyförvärv Zimmerman och XL-Klas föredömligt dynamon och rullade boll.

I ett fint Kontra-anfall bestämde sig Face för att bättra på sin ställning i poängligan. Det enda problematiska med denna assist var väl (för Face då) att han passade den enda som låg före honom i poängligan – Dribbel, och hat-tricket var fullbordat. 3-0 till Kontra.

Bajen Assholes gav ändå inte upp (man får beundra denna kämpaglöd, värd mer än den extremt skabbiga placering och målskillnad BA har i ligan). Ännu ett vrinhårt skott, denna gång i kryssribban på (ännu en feldömd) frispark gav inte heller utdelning. Kontra redde ut situationen. Och kontrade…

Med fyra anfallande spelare i eller strax utanför Assholesens straffområde tryckte Kontra på Bajen både fram- och bakifrån. Nicke var på den och sen var det XL-Klas tur att premiärmåla i den rödvitsvarta-dressen. 4-0 till Kontra var det sista som hände den här matchen. Direkt efter avspark blåste domaren av matchen.

Kontra hade inte spelat särskilt bra, men ändå tagit en stabil vinst. När hände det senast? Aldrig.

Dessutom visade det sig att Kontra i och med vinsten gick upp i ensam serieledning på 12 poäng av 12 möjliga, eftersom Unicorn United och Dynamit BK spelade 0-0 strax efter Kontras match. Vilken vår det här är. Sommar kanske? Oavsett: Vi är bra på fotboll och födda att springa!

Kontra STHLM 3 – 1 Din bil

Detta var dagen då det nya Kontra gjorde premiär. Efter att stora Kontra-personligheter begärt entledigande har laget tagit in nya profiler som kommer kämpa under rödvit flagg. Och det ser riktigt ljust ut.

Matchen började bra för nästan hela Kontra. Tyvärr ådrog sig Jonas ”Ljudet” Olsson, en av lagets nyförvärv, en sträckningsskada ganska omgående. Vi hoppas dock på att han hinner återhämta sig under de två veckor som återstår till nästa match. Resten av laget visade dock bättre form än vad man skulle kunna tro efter vinterns uppehåll.

Samspelet funkade och laget höll sina positioner, vilket gjorde att samspelet fungerade riktigt bra. Kontra kunde vårda bollen och spela sig upp, ofta med snygga väggspel, till vassa lägen. Kontra hade ett antal bud på mål men kylan i avsluten saknades lite och inget skott gick in i målet. 0-0 var således resultatet när halvleken tog slut.

I början av andra halvlek etablerade Din bil tryck. Och det gav resultat. I en situation skulle coach Mike, som vaktade målet, slå bort en hög boll. Dock ville det sig inte bättre än att bollen damp ner framför mål där två blåklädda motståndare ohotat kunde trycka in bollen. En bekant situation, med andra ord. Kontra kämpar men får inte utdelning. Sedan skickar motståndarna in en boll och så är det tack och god natt.

Men inte denna gång. I nästföljande anfall drev Kontra upp bollen mot Din bils vänstra hörn. Därifrån skickade Kontras nyförvärv Jens Zimmerman in en projektil mot ordf. Webben som tog emot, lutade sig framåt och krutade in bollen i mål. Det var poetiskt.

Coach Taylor skulle strax efter detta få revanschera sig efter sin fadäs. En Din bil-spelare fick på ett riktigt praktskott som Mike räddade genom en riktig skolboksräddning. Frågan är om Mike landat ännu eller om han fortfarande hänger i luften därute i Hökarängen.

Kontra var dock inte nöjda med ett oavgjort resultat, utan pressade vidare i jakt på ett ledningsmål. Och med sex minuter kvar kom det. Återigen var nykomlingen Jens inblandad, fast denna gång som målgörare, vackert assisterad av Dribbel-Johan.

Nu började matchen bölja rejält. Din bil jagade desperat en kvittering och det blev mer påtagligt att lagens flås började tryta. Det var mer rakt mot mål som gällde.

Så hände det. Kontras anfallare tog upp bollen mot Din bils mål. Då påbörjade David ”Göbb” Wallin sin exodus från sin backposition. Med rediga sjumilakliv älgade han mot mål och skapade en rödvit enmansandravåg. Bollen sköts in mot mål, passerade en, två tre, fyra spelare innan den nådde David som dundrade in den i maskorna. Det påföljande glädjebrölet sa allt. Det var en tvättäkta urladdning.

Strax efter detta blåste domaren av matchen och vi kan konstatera att Kontra vunnit sin första match på över ett år. Grädden på moset var också att Kontra pratade, förde spel och inte vek ner sig. Det känns riktigt bra, det här.

