Tre snabba till 40-åringen

Den 17:e september i nådens år 2015 skrevs Kontrahistoria. Dels för att Kontra tog sin största målmässiga seger någonsin och dels för att Kaj ”K.G. Bäten” Bäckström efter tio år i laget äntligen fick näta. Kontrakuriren fick sig ett snack med mannen som identifierat sig som ”en stabil back och inte mycket mer än så”.

kaj_eldkvast

Du har äntligen gjort mål. Hur känns det?
Först och främst: sjukt skönt! Sedan ska det ju sägas att jag gjort mål förut men aldrig i seriespelet utomhus. Med det sagt så svävar jag på små fluffiga ”måln”, haha!

Det var ju länge ett sportsligt mål att du skulle få näta. Varför väntade du tills det tog bort innan du gjorde mål?
Det var ju ganska skönt när årsstämman beslutade att ta bort det. Någonstans innebar det ju en jäkla press. Den pressen har nu helt försvunnit i och med målen. Kvar dröjer ett lugn och, faktiskt, en liten känsla av tomhet. Man har kämpat mot något så länge att det blivit en del av ens identitet. Mr. 0% är död och begraven. Nu återstår det att reda ut vem som återstår.

Kommer du fortsätta göra mål nu?
Kanske det, ja. Det beror dock lite på hur coach väljer att placera mig. Jag har ju bevisat gång på gång att jag inte har flåset att vara med och skapa farligheter framför mål från min backposition. Jag hinner helt enkelt inte. När jag väl kommit fram till straffområdet så har domaren blåst av matchen och Göbb beställt in öl och nötter på Hökis.

Kontra klappar till Kuben

Stilstudie i segergester.
Stilstudie i segergester.

1-0 Hagge (Dribbel-Johan)
2-0 Hagge (Zimmerman)
3-0 Pope (random kubist)

Det var ett pressat Kontra som samlades i skuggan av Domedagsberget igår kväll. Spänningen var tät som Londondsk dimma. Mörka moln hopade sig såväl på hösthimlen som i de rödvitas sinnen.
Orosmoln #1: Med en rejäl utskåpning färsk i minnet (0-4 mot Ivar-Lo Park Rangers veckan innan) var självförtroendet inte på topp.
Orosmoln #2: Senast Kontra och Kuben möttes tappade Kontra en 2-0-ledning och spelade oavgjort.
Orosmoln #3: Dagen till ära var Kontra utan sitt främsta vapen, manskap i legio. Endast en avbytare. Men nej! Vad skymtas där borta? Coach Engdahl i matchställ!

Två avbytare, därmed. Brordin och Danne blev så lättade att de passade på att iscensätta den klassiska Accept-skivtiteln Balls To The Wall.

Han i bakgrunden ville också vara med.
Han i bakgrunden ville också vara med.

Detta tilltag visade sig vara den vi(ns)tamininjektion Kontra behövde. Stämningen lättades upp och fokus kunde förflyttas till att göra så bra ifrån sig som möjligt på plan. Uppställningen drogs och visst var det några nya inslag. Det mest anmärkningsvärda var nog att coach Engdahl fyllde upp luckan i backlinjen som El Gruñons frånvaro skapade samt att Ny-Mats och Pope bytte plats.

Det finns tillfällen då stjärnorna radar upp sig och allt bara stämmer. Då helheten blir större än summan av dess delar. Det här var en sådan kväll. Sällan har Kontra spelat så bra, så samspelt, så inspirerat. Kommunikationen fungerade, ansvar togs och huvuden hölls kalla. Vi jobbade oss sakta men säkert upp i planen. Om man inte hade något alternativ framåt slogs bollen i sidled eller bakåt för att kunna börja om på nytt. Eller så slogs en långboll på löpande medspelare. Kuben hade svårt att värja sig mot det varierade spelet. Och det gav utdelning. Dribbel-Johan fanns sig själv strax utanför straffområdet och slog ett hårt skott som Hagge, placerad framför mål, sög in, vände upp med och dunkade in i nätet. Ackompanjerad av glädjevrål och briserande konfettibomber sprang Hagge ett triumfvarv runt hela Hökarängen.

Men varken Kontra eller Hagge var nöjda med 1-0. Det tog inte lång tid innan ännu ett giftigt läge presenterade sig. Jensa ville inte vara sämre än Dribbel-Johan, utan serverade även han Hagge som tackade för visad hänsyn genom att fyra av ännu ett skott mot målet. Detta tog på en motståndare, ändrade bana något och ställde därmed målisen helt. 2-0!

Och innan halvleken var slut skulle Kontra dock göra ännu ett mål [sic]. Denna gång stod inte Hagge för prestationen, utan hans vapendragare Pope. En kubistisk försvarare, stressad av Kontras framflyttade positioner, försökte passa hem till målvakten. Vad han inte räknat med var att Popes stortå, gjuten i guld, alltid når lite längre än vad som är möjligt. Pope dök på bollen, sträckte ut benet och förpassade bollen in bakom målvakten. Det började lukta skräll på riktigt, det här.

