0-1 – ett omarkerat öra
1-1 – Ted (Joel)
2-1 – Nick (Ted)
2-2 – ett öra 
3-2 – Nick (straff ordnad av Nicke) 
3-3 – ännu ett öra 

En böljande match ägde rum igår kväll på Hökarängens grus. Tidigare på dagen var det regnvattnet som böljade fram längst Fagersjövägen från Hökarängens centrum mot bollplanen. Det såg länge ut som att det skulle bli en match där den vattensjuka planens pölar skulle vara den åttonde spelaren. Men runt fem-snåret lättade regnet samtidigt som vinden fortsatte ligga på, vilket torkade upp tillvaron.

Kontra, som premiärspelade i sina hemmaställ, var lika talrik som den spanska armadan denna kväll. Istället för vattensamlingar stora som insjöar framför målen var det alltså ett rött hav som samlades vid sidlinjen innan matchstart.

Kontra visade prov på gamla traditioner och lät motståndarna snabbt göra det första målet. Det verkade som att laget inte riktigt förstått att matchen börjat. Man lät istället Örat vandra upp i banan utan att sätta press på bollhållaren som obehindrat kunde dunka in bollen bakom Hagge Hartass, som vikarierade i mål tills The Wall dök upp.

Men detta var exakt det som behövdes för att väcka Kontraiterna ur sin dvala. Likt Poseidon släppte lös Kraken släppte Kontra loss våg efter våg av vassa anfall. Ett av dessa anfall renderade en hörna som lades av Webben. Kontraiterna samlades som i en svärm av torpeder från Röd Oktober i och utanför straffområdet. Webben tog i som av bara fan och sköt en haubits i en låg båge mot de röda torpederna. Det var som att bollen satt på en tamp som halades in i straffområdet mot Teds gyllene fot, vilken ägaren satte upp i luften och tryckte in bollen i mål på volley. Fotbollspoesi! Vilken explosion!

Sedan rann det på och Kontra tog ledningen utan att någon riktigt lyckats fatta vad som hände. Lyckligtvis hade vår skribent full koll och kan rapportera att förloppet var som följer:

Den första vågen när du ser på mej / och i mina ögon finns ett svar
till dej 

Den andra vågen doft från ditt hår / linjer jag kan följa minnen utav
år 

Den tredje vågen finns i din hand / en våg av silver som når min
strand 

Den fjärde vågen inifrån min själ / en våg av kärlek utan svek och
skäl 

Den femte vågen stormar inom mej / lust och längtan kräver mer av dej 

Den sjätte vågen blir ett med dej / den sjätte vågen besegrar mej 

Den sjunde vågen är när Ted passar Nick som gör mål.

2-1!

Innan halvleken var över vände dock åter tidvattnet i och med att öronen lyckades trycka in ännu ett mål. Lagen gick således av planen med två mål var gjorda. Det pratades i det röda lägret om att vi var bra när vi höll i bollen men mindre bra när vi inte gjorde det. Därför beslutades det att vi skulle ha som målsättning att hålla i bollen så mycket som möjligt.

Andra halvlek drog igång. Spelet var magiskt. Det var som att osynliga små andar nynnande:

I den stad där jag vart född
Fanns en gammal man som gått på sjön
Jag vet ett land, sa’ han till oss
Undervattensbåtar bor det där

Så vi segla’ mot vår sol
Tills vi fann ett hav av grus
Vågor gungar vi uppå
I vår röda undervattensbåt

Röd, röd, röd är vår undervattensbåt
Undervattensbåt, undervattensbåt
Röd, röd, röd är vår undervattensbåt
Undervattensbåt, undervattensbåt

Sedan hände det som alla Kontra-fans väntat på. Nicke drev in bollen i straffområdet och blev där brutalt kapad av en svartklädd försvarare. Domaren blåste straff och inga högljutt levererade argument kunde få honom att ändra sig. Straffen förvaltades av Nick som säkert placerade den högt i på målvaktens högra sida. 3-2 till Kontra!

Men Örat var tydligen inte nöjda med att ge bort segern hur som helst. Följden blev att de fick sig ännu ett kvitteringsmål och lyckades bärga ett poäng från denna match. Som Kontrait kändes det inte helt kul men inte heller helt orättvist. Vi visade prov på något av det bästa spelet vi bjudit på under vår tioåriga karriär när vi höll i bollen. Men vi brast lite väl mycket i defensiven och tittade mest på bollen, vilket gör att man ändå får unna Örat ett poäng.

Nästa vecka är det sista sammandrabbningen för i år. Vi måste också vinna den samtidigt som Örat måste slå Kungsfiskaren om vi ska ta tillbaka femteplatsen. Nu kör vi!

0-1 Joel (FC SBE:s målvakt)
0-2 Nick (Joel)
1-2 Någon i FC SBE
1-3 Jungen (Nick)
1-4 Lightning (Face)

Vanligtvis när Kontra vinner så föredrar man att göra det med inte så imponerande uddamålet. I måndags, på Hökarängens grus, testade man en ny taktik: målkalas.

