Kontra STHLM – Skogås Utd 0-7

Ja det här var ju inget vidare. Och då brände dom ändå en straff.

Örat Utd. – Kontra STHLM 1-0

Matchrapporten är denna vecka skriven av nytillskottet och debutförfattaren Pony.

Dimmiga dagar nu, kanske framförallt morgnarna och aftnarna. Över Farsta IP ligger dock det elektriska ljuset som ett stort fantastiskt irrbloss och gnistrar, knastrar och pulserar. Fukten fungerar nästan som en katalysator; elljuset verkar nästan intensifieras när den kallnande markens kondens kolliderar med ljusvågorna. Ett möte.

Vi tar oss närmare; nere längs planens långsida står elva eldsjälar och väntar. De väntar på att få dra in den råkalla luften i lungorna, ta några stapplande första steg, låta stämbanden vibrera när ett rop till en lagkamrat hittar sin väg upp ur lungornas djup. Ropet är förvirrat, knappt mer än en flämtning. Har matchen börjat? Ja, Örat Utd. har inlett matchen likt ett yrväder, denna septemberafton. Som en liten självständig organism springer bollen fram där nere på gruset; den rör sig mellan spelarna i lila och verkar ha hittat sin rytm. Plötsligt får ändå en kontraitisk fot, efter en ansträngning, ut yttersta stortåspetsen i bollens färdväg och resultatet blir Örats första hörna. Nu börjar de rödvita titta oroligt på varandra och en kollektivistisk tanke tänds så sakta i deras hjärnor; det här har vi upplevt förut, överrumplingstaktiken, ja, ja, den känner vi till. Men Kontra STHLM är lik förbannat svårväckt ur sin domaren-blåser-i-sin-pipa-men-jag-fattar-ändå-inte-att-matchen-är-igång-dröm. Spelarna tittar ut mot sidlinjen men ser på den plats där den store ledaren vanligtvis står, en tom plats. Ikväll måste de klara sig utan hans entusiasmerande tillrop, hans analytiska blick och förtroendeingivande pondus.

Dock börjar den gamla björnen fatta galoppen och Lagmaskinen Kontra knarrar igång med ett gnisslande, väsande, stånkande ljud. För det här ska visa sig bli två halvlekar då Kontra visar att de hittat tillbaka till den väg, som de i våras beträdde med solsken i blick och fotbollsskorna stadigt i gruset. Det handlar om Kollektivet Kontra.

Ropen ljuder nu med självsäker klang mellan Kontraspelarna; byt kant! Akta rygg! Följ med! Passa hem! Och ja, den lilla illern till boll vill även ligga vid rödvita fötter, låta sig ledas upp längs ena kanten, passas in i mitten och skjutas i riktning, om inte mot målet så i alla fall ganska nära. De elvas tjugotvå ögon lyser nu med en nytänd gnista, de minns hur fotboll kan spelas och hur fotboll bör spelas. Det handlar om att ha roligt i grupp.

Och det är något som Örat plötsligt får uppleva i något mer intensifierad grad ty på en fast situation uppstår ett läge då en av de lila befinner sig fri framför Kontras burväktare. Han tar några steg framåt med bollen vid fötterna samtidigt som burväktaren tornar upp sig med fullt utvecklad kropp framför honom. Han tittar upp. Lätt touch. Illern slinker under vaktens högra ben. Och fakta är: 1-0 till Örat.

Nu utbyts återigen oroliga blickar i Kontralägret. Ska genomklappningen komma nu? Ska den glädje som alldeles nyss lyste som tomtebloss i de rödvita ögonen bytas ut mot ilska, frustration och uppgivenhet? Svaret blir nej. Kontra bjuder istället upp till dans. I situation efter situation går Kontraspelarna in med kropp och själ och visar en vilja men till lika stor del ett fotbollstekniskt kunnande. Ett kunnande som tar sig uttryck i väggspel, spel på ett tillslag och återvinnande av förlorade bollar. Burväktaren blir till en Reuterswärdsk omöjlig figur då han stoppar bollen, som inte är en iller utan en störtdykande svala, med en enhandsräddning i sista sekunden. Det skjuts plötsligt, flera gånger om, och det är mycket nära att bollen stöts in vid Örat-målvaktens bortre stolpe. Första halvlekens timglassand rinner slutligen ut och den gules signal ljuder över grusmattan.

Nu kan matcher delas in i halvlekar, femminutersperioder, enstaka anfall och till och med i en kort tvåsekunderssekvens. Men den här texten vill fokusera på helhetsbilden, på matchen som en enda händelse. Och symptomatiskt för den var glädjen, som aldrig lämnade Kontraspelarnas sinnen, kämpaandan och stoltheten. Visst kan vi prata om lägen i andra halvlek då Kontra kanske skulle ha petat in kvitteringen och visst, det var på örat att vi lyckades. Men i slutändan kunde vi alla, lila-, gul- eller rödvitklädda, gå hem och lyckligt smutta lite ur höganäskruset.