I pausvilan frodades ”en härligt negativ attityd”. Inget var ännu vunnet. Senast hade ju som sagt Kuben hämtat upp underläget i andra halvleken. Inget var därmed vunnet.

Föga oväntat så pressade Kuben i andra halvlek på för att upprepa senaste sammandrabbningens triumf. Men liksom Kontras offensiva spela visat sig från sina bästa sidor i första halvlek var det nu dags för defensiven att briljera. Mycket tack vara bra kommunikation neutraliserades Kubens framstötare. Om bollen lyckades slinka genom försvarsleden så var Danne där och levde upp till sitt smeknamn. Det var lönlöst för Kuberna. De skulle inte få någon utdelning denna gång.

Matchen tog nu en mer böljande karaktär. Anfall åt ena hållet följdes upp med anfall åt andra hållet men inga fler mål gjordes. Domarn tröttnade till slut och blåste av matchen.

En rolig sådan, ska sägas. Hård med schyst. Det är alltid kul att vinna men den främsta glädjen kom ändå av att vi vann för att vi spelade så bra. Det blev en positiv spiral av det. Vi gjorde det enkelt för varandra, vilket gjorde det än roligare och att det kändes bättre. Detta i sin tur gjorde att man orkade hjälpa varandra ännu mer. Om vi fortsätter i denna stil kan vi avancera ännu mer i tabellen innan säsongen är slut.

Upp en placering.
Upp en placering.

Falsk matematik bäddar för sur förlust

Kontra STHLM – Bolltrollarna 1-2
1-0 Dribbel (Hagge)

0-1+1 är tydligen lika med +1. Denna felaktiga ekvation straffades med -1 Kontrait på planen och detta lade grunden för +2 mål för Bolltrollarna och därmed -3 poäng för Kontra. Jag hatar matte.

Det var varmt och fuktigt denna sena augustiafton som redan från början skvallrade om att något inte var riktigt som vanligt. Först var det svårt att sätta fingret på vari skillnaden bestod; röken från Mordor-skorstenen spyddes outtröttligt ut på sedvanligt vis, vår nonchalanta lilla domare blåste frenetiskt i sin stackars pipa under matchen som föregick vår och på Hökis hängde alla törstiga vänner som vanligt då man gick förbi från tuben. Men så framträdde detta märkliga faktum: större delen av Kontras lag för dagen hade infunnit sig en god stund före match och genomförde något som likande en strukturerad uppvärmning. När så även en tidigare regnskur lyckats binda gruset och göra att underlaget nästan liknade en fotbollsplan, istället för att bara ligga till grund för en ökenstorm så fort man rör sig på den, insåg man snart att förutsättningar fanns för en riktigt rolig Kontra-kväll.

Coach Dribbel ställde upp sina mannar i den vanliga 2-3-1-formationen, hade två permanenta mittlås i Göbb och Kajjan utan någon fast avbytare på backplats och tog själv en av platserna i anfallet. Dessutom var The Wall tillbaka i målet efter sommaruppehållet, vilket gav ökad trygghet bakåt och känslan av ett stabilt lag. Matchen blåstes igång och spelet tog sin början. Det var nu den ovanliga kvällen visade sig fortsätta ett tag till: Kontra spelade från första aktion som ett lag. Vi låg rätt i positioner, pratade med varandra på plan, jobbade tillsammans, sprang och kämpade för varandra och gjorde att Bolltrollarna inte kom någonstans med sina försök till trollerikonster. När Kontra gick framåt hördes dock ett sus från publikhavet (nåja från Kontras avbytarbänk åtminstone, det var sen match och knappt en kotte till publik) eftersom det varje gång kändes farligt. Kort sagt: vi spelade riktigt bra fotboll och det var skoj till tusen!

Efter cirka halva halvleken kom ett mönsteranfall där bollen gick som på ett snöre, där ordf. Hartass till slut passade fram coach Dribbel som fick sätta dit 1-0, underbart! Tyvärr har Kontra i år varit målsnålast framåt i hela serien och inte heller den här gången kunde det fina spelet förvaltas i fler mål än så före utgången av första halvlek. Med ledning och klara bud på mer gick vi dock till pausvila med fint självförtroende och stor tillförsikt om att vi skulle gå in och stänga matchen i andra halvlek. Vi pratade positivt i pausen om hur bra halvleken varit och om att det bara var att fortsätta tugga på så skulle allt gå så bra och vinsten bli vår. Alla var nöjda och kanske infann sig en viss hybris samtidigt som löpandet i första halvlek gjort flera av oss lite trötta.