Kvarnen – Kontra 6-3
Kontra – Kvarnen 1-2

Vi tar och gör en 2 i 1-lösning när det gäller de två sista matcherna. Detta passar sig extra bra, inte bara för att de spelades mot samma lag, utan också för att de var uppbyggda på ganska likartade sätt.

Kvarnen är trevliga motståndare
Kvarnen United har hållit Kontra sällskap i tabellens nedre regioner i stort sett hela säsongen, vilket säkert spädde på känslan av kamratskap som varit påtaglig genom båda matcherna. De spelar bra, snabbt och lite hårt men aldrig oschysst. Inte minst i andra matchen, när ingen domare var närvarande, var det tydligt att de var ett lag att lita på.

Inget att förlora (eller vinna)

Det konstaterades innan första matchen att som tabellen såg ut hade Kontra inget att förlora på att bara satsa framåt. En förlust till skulle inte försämra läget. En vinst skulle å andra sidan inte påverka lagets placering men däremot låta laget sträcka lite på ryggen.

Starka första halvlekar

I båda matcherna var det Kontra som stod för starkast insats i första halvleken. Samspelet var bra, mycket tack vara de korta avstånden. Kylan var närvarande, både i anfallen där vi vågade stanna upp och passa bakåt eller i sidled och i försvaret där vi vågade täcka ut anfallarna snarare än att göra utfall. Som vi sett bevis på tidigare så KAN vi inte bara styra spel, utan också göra (snygga) mål när vi vill. Detta gjordes med bravur inledningsvis i båda matcherna.

I båda matcherna gick Kontra till halvtidsvila med ledning.

Svaga andra halvlekar

I andra halvlek hände det som alltid tycks hända. Kontra tröttnar och faller in i samma gamla mönster som inte gagnar någon förutom motståndarna. Kvarnen, å andra sidan, verkade spara krutet för att kunna avsluta starkt. I båda matchers andra halvlek dundrade de på och pressade ner Kontras backlinje. Vi lyckades inte freda oss när attackerna kom om och om igen. Och när vi väl har bollen är det för långt till nästa spelare. Vi lär oss inte.

Därför är det inte konstigt att båda matcherna avslutades med att Kvarnen lyckades inte bara kvittera, utan också ta ledningen och därmed vinna matcherna.

Domar-debaclet

I skrivande stund är det inte säkert exakt vad som har hänt men den andra matchen spelades utan någon domares överseende. Enligt Korpen hävdar domaren att han var vid Hökarängen och att inget av lagen var närvarande. Enligt både oss och Kvarnen var vi där (i god tid) utan att se röken av någon domare. Andra matchen spelades ändå och allt var frid och fröjd tills domaren som dömt matchen intill kom fram och sa att han skulle släcka ner och gå hem. Både Kontra och Kvarnen bad att få spela klart de återstående fyra minuterna men det gick verkligen inte för sig. En minut kunde han bjuda på men sedan var det stopp. Detta får kanske ses som ett passande slut på Kontras utomhussäsong 2012 (i alla fall resultatmässigt). Mörker.

Men om man ska vara lite mindre pessimistisk när man summerar säsongen så bör man ta fasta på att vi ofta har visat prov på riktigt bra spel. Med rätt förutsättningar, såsom en lite lägre division och en fast målvakt, kan vi t.o.m. kanske vinna en match nästa år.

Skanstull Tigers – Kontra 1-0

Det var ett fall tillbaka i gårdagens match. De senaste matchernas fina spel var som bortblåst och ersatt av vårens standardmanér där vi faller tillbaka, skapar för stora avstånd mellan oss och börjar slå chansbollar. Resultatet blev bekant: en uddamålsförlust och ett ganska tråkigt spel.

Okej, Skanstull Tigers var det bättre laget och skulle styra majoriteten av spelet. Dessutom hade de typ två trupper med sig så varje spelare kunde ge allt när de var inne på planen. Men det är ändå med besvikelse man kan konstatera att Kontra föll in i gamla mönster där vi inte riktigt vågar vårda bollen. Följden blir att vi sällan bygger upp något eget spel.

Sedan ska det inte sägas att det inte fanns några ljuspunkter. Erik ”Lightning” Lindgren var tillbaka och gjorde bra ifrån sig både som målvakt i första halvlek och i ett fint väggpass anfall med Anderton. Även Ternão var tillbaka på planen och löpte frejdigt på sin kant. Face likaså. Freddie visade kämpavilja, inte minst med sin (förvisso något otajmade) glidtackling. Mike och Hagge var stabila i sina backpositioner och visade båda att det blir som farligast när backarna hjälper till i anfallen. Kontra hade dessutom en extra spelare igår i form av domaren som blåste frispark så fort en kontrait blev av med bollen.