Kontra mönstrade nog med trupp för att ha endast en avbytare. Det finns både för- och nackdelar med detta. Det är lättare att komma in i matchen mentalt men också lika enkelt att man inte orkar ge hundra procent. Det underlättade dock att motståndarna bara hade fem spelare.

Eftersom varken coach Hardstedt eller ass. coach Hardstedt kunde närvara (de var på lagledarfortbildning i Bern) så beslutades det någorlunda demokratiskt att Kontra skulle testa den gamla 2-2-2-uppställningen i ett försök att stärka upp mittfältet, minska avstånden mellan lagdelarna samt ta oss in lite från kanterna. Motståndarna ställde upp typ 2-1-1, eftersom de var så få.

Till en början var Kontra lite nonchalanta. Vi har sett det förut och det är ingen vacker syn. Speciellt inte när man spelar mot så pass individuellt kompetenta spelare som FC SBE har i sitt lag. Även om de, som sagt, bara var fem stycken. När vi hade bollen ville vi hellre göra en snygg offensiv passning än att ta det kloka alternativet, vilket bjöd in till många farliga chanser för SBE. Ett ledningsmål för motståndarna kändes ibland riktigt nära men Kontra lyckades freda sig tills vi kommit in i matchen mentalt.

Och som vi tillslut tog oss in! Vi hittade fokus, vi började spela lugnt och kontrollerat, vi rörde på oss och vi lade hög press på motståndarna. Det ska sägas att i synnerhet deras backlinje (två av enbart fem) innehöll några riktiga bolltrollare som gärna tvärvände men vi lyckades ändå pressa dem så pass mycket att de sällan fick tid nog att gjuta kvalitet i passningarna. Ofta fick de nöja sig med att försöka lägga långbollar på sin forwards och det var sällan några problem för Kontras defensiv att plocka upp dessa bollar.

Målen då? Jo tack, de var riktigt fina. 0-1 gjordes i och med att Webben påpassligt bröt en passning från SBE:s målvakt och sedan fyrade av en tåpaj mitt i steget. Bollen krängde och svängde så pass mycket att den, trots sin ringa hastighet, blev otagbar för målisen. Mer sådana mål vill vi se!

0-2 gjordes av Nick på assist av Webben. Det var redan innan matchstart tydligt att Nick (eller Jair) inte bara var sugen på att göra mål idag, utan också hade extra mycket krut i dojan.

Sedan följde ett mål av FC SBE där Kontra gick bort sig och inte hann med i motståndarnas snabba omställningsspel. Oron bland fansen var påtaglig. Skulle Kontra orka mota bort SBE?

Ja, det skulle de. För istället för att låta SBE skapa chans till kvittering gjorde Kontra 3-1. Nick/Jair gjorde som Webben gjort efter sitt mål och assisterade till nästa. Målgörare denna gång var Jungen, som uppenbarligen inte bara solat på sin semester, utan också tränat på snygga volleyavslut med knäna.

En som inte ville vara sämre, utan snarare hade siktet inställt på att sända en signal till motståndarna, tränarstaben, fansen och alla andra som ville lyssna, var Lightning. Läckert assisterad av Face dunkade han in 1-4-målet med c:a 2 minuter kvar av matchen.

Gemensamt för (nästan) alla målen var att de föregicks av läckra uppspel. Läckra i sin enkelhet. Två, tre väggpass så var Kontra framme i farliga situationer. Det borde kommas ihåg i kvarvarande matcher. Att hålla spelet enkelt kommer att ge resultat. Och vi bör också se till att motståndarna är färre än oss.

Kämpaviljan infann sig (tillslut) i måndags med bra vilja och spel som resultat. Det var skitkul att spela med er, boys!

Låt oss ha lika kul mot Örat United.

Kungsfiskaren – Kontra – 1-1
1-0 Dutina (Taylor)
1-1 Nån form av Kungsfiskare

”Jag måste dra till färjan, helvete.” Med de orden fick jag i uppdrag att skriva en matchrapport om måndagens sammandrabbning. Det har gått några dagar så det är svårt att minnas några detaljer. Lägg där till att måndagens match markerade startskottet för fyra matcher på 48 timmar för mig så förstår du nog att det är lite svårt att hålla reda på vem som gjorde vad när.

Det jag däremot minns är att vi spelade sammansvetsat och bra. Kanske underskattade vi Kungsfiskaren lite, trots att de spöade oss förra mötet. Vi pratade innan om att det här var ett gäng som inte skulle orka springa så mycket. Så var inte fallet. Detta var inte en match där endera laget tog ett tydligt grepp och förde spelet, utan en jämn historia som var väldigt kul att vara med om. Det var en härlig inställning som båda lagen visade upp.

Det var också härligt att äntligen i officiella sammanhang få lufta de nya ställen. Låt vara att det var våra bortaställ men ändå. Det är en gammal devis att ska vi i Kontra förlora så ska vi i alla fall se snygga ut. Och det gjorde vi, även om vi inte förlorade. Detta tack vare nyförvärvet Ted ”Teddan” Dutina som tryckte in inte bara sitt första spelmål i Kontra, utan det första i våra nya ställ.