Vad som än var skälet så började andra halvlek inte alls lika bra som den första slutade. Plötsligt var det ovanliga med kvällen borta, de gamla vanliga avstånden mellan lagdelarna tillbaka, pratet med varandra gick ner och spelet såg mer skakigt ut generellt. Vi försökte peppa från bänken och snacka oss ur den negativa spiralen men plötsligt inträffade den ovannämnda felaktiga ekvationen som fick matchen att oåterkalleligt vända.

Nicke fick ont i foten (eller nåt) efter ett anfall och gick, nästan haltande, av planen uppe vid motståndarnas mål. Han ropade för byte och in rusade ordf. Hagge, övertygad om att det måste vara i sin ordning då Nicke ju redan klivit av planen. Vår högt aktade domare tar då sitt ansvar och stegar in i handlingarna genom att blåsa hårt i sin pipa.

(Här måste vi föra in en parentes. Alla domare har sina passioner, eller snarare några regelbrott de brinner för att stävja. Årets domare har klargjort att korrekta byten är ett av hanses hjärtefrågor och att efterfölja detta är det viktigaste för att göra korp-fotboll rolig och sevärd. Detta otyg som ju har förstört så mycket av spelet genom alla dessa år.)

Tydligen var det genomförda bytet ett flagrant övertramp då Nicke aldrig meddelade domaren sin skada och därmed skedde bytet på fel plats. (Sedan kan man ju diskutera om det är realistiskt att tro att Nicke från kortlinjen ska kunna överrösta larmet på planen och från läktaren så att domaren förstår vad som hänt och tillåta Hagge att ersätta.) Hur som helst. I praktiken innebar detta, ansåg domaren, att Kontra var en man för många på planen (fast Nicke inte var på planen) varpå han gav ordf. Hagge ett gult kort och därmed 5 långa minuters utvisning. Proportionerligt straff tyckte alla i Kontra.

Med en man mindre på planen blev inte trenden som startat i den andra halvleken på något sätt bättre. Avstånden mellan lagdelarna kändes plötsligt som ljusår och snacket med varandra verkade därför drunkna i det vakuum som utgjorde mellanrummen. Samtidigt började Bolltrollarna att leva upp till sitt namn. Där fanns, förutom de korpulenta backarna, några yngre och smärta offensiva spelare med klara individuella kvaliteter med bollen. Dessa spelare märktes aldrig riktigt av i den första halvleken (bortsett från ett karateslag mot K.G:s struphuvud) då Kontra låg tätt och på rätt sida i försvaret.

När dessa magiker gavs utrymme med bollen blev det snabbt farligt och både 1-1 samt 1-2 trillade in innan utvisningen var till ända. Vid det laget hade vi i Kontra hunnit få både gamnacke och hundflås. Hur vi än kämpade för att försöka rycka upp oss och forcera på slutet så blev det inga riktigt heta chanser. Det blev torsk och efteråt kändes det hela mycket snopet. Kvällen som hade börjat så fint och då det kändes som att allt gick rätt hade förbytts i nederlag för Kontra. Besvikelsen var påtaglig och vi kände oss klart bestulna på segern.

Jaja! Nu får vi släppa detta och ta med oss känslan av den första halvleken i denna match när vi på torsdag möter Ivar Lo Park Rangers. Förra gången slog de oss med 3-0 (trots bra spel från os) så det är dags för revansch! Nu vänder serien så nu kavlar vi upp ärmarna och ser till att få plusresultat!

 

Skärmavbild 2015-09-01 kl. 09.35.09

Veckans tabell ser exakt ut som efter omgång två, med skillnaden att Kuben och Bolltrollarna bytt plats. (Och att siffrorna inte stämmer överens då.)

Mållöst men mycket muntert mot Magna Carta

Sommarlovet är över. Klockan har ringt in till en ny termin i Korpens läroverk. En under sommaren regnplågad fotbollsplan har legat orörd men nu var det åter dags att beträda det karga gruset som bara Hökarängens BP kan erbjuda.

Magna Carta – Kontra STHLM 0-0

Motståndarna var Magna Carta. Dessa grönvita herrar har vi mött förut, dock ej i våras, utan tidigare år.

De första minuterna var det påtagligt att det inte bedrivits någon lagträning under sommaren. Kontra hade bitvis väldiga problem med samspelet. Magna Carta märkte av det och pressade på högt.

Som tur var hade vi en stabil målvaktsvikarie i första halvleken i form av ingen mindre än Brordin. (Detta för att The Wall prioriterade att springa fem km på 22 minuter istället för att stå stilla mellan två stolpar.) Brordin tog sitt tilldelade uppdrag på största allvar och gjorde inte bort sig, inte ens då han räddade ett skott med nävarna c:a två meter utanför straffområdet.