Men. Trots dessa positiva aspekter var matchen igår ingen vidare fröjd. Det spel vi haft på sistone där vi inte bara glimrar till ibland, utan håller hög nivå rakt igenom, var vi inte i närheten av igår. Skulle tro att bollinnehavet var 70-30 till Tigers fördel. De hade även många skott som de inte lyckades få in i annat än taggbusken i slänten ovanför planen. Detta dödade visserligen tiden effektivt och Tigers vann således till slut matchen tack vare målet de petade in i första halvlek.

Det är viktigt att vi hittar tillbaka till det spel vi haft under hösten. Ett spel där vi vågar känna kylan och ta tid på oss att bygga upp anfallen. Där vi tar passningar hemåt och i sidled istället för den desperata chansbollen framåt. Där vi hjälper varandra genom att prata med varandra och möta den som har bollen. Ett spel som låter oss känna glädje under matchen och stolthet när slutsignalen gått. Vi vet att vi kan. Nu måste vi bara visa det.

Kontra STHLM – RAB 2-2

Förra veckan visade Kontra bitvis prov på riktigt bra eget spel. I matchrapporten talades det om trendbrott. Gårdagens match gav indikationer på att det är en ny trend som startats.

Vissa saker består. Som vanligt i år var det igår tydligt att Kontras gamla vapen många avbytare är ett minne blott. Först med två minuter kvar till avspark blev vi fullt lag. Man kan bara konstatera att det var synd om de kontraiter som inte var med om skönspelet som bedrevs igår.

Kontra fortsatte på nyligen inslagen väg när de höll i bollen, pratade och minskade avstånden. Det ledde till snygga väggspel upp i planen. I ett genidrag flyttades Kontras gamla backklippa Face upp på ytterplacering där han skötte sig ypperligt.

–Nää, det är sedan gammalt att karln kan springa, sa ass.coach Bäten. Och han var till stor hjälp när han löpte ner, tog emot bollen och hittade ny yta.

Första målet kom av en lite underlig situation. Hagge slog en hörna som RAB:s målvakt greppade men sedan tappade in i målet. Å andra sidan fick RAB strax därefter en lika billig utjämning när försvaret inte lyckades rensa bort bollen från straffområdet. Halvleken slutade således 1-1.

Även i andra halvlek fungerade spelet som det ska. Fortsatt god kämpavilja och lagkänsla. Eller som t.f. målvakt Mike uttryckte det:
–From where I was standing, it was beautiful.

Trycket var högt, mycket tack vare stabila insatser från inte minst Peter och Palle som var mycket bra på att ta upp bollen i banan. Ett rödvitt mål låg i luften. Och snart kom utdelningen. Jag kommer inte ihåg vem som gjorde målet eller assisten (var i ett lyckorus när det skedde men räknar med att ansvariga ger sig till känna). Men efter ett snyggt samspel och lika bra avslut ledde Kontra matchen med 9 minuter kvar att spela.

RAB jagade nu ännu en kvittering och flyttade upp spelarna en hel del. Kontra höll dock undan och ansträngde sig till sitt yttersta för att säkra vinsten. Många chanser hade vi som tyvärr inte gick in. Bl.a. fick Hagge bollen, lyfte upp den och slog en halvvolley som tog i kryssribban.

Sedan hände det som inte borde hända och som inte känns rättvist på något sätt. Med en minut kvar på klockan lyckas en RAB-spelare ta sig förbi undertecknad, som helt missbedömer en studsande boll, och kommer ensam med Mike som inte lyckas rädda bollen. Matchen slutar därmed 2-2.

Men, fan. Inte ska man väl klaga. Vi tog ju en pinne och det är ju inte något vi varit bortskämda med i år. Och vad som är viktigare än så är att vi igår åter hade kul när vi spelade. Och ett eget spel. Det bådar gott, det här.

Vänskapen Pungpinan – Kontra STHLM 2-1

Det har inte blivit många segrar för Kontra i år. I år har vi som bekant bara lyckats bärga en poäng än så länge. Matchen igår såg ut att bli ett trendbrott, vilket det också blev. Dock ej resultatmässigt.

Kontra mönstrade hela två avbytare, vilket i sig är ett trendbrott detta år. Detta uppvägdes dock med att det inte närvarade någon domare eller någon som kunde sätta på belysningen. Man börjar ju fundera lite på vad medlemsavgiften går till.

