0-1 Nicke (ingen)
Efter att Kontra förra veckan tagit sig ur formsvackan och dängt till FC Das med en fyramålsvinst var det det upp till bevis. Skulle spelet från förra veckan hålla i sig, även mot tuffare motstånd? I tabellen låg nu Kontra STHLM fyra och när vi närmade oss grusplanen förstod vi att det så skulle förbli, oavsett hur matchen skulle gå. Bajen Assholes hade nämligen lämnat WO till Dynamit (och därmed borde de vara diskade ur serien pga tre st WOs). De rödvitsvarta kämparna började skämta om att Kontra kanske också skulle vinna på WO, eftersom hela tolv spelare dykt upp matchen till ära. När avspark närmade sig kom hela fem stycken Kungsfiskare till grusplanen. Och mycket riktigt hade detta lett till WO om inte Kontra STHLM hade varit den förening som den är: Födda att springa & Bra på fotboll!
Vi lät Kungsfiskaren låna in Dynamits tre bästa spelare och så drog matchen igång. Ass-coach Kaj hade pratat om vikten att spela som ett lag, hålla ihop laget, ha ett centralt spel, snacka, snacka och snacka. Med Jean-Marie Pfaff (Klas) i målet löste sig i alla fall snackbiten. Resten fungerade också bra. Uppställningen såg ut så här:
Dribbel/Nordanvind | ||
Webben/Jungen | Nicke/Nick | |
Brordin/Jens | ||
Kaj/Göbb | /Findus | |
Jean-Marie Pfaff |
Kontra tog iniativet direkt från start och hade farliga avslut direkt. Efter hand jobbade sig Kungsfiskaren in i matchen och kom fram med ett antal halvfarligheter, men Kontra kunde styra undan det mesta ganska effektivt. Första halvlek var som en tiogångersförlängd version av de två första minuterna. Mest tryck från Kontra, riktigt fina målchanser som sköts över, bredvid och missades. Detta uppblandat med ett mindre antal farligheter från Kungsfiskaren. Logiskt stod det 0-0 i halvlek, trots två hårt kämpande lag.
I paus pratade Kontra om att fortsätta snacka (det hade blivit lite tyst de sista 5 minuterna i första), inte vara så ”breda”, och att fortsätta skjuta.
Och trots att Kungsfiskaren hade skärpt sig i halvlek, och nu höll i taktpinnen, kan man ändå säga att vi höll oss till matchplanen även i andra halvlek. Omvända roller från första halvlek gällde nu. Kontra blev tillbakapressade de första 10 minuterna, men hade, när vi väl kom upp i planen, fina lägen som inte blev någonting. I ett heroiskt snyggt hemjobb, som avslutades med en perfekt brytning, såg dock domaren en chans att öka på spänningen. När han blåste för frispark till Kungsfiskaren fick Brordin spel och började skrika vilt. Den hetlevrade reaktionen som uppkom hos Brordin från domaren felaktiga bedömning, skulle dock förvärra situationen. Gult kort innebar att Kontra bara hade sex spelare på planen i fem minuter när det bara var tio minuter kvar (hängde ni med där?).
Nu blev det kämpigt. Vi ville ju vinna matchen, men tvingades backa hem för att försvara. De fem minuterna kändes som 35 men bland annat genom ett makalös glidtacklingsräddning från Göbb (som resulterade i blodigt ben) i straffområdet, stod det fortfarande 0-0 med fem minuter kvar.
Nu vädrade Kontra morgonluft (trots att klockan var 21:10). Med sterioderna det innebär att bli fulltaligt lag stormade vi framåt. I en tilltrasslad situation efter ett hårt skott från Dribbel, tappade Kungsfiskarnas målis bollen. På plats vid stolproten fanns Nicke som dundrade in sitt debutmål i Kontratröjan! Det var tre minuter kvar av matchen, och målet kunde inte ha kommit lägligare.
Erfarna som vi är, spelade vi sedan av de tre sista minuterna genom att forcera hårt framåt. Och täcka bakåt. Och allt däremellan. Matchen blåstes av och vi kunde konstatera att vi fortfarande ligger på fjärde plats i tabellen. Dock förlorade Unicorn United tidigare under kvällen mot Din Bil (som måste värvat hårt inför hösten), så vi ligger bara en poäng efter serietvåan. Inte dåligt!
Det verkar som att det är tre matcher kvar den här hösten (Men vi ska dubbelkolla med Korpen). De matcherna är mot Dynamit, Unicorn United och Lokomotiv. Motståndet kan inte bli svårare, men inte heller mer motiverande. Kom igen Kontra, det är i år det händer!
Bra rapport och givetvis en bra insats av alla närvarande. Det var en sjukt kul match och alla kämpade på föredömligt.
Sedan ska man inte glömma bort bilden. Älskar hur humöret i den bakre raden går från glädje till vad som mest liknar någon form av missnöje.
Personligen skyller jag på att jag funderar ut hur jag ska posera. Bestämde mig för en stålmannen, men då var det tydligen redan för sent…