Sakta men säkert jobbade vi oss in i matchen och började hitta både bra samspel och en härlig kämpavilja. Innan halvleken var slut hade vi fått till ett par vassa lägen.

I pausvilan pratade vi om vikten att ligga lite tätare på motståndarna och försöka täppa till mittytan, där Magna Cartorna gärna byggde upp sina lägen.

Andra halvlek hoppade Niklas in i mål och även han presterade med bravur. Det gjorde resten av laget också, för den delen. Jens, Mike, Ljudet, Face, Dribbel, Brordin Lightning och Göbb. Alla höjde sig ett snäpp och det var en fröjd att se kontraiterna galoppera fram och tillbaka över planen. Såväl offensivt som defensivt var alla ansvarstagande och gjorde ett riktigt hästjobb.

Magna Cartorna pressade på även de men lyckades aldrig få till några jättefarliga chanser. Det fanns ständigt en kontrait i vägen som kunde plocka upp bollen och starta en motattack. Kort sagt kan man säga att om Magna Carta var de som hade trycket så var det Kontra som hade chanserna.

Dock lyckades inte heller vi göra mål på våra chanser. Matchen, som var en mycket rolig sådan, slutade således 0-0. Men ändå. Vilken fröjd att åter få spela fotboll!

Nedan syns den aktuella tabellen. Nästa match är mot Bolltrollarna. Mycket att spela för den matchen, alltså.

Skärmavbild 2015-08-21 kl. 15.50.59

Nulägesanalys

predictions1

Många är de som funderar på hur det ska gå för Kontra i höst. Pannor har lagts i djupa veck när höstsäsongens prognoser försökts kluras ut. Förståsigpåare och experter har varit osedvanligt förtegna. Betting-företagen är rådvilla och vågar inte släppa några officiella odds. Siare, klärvoajanter och andra svindlare har bryskt slängt på luren när redaktionen tagit kontakt. Inte ens Kontra Ultras vill med säkerhet förutspå vad som komma skall.

För att räta ut dessa frågetecken behöver vi titta lite på omkringliggande omständigheter. Kontrakuriren har gjort just det och kan här presentera en djuplodande analys av läget.

PLANEN
Hur mår Hökarängen IP:s grusplan efter den regniga sommaren? Finns den ens kvar eller har den begravts under ett jordskred från när nederbörden slitit med sig hela östra sidan av Domedagsberget? En exkursion till Hökarängen visade att planen klarat sig bra, i den mån att den är lika dålig om vanligt. Inga spår av vattenmättnad hittades, utan gruset verkar ha klarat att suga upp de vattenmängder som skyarna har delat ut.

LAGETS FORM
Och Kontras trupp då? Har de gått ner sig i ölträsket under sommaren? Eller är de bleka och ljusskygga som gengångare efter att ha suttit inne och möglat hela semestern? Oavsett vilket är den goda nyheten här att Kontra aldrig bestått av några elitatleter så sommaruppehållet brukar sällan ställa till någon större skada. Efter någon match brukar laget vara på banan igen.

AVSAKNAD AV TRÄNINGSLÄGER
Vanligtvis brukar sensommaren innehålla ett mer eller mindre besökt träningsläger. Detta brukar rendera en klarare spelidé men också slitnare kroppar. I skrivande stund har inget träningsläger genomförts. Plus minus noll, alltså.

HÖSTEN
Historiskt sett är Kontra ett vårlag som har svårt att prestera på hösten, då motståndarna hunnit spela ihop sig. Höstmörkret brukar heller inte bidra till ett högt deltagarantal i Kontraleden, vilket historiskt är ett av våra starkaste vapen. Men! En tidig vinst eller två brukar säkra ett ökat intresse av att närvara. Och om vi får oss en brittsommar så bör det fylla avbytarbänken.

SLUTSATS
Det finns inga yttre omständigheter som skulle försvåra läget för Kontra att få till en resultatmässig förträfflig höstsäsong. Det är helt upp till laget att leverera. Imorgon ska vi vinna!

Shejkerna snuvar Kontra på poäng

forlust_shejkerna_VT_2015

Längst ned i vänster hörn är K.G. och Väggen mycket mer visuella i sin besvikelse än vad övriga truppen medger i sina ansiktsuttryck. Skulle väl vara Brordins tvetydiga min då…

0-1 Den sjukaste skjutande shejken

Gårdagens match mot Shejkerna från Stureby är lite symptomatisk för den gångna vårsäsongen. Close but no donut. Vi har, liksom igår, mött lag som består av mer tekniskt begåvade spelare än oss men ändå hållit undan bra. Dock har vi inte lyckats göra målen som behövs för att vinna en match (oftast fler än man släpper in).