Under matchen visade kontraiterna prov på riktigt stabilt spel. Det var kort sagt natt och dag jämfört med förra veckan (och stora delar av vårsäsongen. Trendbrott, med andra ord.) Kontra höll i bollen, sprang på ytor och hjälpte varandra. Hemvändaren Face, som stod i mål första halvlek, hade inte överdrivet mycket att göra men när det krävdes skötte han sig felfritt. En bit in i första halvlek var det dags för Niklas att introducera sig för hösten. På en hörna slagen av Hagge smög han sig från sin markering och tryckte klockrent in bollen med pannan. Poetiskt.  Det sista som hände i halvleken var bud på en straff för Vänskapen Pungpinan efter en hands-situation i Kontras straffområde men det visade sig att tiden redan gått ut när situationen uppstod.

Det blev ingen halvtidsvila eftersom man ville ta till vara på det sista dagsljuset. Kontra hann dock byta målvakt. Även denna halvlek spelade Kontra riktigt bra spel där de olika lagdelarna samverkade riktigt bra. Exempelvis Olle var rörlig på sin ytterkant och kom ner och mötte bollen med ett skarvpass som lät Kontras backar komma upp i banan med fart.

Dock vill även Vänskapen Pungpinan göra mål. Och det lyckades de med. En motspelare fyrade av en riktig ormdödare som visade sig vara effektiv. Niklas, som nu stod i mål, missbedömde helt bollens beteende och plockade inte upp den. Till följd av detta letade den sig nesligt in i maskorna. Vi får också skylla lite på skymningen som gjorde det svårt att se något över huvud taget.

Men det här var ju inte ett vanligt kapitel i 2012 års Kontrakrönika. Vi vek inte ner oss, vi inriktade oss inte bara på att försvara vårt poäng. Vi ville vinna. Och inte bara genom att tjonga upp bollen på gott och ont. Fortsatt bra spel var kvällens melodi. Och det gav resultat, åtminstone i chanser. Till exempel fick Hagge en fin möjlighet att upprepa Niklas nickmål men en grön försvarare lyckades få hjässan på bollen i sista sekund.

Det skulle dock bli värre. Lite senare lyckades Vänskapen Pungpinan peta in ännu en boll, denna gång till följd av bristande försvarsspel. 2-1 således. Efter detta jagade Kontra desperat en utjämning, fortfarande med väl uppbyggt anfallsspel. Dock lyckades vi inte trycka in bollen.

Förlusten var därmed ett faktum. Men viktigare än så, och det vi ska ta med oss, var att vi spelade riktigt bra fotboll igår. Och med den vetskapen kan åtminstone jag acceptera en förlust.

Ta en kaka Stefan – Kontra STHLM 3-1

Jaha ja. Det var alltså dags att rapportera hur det gick i returmötet mot Ta En Kaka Stefan. Det var en hård match. Mycket slit. Kontra mönstrade precis nog personer för en startsjua. Inget mer. T.E.K.S. hade fyra avbytare. Dessutom såg de mycket biffigare ut än vad de gjorde i höstas (träningsläger under sommaren?). Kontra inledde matchen med att jaga boll medan T.E.K.S. visade prov på bra samspel i sina anfall. Det tog därför inte lång tid innan de lyckades lägga in första baljan bakom Göbb, som vikarierade som målvakt.

Men då hände något. Vid avsparken efter ledningsmålet tog Anderson bollen rakt upp längst motståndarnas planhalva och fyrade av vad som såg ut som en tåpaj rätt in i nätet. Det hela tog inte mer än tio sekunder. Detta sporrade resten av Kontra som tog många offensiva initiativ. Kanske var det inte alltid en smart taktik med tanke på bristen på avbytare. Hur som helst gick bollen aldrig in för Kontra. T.E.K.S. gjorde däremot 2-1 innan halvleken var slut.

I andra halvlek ställde sig undertecknad i mål till följd av en fotskada orsakad av en motståndare under första halvlek. Spelet i denna halvlek böljade fram och tillbaka. Kontra hade, som vanligt, ganska svårt att etablera ett eget spel. T.E.K.S. hade däremot många goda chanser att utöka ledningen, vilket de också gjorde till slut. Resten av skotten gick utanför målet och ledde till att stor del av tiden rann iväg medan jag haltande letade efter bollen i buskarna. Men det var inte bara nattsvart. I många lägen hjälpte Kontra varandra riktigt bra. Om vi nu bara kan hålla i bollen lite så skulle vi nog kunna hålla rak rygg resten av säsongen.

Matchen slutar 3-1 till T.E.K.S.