1-0 Hagge (Dribbel-Johan)
2-0 Hagge (Zimmerman)
3-0 Pope (random kubist)

Det var ett pressat Kontra som samlades i skuggan av Domedagsberget igår kväll. Spänningen var tät som Londondsk dimma. Mörka moln hopade sig såväl på hösthimlen som i de rödvitas sinnen.
Orosmoln #1: Med en rejäl utskåpning färsk i minnet (0-4 mot Ivar-Lo Park Rangers veckan innan) var självförtroendet inte på topp.
Orosmoln #2: Senast Kontra och Kuben möttes tappade Kontra en 2-0-ledning och spelade oavgjort.
Orosmoln #3: Dagen till ära var Kontra utan sitt främsta vapen, manskap i legio. Endast en avbytare. Men nej! Vad skymtas där borta? Coach Engdahl i matchställ!

Två avbytare, därmed. Brordin och Danne blev så lättade att de passade på att iscensätta den klassiska Accept-skivtiteln Balls To The Wall.

Detta tilltag visade sig vara den vi(ns)tamininjektion Kontra behövde. Stämningen lättades upp och fokus kunde förflyttas till att göra så bra ifrån sig som möjligt på plan. Uppställningen drogs och visst var det några nya inslag. Det mest anmärkningsvärda var nog att coach Engdahl fyllde upp luckan i backlinjen som El Gruñons frånvaro skapade samt att Ny-Mats och Pope bytte plats.

Det finns tillfällen då stjärnorna radar upp sig och allt bara stämmer. Då helheten blir större än summan av dess delar. Det här var en sådan kväll. Sällan har Kontra spelat så bra, så samspelt, så inspirerat. Kommunikationen fungerade, ansvar togs och huvuden hölls kalla. Vi jobbade oss sakta men säkert upp i planen. Om man inte hade något alternativ framåt slogs bollen i sidled eller bakåt för att kunna börja om på nytt. Eller så slogs en långboll på löpande medspelare. Kuben hade svårt att värja sig mot det varierade spelet. Och det gav utdelning. Dribbel-Johan fanns sig själv strax utanför straffområdet och slog ett hårt skott som Hagge, placerad framför mål, sög in, vände upp med och dunkade in i nätet. Ackompanjerad av glädjevrål och briserande konfettibomber sprang Hagge ett triumfvarv runt hela Hökarängen.

Men varken Kontra eller Hagge var nöjda med 1-0. Det tog inte lång tid innan ännu ett giftigt läge presenterade sig. Jensa ville inte vara sämre än Dribbel-Johan, utan serverade även han Hagge som tackade för visad hänsyn genom att fyra av ännu ett skott mot målet. Detta tog på en motståndare, ändrade bana något och ställde därmed målisen helt. 2-0!

Och innan halvleken var slut skulle Kontra dock göra ännu ett mål [sic]. Denna gång stod inte Hagge för prestationen, utan hans vapendragare Pope. En kubistisk försvarare, stressad av Kontras framflyttade positioner, försökte passa hem till målvakten. Vad han inte räknat med var att Popes stortå, gjuten i guld, alltid når lite längre än vad som är möjligt. Pope dök på bollen, sträckte ut benet och förpassade bollen in bakom målvakten. Det började lukta skräll på riktigt, det här.

I pausvilan frodades ”en härligt negativ attityd”. Inget var ännu vunnet. Senast hade ju som sagt Kuben hämtat upp underläget i andra halvleken. Inget var därmed vunnet.

Föga oväntat så pressade Kuben i andra halvlek på för att upprepa senaste sammandrabbningens triumf. Men liksom Kontras offensiva spela visat sig från sina bästa sidor i första halvlek var det nu dags för defensiven att briljera. Mycket tack vara bra kommunikation neutraliserades Kubens framstötare. Om bollen lyckades slinka genom försvarsleden så var Danne där och levde upp till sitt smeknamn. Det var lönlöst för Kuberna. De skulle inte få någon utdelning denna gång.

Matchen tog nu en mer böljande karaktär. Anfall åt ena hållet följdes upp med anfall åt andra hållet men inga fler mål gjordes. Domarn tröttnade till slut och blåste av matchen.

En rolig sådan, ska sägas. Hård med schyst. Det är alltid kul att vinna men den främsta glädjen kom ändå av att vi vann för att vi spelade så bra. Det blev en positiv spiral av det. Vi gjorde det enkelt för varandra, vilket gjorde det än roligare och att det kändes bättre. Detta i sin tur gjorde att man orkade hjälpa varandra ännu mer. Om vi fortsätter i denna stil kan vi avancera ännu mer i tabellen innan säsongen är slut.