Det som präglade gårdagens match var att vi stora delar av speltiden (undantaget var en ”dip” i första halvan av andra halvlek) hade ett osedvanligt lugn när vi höll i bollen. Vi vågade kolla om vi hade något bra passningsalternativ och hade vi inte det vågade vi vänta in det. De som inte höll i bollen var riktigt bra på att komma och möta eller att göra sig tillgängliga. Det var vackert!

Shejkerna från Stureby är ett av de mer prominenta lagen i tabellen. De hade dock veckan innan förlorat mot Ivar Lo Park Rangers, som i och med den vinsten och gårdagens dito knep förstaplatsen från just Shejkerna, så deras revanschlust var påtaglig. Kontra hade dock inga planer på att göra det lätt för Sturebys rojalister.

Inledningsvis spelade vi, som nyss nämnt, lugnt och kontrollerat. Med ett systematiskt uppspel tog vi oss omgående till ett farligt läge. Vi var också bra på att inte ge Shejkerna någon ro, utan lade bra press på bollhållaren och lyckades på så sätt göra dem mer ineffektiva.

Vi fortsatte pressa på och om inget annat så kan gårdagens match stå som ett monument över hur bra det kan bli om vi spelar som ett lag. Vi jobbade lugnt och kontrollerat och framför allt hade vi det roligt där ute på det torra gruset. En och annan ytterligare målchans fick vi oss också. Bland annat fick Joel till en lobb med ryggen mot mål som ställde målvakten och inte var långt ifrån att dimpa in i mål Även Elias, som verkade ville revanschera sig för förra veckans olyckliga självmål, stod för en riktigt fin insats när han genomförde en soloräd som sånär renderade ett ledningsmål för Kontra.

Det har skrivits till leda. I början av andra halvlek trappade vi ner lite på tempot och lät på så sätt Shejkerna etablera ett lite bättre spel. Nu var det deras tur att ha bud på mål. Och ett till. Och ett till. Vi lyckades dock se till att deras avslut antingen gick utanför eller kunde plockas upp av Danne, som var tillbaka mellan stolparna. I synnerhet en av shejkerna blev mer och mer frustrerad av att hans mål hade gått långt utanför målburen och till slut rann bägaren över. Ungefär halvvägs in i halvleken fick han bollen och forcerade sig förbi en, två, tre kontraiter innan han kallt placerade den i nätet. Inte helt orättvist med tanke på den senaste tidens matchbild men heller inte helt rättvist, sett till hela matchen.

Men efter detta började vi återigen hitta tillbaka till första halvans galanta spel. Sporrade av vikten att kvittera började vi pressa på, med skillnaden att vi denna gång gjorde det som ett lag. Sista delen av halvleken utmärktes av ett massivt försök att få till en utjämning. En utjämning som tyvärr aldrig kom, trots några riktigt vassa lägen.

Vi kan summera matchen på samma sätt som säsongen: resultatet speglar inte insatsen. Igår visade protokollet att vi fick stryk med 0-1. Det säger inget om hur oförtjänt det var. Tabellen visar att vi har 4 poäng. Vi borde ha i alla fall 8. Men de goda nyheterna är att vi kan vända det här i höst. Vi behöver bara träna lite på avslut under sommaren. Ska vi säga så?

Tabelljäveln ljuger tyvärr inte

serietabellen_v24

Kontra bytte walkovervinst mot uddamålsförlust

forlust_din_bil_VT_2015

Webben gör ett försök att imitera Coach Dribbels legendariska bergatroll

0-1 självmål (Zanzibar)

Låt det aldrig sägas att Kontra STHLM inte älskar att spela fotboll. Några minuter innan avspark mot de gamla rivalerna Din Bil Stockholm framkom det att våra motståndare inte kunde mönstra full trupp. Vi blev av domaren tillfrågade om vi ville ta en WO-vinst. ”Vad för slag?!” utbrast vi. ”Inte har vi väl begett oss flera fjärdingsvägar ut i obygden till detta myggangripna kärr för att sedan inte spela fotboll? Det vore ju som om Hannibal lett sina elefanter över Alpernas snötäckta bergstoppar för att sedan tacka för sig och knata hem igen. Nej tack, du! Låt våra antagonister samla ihop ett lag av den brokiga skara som står till buds så spelar vi mot detta Frankensteins monster.” När ska vi lära oss?

Trots ett underskott på en målvakt beslöt vi oss alltså att ta oss an Din Bil & Co. Och vi gjorde det ändå med bravur. Hålet i målet, som vanligtvis fylls av en vägg (vid detta tillfälle studiebesök på Sweden Rock), ersatte vi medelst vår coach Johan Engdahl. Backansvaret delades främst av undertecknad och Mats Taylor. På mitt-mittpositionen varvade vi gamle slitvargen Freddie och nykomlingen Evert. Yttrar var Hagge, Joel samt den nyblivne fadersgestalten Lightning. Och, slutligen, på topp löpte Elias som en hind.

