Kontra STHLM – STADEN 4-3

Eftersom Kontra och STADEN, tack vare ett hästjobb av Olle Axelsson och Peter Andersson, drabbat samman regelbundet under vintern kan man tycka att det inte är så anmärkningsvärt att det skedde igen den söndagen 13:e mars. Men då tänker man antagligen inte på att det var utomhuspremiär.

Jajemen! Fåglarna börjar kvittra, vitsipporna ploppar upp uti backen och blekfeta fotbollsspelare tar sina första stapplande steg på en plan som tycks vara ofantligt stor jämfört med inomhusplanen. Det är vår igen.

Platsen var Zinkensdamms IP. Underlaget var ett konstgräs som sett bättre dagar. Luften var lite för kylig. Men ändå var allt så underbart roligt.

Matchmässigt då? Hur gick det? Jotack, bra. Kontras nya tränare, Magnus ”Mangoose” Hardstedt drog upp riktlinjerna för hur spelet skulle läggas upp och det var en del nya idéer som presenterades. Nytt för i år är ju också en ordinarie målvakt, vilket är mycket bra, i form av Dan.

Eftersom det gått några veckor är detaljerna ganska luddiga vid det här laget. Så vi får nöja oss med att konstatera att vid full tid stod det 4-1 till Kontra. Vi fortsatte spela i c:a tio minuter till, vilket ur kontraiters ögon känns som ett dumt beslut. Staden passade då på att göra både 4-2 och 4-3. Trötta och rädda för att skada sig (samt att tappa ledningen) avbröt Kontra matchen.

Sammanfattningsvis känns det som att förra säsongens fina spel finns kvar. Vi vågade hålla i bollen och även, när situationen kräver det, göra den viktiga första touch-passningen. Sedan finns det alltid kvar samma gamla spöken i att det efter ett tag blir lite tyst och lite långt mellan lagdelarna. Men på det hela kände det bra. Återstår att se hur bra vi sköter oss i kvällens premiärmatch. Kom igen nu, Kontra!

Kontra – Unicorn United 0 – 6

Regnig, mörk och jävlig var gårdagskvällen. Av de tre adjektiven är jävlig det enda som passar in på matchen mot Unicorn. Senast Enhörningarna och Kontra möttes blev resultatet 1-1. Om man ser till det, och det faktum att lagen innan matchen hade i princip identisk målskillnad och samma poäng, kändes det inte helt otroligt att Kontra skulle kunna kämpa sig till åtminstone ett poäng.

Det var dock nära att Kontra bärgade hela tre poäng utan att ens behöva gå ut på planen. Unicorn saknade likvida medel nog till domaren och det var inte förrän Kontra gick in och pytsade in en 100-lapp som matchen kunde blåsas igång. Vi skulle ha tagit WO-vinsten.

Hela matchen präglades egentligen av en strategimiss. Ass. coach Bäten satsade på att spela som senast; med tonvikt på defensiven och kontringar. Dock skulle man testa att pressa högt de första fem, tio minuterna och försöka få in ett ledningsmål som sedan skulle försvaras. Det gick, kort sagt, inte riktigt som det var tänkt.

Unicorn är begåvade fotbollsspelare. Det måste sägas. De är många, unga och tekniska och spelar som ett lag. I varje anfall kom de med minst en spelare fler än vad Kontra försvarade sig med. Gärna fler än så. Deras rutin visade sig även i att de visste precis hur de skulle trycka till oss i närkamper så att vi tappar balansen, både fysiskt och mentalt, men utan att det renderar frisparkar. Om Kontra ska kunna prestera bättre måste vi bli bättre på att spjärna emot i sådana lägen och gärna få in denna teknik i vår repertoar. Det är bevisligen ett effektivt sätt att få motståndarna ur balans.

Det första målet var kanske inte det värdigaste målet som gjorts i Korpen i år. En riktig förvirrad situation ledde till att tre kontraiter, förutom Hartass i mål, stod på mållinjen och sparkade desperat efter bollen som studsade mellan dem och en massa anfallande enhörningar som lika febrilt försökte sparka bollen åt andra hållet. Tillslut slank bollen ändå in. Det var inte ett vackert mål men ett mål likaså. Innan halvleken var slut skulle Unicorn ha gjort ännu ett.

I andra halvlek spelade Kontra både lite mer strukturerat och passionerat. Det fanns en kämpavilja och ibland en tillstymmelse till lagspel, om än vi oftast satsade på att slå långa bollar som enhörningarna lätt kunde plocka åt sig. Men bitvis, och kanske av viss desperation, vågade vi flytta upp laget och skapa några lägen som kunde ha blivit riktigt vassa.