Kontra STHLM – Bolltrollarna 1-2
1-0 Dribbel (Hagge)

0-1+1 är tydligen lika med +1. Denna felaktiga ekvation straffades med -1 Kontrait på planen och detta lade grunden för +2 mål för Bolltrollarna och därmed -3 poäng för Kontra. Jag hatar matte.

Det var varmt och fuktigt denna sena augustiafton som redan från början skvallrade om att något inte var riktigt som vanligt. Först var det svårt att sätta fingret på vari skillnaden bestod; röken från Mordor-skorstenen spyddes outtröttligt ut på sedvanligt vis, vår nonchalanta lilla domare blåste frenetiskt i sin stackars pipa under matchen som föregick vår och på Hökis hängde alla törstiga vänner som vanligt då man gick förbi från tuben. Men så framträdde detta märkliga faktum: större delen av Kontras lag för dagen hade infunnit sig en god stund före match och genomförde något som likande en strukturerad uppvärmning. När så även en tidigare regnskur lyckats binda gruset och göra att underlaget nästan liknade en fotbollsplan, istället för att bara ligga till grund för en ökenstorm så fort man rör sig på den, insåg man snart att förutsättningar fanns för en riktigt rolig Kontra-kväll.

Coach Dribbel ställde upp sina mannar i den vanliga 2-3-1-formationen, hade två permanenta mittlås i Göbb och Kajjan utan någon fast avbytare på backplats och tog själv en av platserna i anfallet. Dessutom var The Wall tillbaka i målet efter sommaruppehållet, vilket gav ökad trygghet bakåt och känslan av ett stabilt lag. Matchen blåstes igång och spelet tog sin början. Det var nu den ovanliga kvällen visade sig fortsätta ett tag till: Kontra spelade från första aktion som ett lag. Vi låg rätt i positioner, pratade med varandra på plan, jobbade tillsammans, sprang och kämpade för varandra och gjorde att Bolltrollarna inte kom någonstans med sina försök till trollerikonster. När Kontra gick framåt hördes dock ett sus från publikhavet (nåja från Kontras avbytarbänk åtminstone, det var sen match och knappt en kotte till publik) eftersom det varje gång kändes farligt. Kort sagt: vi spelade riktigt bra fotboll och det var skoj till tusen!

Efter cirka halva halvleken kom ett mönsteranfall där bollen gick som på ett snöre, där ordf. Hartass till slut passade fram coach Dribbel som fick sätta dit 1-0, underbart! Tyvärr har Kontra i år varit målsnålast framåt i hela serien och inte heller den här gången kunde det fina spelet förvaltas i fler mål än så före utgången av första halvlek. Med ledning och klara bud på mer gick vi dock till pausvila med fint självförtroende och stor tillförsikt om att vi skulle gå in och stänga matchen i andra halvlek. Vi pratade positivt i pausen om hur bra halvleken varit och om att det bara var att fortsätta tugga på så skulle allt gå så bra och vinsten bli vår. Alla var nöjda och kanske infann sig en viss hybris samtidigt som löpandet i första halvlek gjort flera av oss lite trötta.

Vad som än var skälet så började andra halvlek inte alls lika bra som den första slutade. Plötsligt var det ovanliga med kvällen borta, de gamla vanliga avstånden mellan lagdelarna tillbaka, pratet med varandra gick ner och spelet såg mer skakigt ut generellt. Vi försökte peppa från bänken och snacka oss ur den negativa spiralen men plötsligt inträffade den ovannämnda felaktiga ekvationen som fick matchen att oåterkalleligt vända.

Nicke fick ont i foten (eller nåt) efter ett anfall och gick, nästan haltande, av planen uppe vid motståndarnas mål. Han ropade för byte och in rusade ordf. Hagge, övertygad om att det måste vara i sin ordning då Nicke ju redan klivit av planen. Vår högt aktade domare tar då sitt ansvar och stegar in i handlingarna genom att blåsa hårt i sin pipa.

(Här måste vi föra in en parentes. Alla domare har sina passioner, eller snarare några regelbrott de brinner för att stävja. Årets domare har klargjort att korrekta byten är ett av hanses hjärtefrågor och att efterfölja detta är det viktigaste för att göra korp-fotboll rolig och sevärd. Detta otyg som ju har förstört så mycket av spelet genom alla dessa år.)