Spelmässigt höll vi undan bra och kunde även bygga upp bra anfallsvarianter med snabba skarvpassar på första touch och nya positioner. Försvarsmässigt var vi stabila och hjälpte varandra reda ut de värsta rörorna. Den enda plumpen i protokollet var ett självmål till följd av en kommunikationsmiss ungefär halvvägs in i första halvlek som ledde till att Elias ”Zanzibar” Nilsson lårade in bollen i egen kasse (och därmed ansluter sig till ett skamligt sällskap bestående av bl.a. matchens backpar Kaj och Mike). Det hela kändes snöpligt.

Men vad fan. Det här bara skulle vi reda ut. Kontra för dagen var taggat till tusen, och vi spelade faktiskt bra. Må hända var att vi sällan fick till sista tredjedelen, men det var ändå vi som förde matchen. Vi spelade bra, mötte varandra, och hade ett visst tryck. Det enda som fattades var en reducering. Och i första halvlek jobbade vi för detta. Det ska sägas. Men sen blev det plötsligt halvleksvila.

Vi var trötta men fast beslutna att reda upp det hela. Så vi snackade (som vanligt) om att göra just detta. Sen var det dags att spela igen.

Första halvan av andra halvlek präglades av ett bekant scenario. Vi blev lite mer otrygga och avstånden mellan lagdelarna blev större och större. När vi sent omsider kom på att vi borde göra åtminstone ett mål för att inte förlora matchen började vi flytta upp positionerna. Till och med målisvikarien Dribbel släppte loss i en räd upp i plan. Motståndarna svarade med att falla ned i planen och genomföra desperata rensningar, gärna över stängslet ut i försommarkvällen. Men det var förgäves. Vi kom, som så många gånger förut, inte till några bra avslut. Och då blir det svårt att göra mål.

Ja, det här var tydligen inte Kontras kväll. Det blev några snygga klackar som friställde oss ibland, men bollen smet utanför, ovanför och i famnen på Din Bils målvakt.

Efter matchen var det på förslag att alla på lagbilden skulle se knäckta ut utom Zanzibar som ju faktiskt gjort mål. Detta välvilliga skämt möttes av ett nekande men bestämt ”Too soon” av samme Zanzibar som tydligen var mest knäckt av alla. Nej, fotboll är orättvist och smärtsamt ibland. Så också denna kväll.

Det vi tar med oss är bra spel och härlig kämpaanda mot ett stabilt (och tursamt) motståndarlag.

Och efter denna nesliga förlust ser tabellen ut enligt följande:

serietabellen_v_23

Feststämning på plan gav årets första trepoängare

vinst_mot_partyhardfc_VT_2015

0-1 Jair (med assist av Webben)
0-2 Nicke (utan assist)
1-2 hårt festande motståndare
1-3 Hartass (utan assist)

Det var torsdag igen och veckans höjdpunkt var nära. Kontra hade samlat en trupp på 10 pers genom att ringa in båda succéspelarna från förra veckan, Anderton och Evert(on). Dessutom hade naturligtvis den aktivt coachande Dribbel på plats, och representation från styrelsen genom sekreterare Zimmerman (även känd som innehavaren av Jensases Love Dome och Jensases domenerande fot).

Vi hade pluggat siffror innan och såg att våra hårt tatuerade och piercade motståndare Party Hard FC inte heller hade någon vinst inkasserad, men inte heller någon oavgjort (som ju vi hade) och med detta faktum i bakfickan utnämnde vi dem (lite skämtsamt men ändå, någonstans djupt inom oss, gravallvarligt) till seriens strykgäng och kände självförtroendet bubbla upp. I själva verket kan man se att seriesuveränerna Shejkarna från Stureby bara slog Party Hard FC med 3-1 i inledningsmatchen, men sedan Din Bil (Kontras seriekonkurrenter från förra året) med 7-1. Det här kanske skulle bli svårare än vi hoppats på? Det verkar i alla fall vara en serie där alla kan slå alla, och där det verkligen gäller att få spelet att stämma.

Matchen inleddes med ett ganska böljande spel, där Party Hard tidigt fick en farlig chans genom ett skott i stolpen, trots att Kontras ambition var att pressa högt och följa med med laget kompakt. Ambitionen fanns där men i matchens första skede var glappet mellan ambition och genomförande ganska stort. Men det var ändå tydligt att motståndarna inte riktigt nådde upp till Kontras nivå och inspiration i inledningen. Kanske var det hårt festande på onsdagen, kanske var det något annat? Bollen rullade oftare dit Kontra ville i alla fall.

Kontra spelade ett rakt och hårt (men rättvist) spel och åkte på många avblåsningar till fördel för Party Hard, framför allt genom Hagge och Nicke som ofta valde att – istället för att runda motståndaren – gå rakt igenom honom. Funkade faktiskt mycket bra denna torsdagskväll, trots att det blev avblåsningar ibland.