Ledsen att jag inte kan komma med mer info än så här. Det blir bättre efter nästa match som du anmäler dig till här.

Kontra – Heaballiansen 2-2
1-1 Nick (straff)
2-2 Face (K.G.)

Fem minuter innan matchstart öppnade sig himlen över Hökarängen som för att säga att nu rensar vi bort det sista av sommaren och släpper in hösten och med den fotbollen. Detta regn skulle komma att spela en stor roll i kvällens match.

Förra gången Kontra mötte Heaballiansen mönstrade de blåklädda spelarna enbart tre blå spelare och fick sätta ihop resten av laget med hjälp av folk klädda i diverse andra kläder (bl.a. två i rött-vitt). Så även denna gång. Det såg länge ut som att upplägget skulle vara detsamma denna gång; Kontra vinner på walkover och lånar i sin tur ut några spelare så att vi som ändå åkt ut dit får spela lite. Men i sista sekund lyckades Heab skrapa ihop några andra spelare och det beslutades att vi skulle köra som vanligt. Detta beslut skulle kosta Kontra 2 poäng.

Kontra började matchen avvaktande. Det var tydligt att inte överdrivet många kontraiter tagit till vara på Korpens generösa erbjudande att träna i sommar. Fokus låg mer på att betrakta motspelarna än att ta bollen. Detta gav Heab & co gott om utrymme att avancera i banan och skapa lägen. Kontra lyckades värja sig från att släppa in några mål men inom tio minuter hade de blå spelarna fått lägga åtminstone fyra hörnor.

Allt var dock inte hopplöst ut ett röd-vitt perspektiv. När vi spelade enkelt tog vi oss fram till några vassa avslut som dock tyvärr inte gav utdelning. Det såg länge ut som att det skulle kunna bli en mållös match. Men så, med blott ett par minuter återstående av första halvlek, fick Heab ett mål. Ett riktigt skitmål. Ett skott styrdes bort av Danne rakt på en av Heabs hyrda knektar som inte så mycket sparkade in bollen. Snarare studsade den på honom och tillbaka in i mål. Men om vi ska försöka vara objektiva kring det hela så var detta ett exempel på vikten av att gå in tätt på målvakten.

Lagom till andra halvlek hade Kontra vaknat till och började spela mer som ett lag. Man fortsatte använda sig av den taktik som man visat prov på i första halvlek. Uppspelen var ofta enkla och snygga. Det var också uppfriskande att se hur backarna, och kanske främst Erik “Lightning” Lindgren, följde med anfallen. Många vassa lägen började med att backarna passade, sökte nytt läge och var ett alternativ för yttrar och forwards.

Tyvärr dröjde det innan utdelningen kom. Ett frustrerande högt antal bollar gick strax utanför, rullade längst med mållinjen eller bromsades upp av den massiva pöl som regnet skapat framför den östra målburen. Mike Taylor hade åtminstone två skott som tvärstannat i pölen innan han drev in bollen i straffområdet och där blev bryskt stoppad av en försvarare. Domaren dömde straff och Niklas “Nick” Annerstedt stegade självsäkert fram. Från sidlinjen hördes desperata uppmaningar att lyfta bollen så att inte även denna boll skulle fastna halvvägs fram till mål. Nick hörsammade dessa vädjanden och fullkomligen dunkade in bollen i nätet. 1-1!

Stärkta av vinstvittring började Kontra jaga ett ledningsmål. Men det offensiva spelet lämnade stora luckor i defensiven och det lyckades Heab ta till vara på. Exakt hur det gick till minns jag inte (antagligen till följd av någon mental försvarsmekanism) men Heab lyckades i alla fall åter koppla grepp om matchen genom att åter ta ledningen.

Med fyra minuter stod det alltså 2-1 till Heab och det såg ut som att de skulle få sin första vinst för säsongen. Men Kontra hade uppenbarligen fattat tycke för den karaktär man visat upp under främst andra halvlek och tänkte inte ge upp riktigt ännu. Istället dundrade man fram och hamrade ner på Heabs försvar likt regnskuren alldeles innan matchen. På den lilla tid som återstod av matchen hann man med ytterligare några vassa chanser. Och så med mindre än en minut kvar gav lagkapten K.G. något okaraktäristiskt understöd i offensiven. Placerad centralt i banan plockade han upp en boll och hade nog med tid att måtta ett skott som å andra sidan inte var några problem för målisen att stöta bort. Men! På retuen som uppstod var Face, denna gigant, påpassligt framme och stötte in ännu en kvittering. Jublet visste inga gränser och fortsatte i princip tills domaren blåste av den halvannan minut senare.

Denna roliga match slutade således 2-2 och innebar att Heaballiansen fick årets första poäng. Den innebar också att Kontra halkade ner till näst sista plats. Om vi dock fortsätter att spela som vi gjorde i främst andra halvlek igår kommer vi kunna avancera. Vi har 15 poäng kvar att spela om. De ska vi ta!

Anmäl dig till nästa match här.