En logisk följd av ett offensivt spel är dock att det öppnar för kontringar, vilket vi ju konstaterat innan matchen. Problemet var att det var Unicorn som gagnades mest av detta. En back mot tre anfallare kan inte göra mycket.  3-0 var därmed ett faktum. Likaså 4-0, 5-0 och i slutet av matchen fullbordade Unicorn undervisningen genom att trycka in en sjätte förnedring.

Dynamit – Kontra 1– 1

0 – 1 Nicke (Face)

Jag minns inte exakt detaljerna från den här matchen, dels för att det gått åtta dagar och en match sedan den utspelade sig och dels för att det tar ungefär fem minuter innan matchen i mitt minne mest är ett töcken (vilket gör att jag verkligen inte är mest lämpad för att skriva matchrapporter).

Det jag minns är däremot att Kontra ganska omgående och något överraskande tog ledningen. Vi hade innan matchen sagt att Dynamit skulle få styra spelet bäst de ville medan vi skulle satsa på att täppa igen och kontra när vi hade chansen. Coach Taylor hade dock nog inte förväntat sig att det skulle gå så snabbt för taktiken att bära frukt.

Resten av matchen präglades till största del av spel mot ett mål. Dynamit kämpade hårt för att kvittera men ett tajt försvar såg mest till att de fick nöja sig med långskott som t.f. målvakt Jens inte hade några som helst problem att plocka upp.

Även Kontra hade några chanser att näta och ytterligare dryga ut ledningen. Det klarast lysande exemplet var när Nicke fick bollen drog några spelare och fann sig med bara målvakten kvar att förnedra. Antingen kunde han passa Webben, som följt med i attacken, eller skjuta ett välplacerat skott i mål. Men Niklas valde ett tredje, lite mer iögonfallande alternativ; att skrika ”Zlatan Ibrahimovic!” och sedan falla omkull i en praktfull hög. Klassiskt!

Med c:a två minuter kvar lyckades Dynamit slutligen trycka in kvitteringen. Det får ändå ses som någorlunda välförtjänt med tanke på att skottstatistiken var ungefär 37-3 till dynamitardernas fördel. Men icke desto mindre sved det lite i samtliga närvarade kontrahjärtan att vi föll så nära mållinjen.

Detaljerna lyser med sin frånvaro, som sagt. Påminn mig gärna om vem som gjorde mål och assisterade så att det kan föras in i skytteligans protokoll.

0-1 Nicke (ingen)

Efter att Kontra förra veckan tagit sig ur formsvackan och dängt till FC Das med en fyramålsvinst var det det upp till bevis. Skulle spelet från förra veckan hålla i sig, även mot tuffare motstånd? I tabellen låg nu Kontra STHLM fyra och när vi närmade oss grusplanen förstod vi att det så skulle förbli, oavsett hur matchen skulle gå. Bajen Assholes hade nämligen lämnat WO till Dynamit (och därmed borde de vara diskade ur serien pga tre st WOs). De rödvitsvarta kämparna började skämta om att Kontra kanske också skulle vinna på WO, eftersom hela tolv spelare dykt upp matchen till ära. När avspark närmade sig kom hela fem stycken Kungsfiskare till grusplanen. Och mycket riktigt hade detta lett till WO om inte Kontra STHLM hade varit den förening som den är: Födda att springa & Bra på fotboll!

Vi lät Kungsfiskaren låna in Dynamits tre bästa spelare och så drog matchen igång. Ass-coach Kaj hade pratat om vikten att spela som ett lag, hålla ihop laget, ha ett centralt spel, snacka, snacka och snacka. Med Jean-Marie Pfaff (Klas) i målet löste sig i alla fall snackbiten. Resten fungerade också bra. Uppställningen såg ut så här:

Kontra tog iniativet direkt från start och hade farliga avslut direkt. Efter hand jobbade sig Kungsfiskaren in i matchen och kom fram med ett antal halvfarligheter, men Kontra kunde styra undan det mesta ganska effektivt. Första halvlek var som en tiogångersförlängd version av de två första minuterna. Mest tryck från Kontra, riktigt fina målchanser som sköts över, bredvid och missades. Detta uppblandat med ett mindre antal farligheter från Kungsfiskaren. Logiskt stod det 0-0 i halvlek, trots två hårt kämpande lag.

I paus pratade Kontra om att fortsätta snacka (det hade blivit lite tyst de sista 5 minuterna i första), inte vara så ”breda”, och att fortsätta skjuta.