I gengäld använde Party Hards vänstermittfältare händerna nästan varje gång han fick kontakt med bollen så antalet avblåsningar i första halvlek blev ganska jämt fördelade.

Ett stabilt Kontratryck ledde till slut till framgång, men det var ett motståndarmisstag som bäddade för det. En stressad målvakt rullade ut bollen för kort, och en högt pressande Webben såg chansen att revanschera sitt tapp på mittfältet i förra veckans match. Han rusade fram och tog emot bollen, och hade gott om tid att servera en framrusande och friställd Jair som snackade fint och avslutade ännu finare. Logiskt och härligt nog så stod det 0-1 till Kontra.

Men vi var inte nöjda där. Vi hade fått mersmak och ville gärna få ytterligare utdelning. När vi väl hade bollen skötte vi oss, till skillnad från när vi försvarade oss, riktigt bra. Och sådant ger ju utdelning om fotbollsgudarna är på bra humör. Det var de igår. Nicke fyrade av ett hårt skott på ett fint inspel från K.G. Målvakten tog den men lämnade retur till Nicke igen, som valde att denna gång testa något nytt: skjuta ännu hårdare. En bra idé, visade det sig då bollen fick nog med lyft för att hamna i nättaket och trycka upp ställningen till 0-2 till Kontra.

Så återkommer vi till det problem vi drogs med under första halvlek: passiviteten. Det var inte bara en fråga om att vi, likt tidigare, blir lite väl fega när vi har en ledning att försvara. Nej, detta var tydligt från början. Vi ville inte riktigt lägga press på partajarna. Istället lät vi dem få fritt spelrum. Vi gav dem chansen att spela bättre. Och våra motståndare var inte dumma. Självklart tog de till vara på detta. Obehindrat förde Party Hards bäste spelare upp bollen i banan tills han kom till ett bra läge för att ta ett skott.

Det blev ett vackert skott. Danne ”The Wall” försöket tippa det övar ribban men tyvärr var tippen för liten. Kanske var det solen i ögonen som ställde vår grönklädde kämpe, men oavsett stå flög bollen nesligt in i fel mål. 1-2 var ställningen när halvleken var över. Skulle vi få se en repris av förra veckans debacle?

Coach Engdahl, som stått och strukit sitt skägg vid sidlinjen, hade några handfasta förbättringsförslag. Ge inte motståndarna så mycket tid, kom och möt den som har bollen och snacka! Snacka, gubbar! Stärkta av den ärrade veteranens tips och av tanken på de öl som utlovats om vi vann sprang Kontra ut på planen igen.

Man ska inte underskatta kraften av ord levererade med emfas och inlevelse. I andra halvlek spelade vi mycket bättre. Party Hards framstötningar kändes inte lika farliga då vi mötte dem tidigare och gav dem mindre tid att få till mer än chansartade lägen.

Även framåt fungerade det ännu bättre och det skulle ge utdelning. Vi hade några bud på mål, både genom etablerat spel och ett helt gäng fasta situationer. En av de sistnämnda är värd att uppmärksamma.

Vi fick en inspark ungefär halvvägs upp på offensiv planhalva. Webben fick sköta insparken och skickade in den i mellanhöjd i mitten av straffområdet. Bollen gick till spelare i Party Hard, men det var kanske ganska bra (om än inte meningen). Det blev nämligen stor tumult när Kontras ettriga anfallare såg sin chans och attackerade. Det är svårt att se exakt vad som skedde på de officiella sportfotografernas bilder från matchen, men någonstans i det stora rökmolnet som uppstod fanns den ettrigaste av dem alla – Hagge Hetstass – och efter flertalet bollkontakter tryckte han in bolljäveln där den hörde hemma och Kontra hade 1-3!

Kontra Ultras uppbyggda glädje briserade som en bomb vars tryckvåg skakade om hela Hökarängen. Till följd av denna euforiska explosion kan man idag ta del av rapporter som gör gällande att skorstenen i det intilliggande Högdalens industriområde numera står på trekvart.

Återstoden av matchen spenderades med att lugnt och kontrollerat värja sig från ytterligare försök från Party Hards sida att reducera. Tack vare kompetent ansvarstagande från samtliga kontraiter blev det inget med det. Vi höll undan och kunde när visslan ljöd konstatera att vi kammat hem årets första vinst. Den första av förhoppningsvis många.