Kontra sthlm – Ribba    0 – 0
Korpenstämningen var total, sen kvällsmatch och höstmörkret hade lagt sig som en blöta filt över Farsta IP. Kontra mönstrade nio rödvita, dvs endast två avbytare. För motståndet stod Ribba, ett lag som coach hade bra koll på sen tidigare möten. Innan matchen drog Peter ”Jesper” Andersson upp riktlinjerna, det va det vanliga RSSett (Rörelse, snack och skott). I startsjuan satsade Andersson på combackande Hagge Hartass på ena kanten, sig själv på andra (Jesper…), Luca i mitten och Pony på topp. Backlinjen bestod av Face och Kanonen, och i mål, numera 30åriga Ståhl. Mer rutinerad än någonsin. På bänken Gazza och nr 0. Innan matchen drar domaren lite ståupp, ingen fattar riktigt poängen men det verkar som han vill veta om vi kan reglerna. Det kan vi. Matchen är som vanligt lite trevande i början. Men Kontra håller sig till sin game plan, rullar boll längst backen, och snackar bra. De rödvita kommer även till en del bra avslut, bla annat har Luca ett riktigt bra skott som målvakten inte vågar hålla, tyvärr är ingen kontrait med på returen. Det är lite skott utifrån och några sista passar som inte hittar till rätt adress men i en tilltrasslad situation i kontras straffområde blir en Ribbaspelare fri och drar bollen i ribban från 2 meter. Där har kontra tur att ribba är så ribbkåta.
I andra halvlek började de rödvita tröttna en smula, rörelsen blev sämre och även snacket. Men vi höll fortfarande uppe spelet helt ok. Ribba hade duktiga spelare men kontras centrerade försvar neutraliserade deras attacker. Kontar var inte helt ofarliga, vid flera tillfällen ställde de rödvita om snabbt. Hagge hade ett en mot en läge som tyvärr rann ut i gruset, Anderson, Luca och Webben hade skott utifrån, Pony skapade några halvchanser och Gazza kunde inte hålla sig när Face slog ett perfekt inlägg och drog till på volley, tyvärr rakt på målvakten. Tiden tickade iväg och domaren blåste av matchen. 0-0 var ett rättvist resultat i en kul match.

// #4

Kontra STHLM – LV United 1 – 3

Stämningen var god innan matchen. Efter förra veckan hade vikten av att finna sitt Happy place understrukits vid varje träningstillfälle. Och det hade gett resultat. Kontra visade stort fokus men tillät sig ändå att spexa och skratta under uppvärmningen. Inte heller denna gång var coach Andersson närvarande men laget tog sitt ansvar och pratade bl.a. om att pressa högt, spela som ett lag, prata, ta skottet och framför allt ha kul.

I matchens inledning lät Kontra LV-spelarna känna lite på bollen. De fick däremot aldrig några farliga lägen för Kontra höll ihop bra bakåt och neutraliserade motståndarna. Kontra pratade mycket och bevisade återigen att det är nyckeln till både framgång och framspel. Resultatet av detta var några riktigt vackra varianter där bollen lades ut på yttern som ofta gjorde en lätt passning in på mitt-mitten som kunde spela vidare eller tillbaka på yttern som sökt ny position. Vi kunde därmed komma till några avslut som väl inte var så giftiga men mycket bättre än att tappa bollen till LV.

Det blev aldrig några jättechanser åt endera hållet och därför var det bara logiskt att det stod 0-0 i halvtidsvilan.

Det enda riktiga orosmolnet var att Kontra bara mönstrade två avbytare, vilket inte är optimalt för oss. Skulle vi orka hålla uppe kvaliteten? Svaret kom snabbt när LV visade prov på målsinne. 0-1 kom i en två mot en-situation där målvaktsvikarien Pony avvaktade för att täcka bollhållarens passningsalternativ. Passen kom aldrig men däremot ett riktigt praktskott som letade sig in i mål.

0-2 kom tätt inpå i en liknande situation. Två anfallare mot en försvarare som agerade efter bästa förmåga, med tanke på omständigheterna. Däremot drog LV det längsta stråt även i denna situation.

0-3 var inte helt okej. I en situation där undertecknad fått bort bollen fullföljde LV:s något rultiga anfallare sin löpning och gav mig en kyss på knät som helt fick mig ur balans och gjorde mig oförmögen att ingripa när bollen plockades upp och skickades in i mål igen. Domaren fick höra ett och annat men var orubblig i sitt beslut. Jag hade tydligen gått in lika hårt.