Tydligen var det genomförda bytet ett flagrant övertramp då Nicke aldrig meddelade domaren sin skada och därmed skedde bytet på fel plats. (Sedan kan man ju diskutera om det är realistiskt att tro att Nicke från kortlinjen ska kunna överrösta larmet på planen och från läktaren så att domaren förstår vad som hänt och tillåta Hagge att ersätta.) Hur som helst. I praktiken innebar detta, ansåg domaren, att Kontra var en man för många på planen (fast Nicke inte var på planen) varpå han gav ordf. Hagge ett gult kort och därmed 5 långa minuters utvisning. Proportionerligt straff tyckte alla i Kontra.

Med en man mindre på planen blev inte trenden som startat i den andra halvleken på något sätt bättre. Avstånden mellan lagdelarna kändes plötsligt som ljusår och snacket med varandra verkade därför drunkna i det vakuum som utgjorde mellanrummen. Samtidigt började Bolltrollarna att leva upp till sitt namn. Där fanns, förutom de korpulenta backarna, några yngre och smärta offensiva spelare med klara individuella kvaliteter med bollen. Dessa spelare märktes aldrig riktigt av i den första halvleken (bortsett från ett karateslag mot K.G:s struphuvud) då Kontra låg tätt och på rätt sida i försvaret.

När dessa magiker gavs utrymme med bollen blev det snabbt farligt och både 1-1 samt 1-2 trillade in innan utvisningen var till ända. Vid det laget hade vi i Kontra hunnit få både gamnacke och hundflås. Hur vi än kämpade för att försöka rycka upp oss och forcera på slutet så blev det inga riktigt heta chanser. Det blev torsk och efteråt kändes det hela mycket snopet. Kvällen som hade börjat så fint och då det kändes som att allt gick rätt hade förbytts i nederlag för Kontra. Besvikelsen var påtaglig och vi kände oss klart bestulna på segern.

Jaja! Nu får vi släppa detta och ta med oss känslan av den första halvleken i denna match när vi på torsdag möter Ivar Lo Park Rangers. Förra gången slog de oss med 3-0 (trots bra spel från os) så det är dags för revansch! Nu vänder serien så nu kavlar vi upp ärmarna och ser till att få plusresultat!

Veckans tabell ser exakt ut som efter omgång två, med skillnaden att Kuben och Bolltrollarna bytt plats. (Och att siffrorna inte stämmer överens då.)

Sommarlovet är över. Klockan har ringt in till en ny termin i Korpens läroverk. En under sommaren regnplågad fotbollsplan har legat orörd men nu var det åter dags att beträda det karga gruset som bara Hökarängens BP kan erbjuda.

Magna Carta – Kontra STHLM 0-0

Motståndarna var Magna Carta. Dessa grönvita herrar har vi mött förut, dock ej i våras, utan tidigare år.

De första minuterna var det påtagligt att det inte bedrivits någon lagträning under sommaren. Kontra hade bitvis väldiga problem med samspelet. Magna Carta märkte av det och pressade på högt.

Som tur var hade vi en stabil målvaktsvikarie i första halvleken i form av ingen mindre än Brordin. (Detta för att The Wall prioriterade att springa fem km på 22 minuter istället för att stå stilla mellan två stolpar.) Brordin tog sitt tilldelade uppdrag på största allvar och gjorde inte bort sig, inte ens då han räddade ett skott med nävarna c:a två meter utanför straffområdet.

Sakta men säkert jobbade vi oss in i matchen och började hitta både bra samspel och en härlig kämpavilja. Innan halvleken var slut hade vi fått till ett par vassa lägen.

I pausvilan pratade vi om vikten att ligga lite tätare på motståndarna och försöka täppa till mittytan, där Magna Cartorna gärna byggde upp sina lägen.

Andra halvlek hoppade Niklas in i mål och även han presterade med bravur. Det gjorde resten av laget också, för den delen. Jens, Mike, Ljudet, Face, Dribbel, Brordin Lightning och Göbb. Alla höjde sig ett snäpp och det var en fröjd att se kontraiterna galoppera fram och tillbaka över planen. Såväl offensivt som defensivt var alla ansvarstagande och gjorde ett riktigt hästjobb.

Magna Cartorna pressade på även de men lyckades aldrig få till några jättefarliga chanser. Det fanns ständigt en kontrait i vägen som kunde plocka upp bollen och starta en motattack. Kort sagt kan man säga att om Magna Carta var de som hade trycket så var det Kontra som hade chanserna.

Dock lyckades inte heller vi göra mål på våra chanser. Matchen, som var en mycket rolig sådan, slutade således 0-0. Men ändå. Vilken fröjd att åter få spela fotboll!

Nedan syns den aktuella tabellen. Nästa match är mot Bolltrollarna. Mycket att spela för den matchen, alltså.