Här har vi tabellen vecka 22

serietabellen_v_22

Ett fall framåt i likamatch mot Kuben

likamatch_mot_Kuben_2015_VT

1-0 Anderton (K.G.)
2-0 Jair (oklart)
2-1 random Kubenspelare
2-2 nån annan Kubenspelare (straff)

Det var både regn och solsken denna tidiga försommarkväll på Hökarängens BP. Dels vädermässigt eftersom uppvärmningen ackompanjerades av ett skyfall som hade fått en ung och oförmögen Per Gessle att utbrista:

Kanske är jag förvirrad
berusad och sjuk
men du, jag har aldrig känt mej
så ensam som nu

Fritt urklippt ur Gyllene Tiders ”Vandrar i ett sommarregn”

Men efter regn kommer solsken. Och sen kommer regn igen. Stora droppar, vissa formade som sfärer som exploderade mot våra bara hjässor, andra i skepnad av koner som tycktes penetrera hud och kläder och sprida kylan in i märgen på oss . Men dit kommer vi snart. I alla fall. Matchen mot Kuben började bra.

Kanske berodde detta på att det inledningsvis var blott fem Kuber på planen. (Dessa valde formationen av en romb. Kontra hade full uppställning och organiserade sig i en prisma ovanpå en rektangel.) Oavsett så var det Kontra som styrde spelet i matchens första halva. Det var natt och dag från senaste matchen. Passningarna satt där de skulle och kontraiter sprang i ellipser för att göra sig tillgängliga. Det var vackert att både se och vara en del av.

Men oavsett hur vackert detta spel var så är det ju inte värt mycket om det inte renderar mål. Lyckligtvis kunde vi prestera även på detta område denna kväll.

Första målet kom genom att K.G., Kontras kanske mest defensiva spelare, fick tag på bollen, tog med sig den några kliv upp på motståndarnas planhalva och, ovan vid dessa miljöer, började fundera vad han nu skulle ta sig till. Då hörde han ett bröl i fjärran från oklar person. Han skickade i alla fall iväg bollen i en kurva mot källan. Vem som skrek? Det var Kontras gamle striker Anderton som åter för kvällen klätt upp sig för ett rödvittsvart gästspel. Andertons fot mötte bollen och ändrade dess riktning i en rät vinkel, vilket ställde målisen totalt. ”In med bollen i mål” var det enda som gällde och gjort som sagt och därmed stod det 1-0 till Kontra.

Det var såväl gammalt, mellan och nytt i Kontra för kvällen. Yngst i laget var troligtvis den spänstige yttern Evert som bidrog med friskt spel, i samspel med nye stjärnan Mats ”New Mats” Samuelsson. Det var dock ingen ny talang, utan en gammal bekant nuna som lyckades trycka in ännu ett mål innan första halvleken var slut. Oklart hur det gick till (förtydliga gärna medelst en kommentar om du som läser detta vet mer) men t.f. lagkapten Nick ”Jair” Annerstedt fick tag på bollen och fyrade av ett riktigt praktskott som den kubistiske målvakten inte kunde rädda.

Som alla vet är ju inte Kontra riktigt vana att leda en match så med två mål under västen började hybris och målkättja sprida sig i leden. Det gjorde att de sista minuterna av första halvlek präglades av ett mer böljande spel där de gulsvarta kuberna gärna kontrade med tre spelare mot maximalt två försvarande kontraiter. Ibland knappt ens så många.

I halvlek pratade coach Engdahl om vikten av att behålla kylan och att vi skulle tajta ihop laget lite. Den ärrade backveteranen och tillika strategen Göbb påminde alla att det är bättre att låta bollhållaren komma till oss än att vi ska försöka bryta och gå bort oss.

Vi lyssnade uppenbarligen inte överdrivet mycket på detta för i andra halvlek bjöd vi in Kuben mer och mer. Vi fortsatte att titta framåt och glömde bort att täta till bakåt, liksom vi gjort i slutet av första halvlek.

Sen tappade Webben bollen och det blev 2-1. Nu blev det svettigt.

Sedan hände det som inte fick hända. I en sammandrabbning i straffområdet föll en kub. Domaren blåste i pipan och pekade på straffpunkten. Publiken buade men domaren var obeveklig. Ett övertramp hade skett och sådant kan inte gå ostraffat. Det är svårt att ifrågasätta den här domaren, då vi är väl bekanta med den höga kvaliteten han håller. Kubens straffläggare placerade den lågt i The Walls högra hörn. Danne gick år rätt håll men kunde helt enkelt inte nå den.

Nu var det bara framåt som gällde för Kontra. Ställningen hade reducerats till plus/minus noll och det var i de rödas läger ett negativt resultat. Tyvärr hade vi inte decimalerna på vår sida. Bland annat lyckades vi själva styra ut ett skott som annars skulle ha gått in.

Sen var matchen över. Slutsatsen var att vi kan prestera framåt men att detta sker på defensivens bekostnad. Lite som det svenska landslaget.

Vi lyckades dock att uppfylla ett av våra sportsliga mål för året denna kväll. Öl på Hökis.

Här har vi tabellen vecka 21:
tabell_v21_2015

födda att springa