Men nu hände något konstigt. I alla liknande lägen historiskt sett har Kontra gett upp. Men det var inte ett alternativ igår. Istället fortsatte Kontra spela högt och hamra på. Erik visade stryktålighet som Rocky Balboa när han drev upp bollen på kanten. Ivrigt uppvaktad av en LV-spelare fälldes han inte en, inte två men tre gånger innan han fick frispark. Och detta utan att tappa bollen. Kontra agerade helt rätt på den fasta situationen; tät markering på målvakten och rörigt i straffområdet. Tack vare detta kunde ångloket Ternow plocka upp returen på det pressade skottet och trycka in bollen. Matchtavlan visade 1-3 och drygt fem minuter kvar av matchen. Trots två mål kändes matchen öppen igen och Kontra fortsatte således att kämpa på.

Det var hårt på planen igår. I kamp om bollen på vår planhalva hamnade Ternow i spotlighten igen då hans arm träffade en LV-spelare i fejset. Detta ledde till en hämndaktion i påföljande anfall som gav Kontra en ny frispark som tyvärr inte gav något mål. Efter detta blåste domaren av matchen.

Kontra föll alltså igår men gick av planen med rak rygg. Vi kämpade på och hjälpte varandra, vilket är värt rikligt med beröm. Jag skulle inte kunna lyfta fram någon enskild spelare även om jag ville för igår visade varenda spelare vad Kontra står för. Det har sällan varit så kul att förlora.

Loffes lärjungar – Kontra STHLM 4 – 0

Face summerar Kontras insats

Det finns egentligen inget att säga om den här matchen som inte redan sagts förut. Ännu en gång fick publiken ett prov på hur uselt spel ska se ut. Redan från start var det tydligt att Loffes var snabbare, starkare, mer tekniska och spelade som ett lag. Kontra svarade med att tveka i dueller, slarva i överlämningar och prata alldeles för lite.

När loffespelarna anföll rörde de ordentligt på sig, vilket var ett effektivt vapen mot Kontras zonförsvar. Kommunikation är det enda som kan råda bot på detta men det funkade inte tillräckligt bra den här gången. Offensivt såg det inte mycket bättre ut. Kontra gömde sig gärna bakom motståndarna istället för att ge varandra det enkla alternativet. Resultatet blev att vi oftast tappade boll en bit upp i plan och fick försöka ställa om.

I en situation i Kontras straffområde visade en loffespelare upp stor skådespelarkonst när han fick sig en kyss, stapplade lite, rätade upp sig och sedan föll. En högst suspekt insats, enligt mig, som oavsett detta gav Loffes en straffspark. Men med en skolboksräddning sög Ståhl in bollen i sin trygga famn.

Om jag inte tar fel så var det i Kontras påföljande anfall som en ny straff dömdes, denna gång för oss. Även detta domslut var enligt uppgift lite suspekt och nog mest en kompensation. K.G., lagkaptenen med gummibenen, har tydligen inte glömt hur det gick senast han la en straff och överlät ansvaret till Gazza, som ju ändå var den som fått straffen. Tyvärr fortlever förbannelsen och vi fick se Kontras tredje straff i rad som inte ger resultat.

Jag minns inte exakt hur det gick till men någon gång under första halvlek lyckades Loffes trycka in 1-0. Ett anmärkningsvärt pausresultat. Det borde varit mycket mer.

I andra halvlek fortsatte Loffes hamra på och hade lång sekvenser där det enda Kontra kunde göra var att försöka rensa ut bollen över kanten. Leffe tryck gav också resultat. Både tvåan och trean kom innan Kontra ryckte upp sig lite och pressade på lite högre i planen. Tyvärr ledde inte detta till mycket mer än att Loffes lyckades förnedra oss en sista gång genom att hitta en liten lucka mellan Ståhl och hans högra stolpe när det bara var några sekunder kvar.

Så slutade en av säsongens största besvikelser. Loffes lärjungar vann rättvist med det känns ändå jävligt bittert att Kontra inte försökte spela efter matchens förutsättningar. Vi nyttjade inte alls att Loffes inte hade några avbytare, vi tryckte inte på dom tillräckligt och framförallt kommunicerade vi inte nog bra med varandra trots att vi vet att det gör oss bättre.

Men nu känns det som om vi klarat av vår obligatoriska svacka. Nu är det bara vinst som gäller framöver!

Just det. Olle låter hälsa att han förutom att missa straffen gjorde två assist. Det ger åtminstone mig förhoppningar om framtida succéer för Kontras guldgosse.