Och trots att Kungsfiskaren hade skärpt sig i halvlek, och nu höll i taktpinnen, kan man ändå säga att vi höll oss till matchplanen även i andra halvlek. Omvända roller från första halvlek gällde nu. Kontra blev tillbakapressade de första 10 minuterna, men hade, när vi väl kom upp i planen, fina lägen som inte blev någonting. I ett heroiskt snyggt hemjobb, som avslutades med en perfekt brytning, såg dock domaren en chans att öka på spänningen. När han blåste för frispark till Kungsfiskaren fick Brordin spel och började skrika vilt. Den hetlevrade reaktionen som uppkom hos Brordin från domaren felaktiga bedömning, skulle dock förvärra situationen. Gult kort innebar att Kontra bara hade sex spelare på planen i fem minuter när det bara var tio minuter kvar (hängde ni med där?).

Nu blev det kämpigt. Vi ville ju vinna matchen, men tvingades backa hem för att försvara. De fem minuterna kändes som 35 men bland annat genom ett makalös glidtacklingsräddning från Göbb (som resulterade i blodigt ben) i straffområdet, stod det fortfarande 0-0 med fem minuter kvar.

Nu vädrade Kontra morgonluft (trots att klockan var 21:10). Med sterioderna det innebär att bli fulltaligt lag stormade vi framåt. I en tilltrasslad situation efter ett hårt skott från Dribbel, tappade Kungsfiskarnas målis bollen. På plats vid stolproten fanns Nicke som dundrade in sitt debutmål i Kontratröjan! Det var tre minuter kvar av matchen, och målet kunde inte ha kommit lägligare.

Erfarna som vi är, spelade vi sedan av de tre sista minuterna genom att forcera hårt framåt. Och täcka bakåt. Och allt däremellan. Matchen blåstes av och vi kunde konstatera att vi fortfarande ligger på fjärde plats i tabellen. Dock förlorade Unicorn United tidigare under kvällen mot Din Bil (som måste värvat hårt inför hösten), så vi ligger bara en poäng efter serietvåan. Inte dåligt!

Det verkar som att det är tre matcher kvar den här hösten (Men vi ska dubbelkolla med Korpen). De matcherna är mot Dynamit, Unicorn United och Lokomotiv. Motståndet kan inte bli svårare, men inte heller mer motiverande. Kom igen Kontra, det är i år det händer!

5/9 – Kontra – Din bil 1-4
När Kontra mötte Din Bil i våras slutade det 3-1 till de rödvita bolltrollarna. Ett resultat som också satte igång den längsta segerraden i Kontras historia. Därför var detta returmöte något av en kalldusch för Kontra som vid matchens datum var mitt uppe i en formsvacka.

Kontra skapade inte mycket att tala om i denna match. Teknikerna som finslipades under träningslägret var som bortglömda och ersatta av Kontras signum; långt mellan lagdelarna och inte mycket hjälp att hämta från varandra. I första halvlek lyckades dock laget hålla relativt tätt, inte minst tack vare Brordins insats i kassen. Lagen gick således till halvtidsvila med ett 0-1-övertag till Din Bil.

I andra halvlek tjänstgjorde undertecknad i mål och det var en insats som inte ens min kära mor skulle kunna hitta några ljuspunkter med. Vad som var än värre var den inställning som präglade Kontra. Det fanns liksom ingen riktig vilja att vända underläget. Detta resulterade i både en komfortabel vinst för Din Bil med 4-1* och i att ass. coach efter matchen fick ett frispel och skällde ut närvarande spelare. Coach Taylor har sedan detta uppdagades tagit ett snack med sin assistent.

*Meddela mig gärna vem som gjorde samt assisterade till vårt tröstmål så att jag kan föra in det i protokollet.

12/9 – Kontra – FC Das 4-0
1 – 0 Dribbel, Lightning
2 – 0 Jens, ingen
3 – 0 Jens, ingen
4 – 0 Brordin, Dribbel (bror hans)

Stor kontrast till matchen veckan innan. Kontra var som ett helt annat lag. Det ska dock sägas att motståndet gav oss den tid och utrymme vi behöver för att vara bra men det fråntar inte att Kontra spelade enligt målsättningen. Vi var ett tajt lag som hjälpte varandra, både vad det gäller prat och position.

Detta resulterade i många bud på mål. Det är ju det som är nyckeln. När vi pratar med varandra infinner sig ett lugn som gör att vi vågar ta de kloka besluten och spela konstruktivt. Det gör också att vi blir mer medvetna om varandra och därmed mer benägna att hjälpa den som har bollen.

Försvaret var effektivt och neutraliserade för det mesta dasarnas försök till anfall. Stort beröm går till Klas-Jan som fortsätter dirigera backarna likt en Leonard Bernstein mellan stolparna med sitt ypperliga prat. Det är väldigt tacksamt att som back ha en målis bakom sig som är till så stor hjälp.

Sammanfattningsvis kan man säga att de två senaste matcherna var väldigt pedagogiska. Förlusten mot Din Bil var ett typexempel på hur vi inte ska spela medan vinstmatchen mot FC Das var arketypen för vad vi kan åstadkomma när vi spelar som bäst.