Kvarnen – Kontra 6-3
Kontra – Kvarnen 1-2

Vi tar och gör en 2 i 1-lösning när det gäller de två sista matcherna. Detta passar sig extra bra, inte bara för att de spelades mot samma lag, utan också för att de var uppbyggda på ganska likartade sätt.

Kvarnen är trevliga motståndare
Kvarnen United har hållit Kontra sällskap i tabellens nedre regioner i stort sett hela säsongen, vilket säkert spädde på känslan av kamratskap som varit påtaglig genom båda matcherna. De spelar bra, snabbt och lite hårt men aldrig oschysst. Inte minst i andra matchen, när ingen domare var närvarande, var det tydligt att de var ett lag att lita på.

Inget att förlora (eller vinna)

Det konstaterades innan första matchen att som tabellen såg ut hade Kontra inget att förlora på att bara satsa framåt. En förlust till skulle inte försämra läget. En vinst skulle å andra sidan inte påverka lagets placering men däremot låta laget sträcka lite på ryggen.

Starka första halvlekar

I båda matcherna var det Kontra som stod för starkast insats i första halvleken. Samspelet var bra, mycket tack vara de korta avstånden. Kylan var närvarande, både i anfallen där vi vågade stanna upp och passa bakåt eller i sidled och i försvaret där vi vågade täcka ut anfallarna snarare än att göra utfall. Som vi sett bevis på tidigare så KAN vi inte bara styra spel, utan också göra (snygga) mål när vi vill. Detta gjordes med bravur inledningsvis i båda matcherna.

I båda matcherna gick Kontra till halvtidsvila med ledning.

Svaga andra halvlekar

I andra halvlek hände det som alltid tycks hända. Kontra tröttnar och faller in i samma gamla mönster som inte gagnar någon förutom motståndarna. Kvarnen, å andra sidan, verkade spara krutet för att kunna avsluta starkt. I båda matchers andra halvlek dundrade de på och pressade ner Kontras backlinje. Vi lyckades inte freda oss när attackerna kom om och om igen. Och när vi väl har bollen är det för långt till nästa spelare. Vi lär oss inte.

Därför är det inte konstigt att båda matcherna avslutades med att Kvarnen lyckades inte bara kvittera, utan också ta ledningen och därmed vinna matcherna.

Domar-debaclet

I skrivande stund är det inte säkert exakt vad som har hänt men den andra matchen spelades utan någon domares överseende. Enligt Korpen hävdar domaren att han var vid Hökarängen och att inget av lagen var närvarande. Enligt både oss och Kvarnen var vi där (i god tid) utan att se röken av någon domare. Andra matchen spelades ändå och allt var frid och fröjd tills domaren som dömt matchen intill kom fram och sa att han skulle släcka ner och gå hem. Både Kontra och Kvarnen bad att få spela klart de återstående fyra minuterna men det gick verkligen inte för sig. En minut kunde han bjuda på men sedan var det stopp. Detta får kanske ses som ett passande slut på Kontras utomhussäsong 2012 (i alla fall resultatmässigt). Mörker.

Men om man ska vara lite mindre pessimistisk när man summerar säsongen så bör man ta fasta på att vi ofta har visat prov på riktigt bra spel. Med rätt förutsättningar, såsom en lite lägre division och en fast målvakt, kan vi t.o.m. kanske vinna en match nästa år.

Skanstull Tigers – Kontra 1-0

Det var ett fall tillbaka i gårdagens match. De senaste matchernas fina spel var som bortblåst och ersatt av vårens standardmanér där vi faller tillbaka, skapar för stora avstånd mellan oss och börjar slå chansbollar. Resultatet blev bekant: en uddamålsförlust och ett ganska tråkigt spel.

Okej, Skanstull Tigers var det bättre laget och skulle styra majoriteten av spelet. Dessutom hade de typ två trupper med sig så varje spelare kunde ge allt när de var inne på planen. Men det är ändå med besvikelse man kan konstatera att Kontra föll in i gamla mönster där vi inte riktigt vågar vårda bollen. Följden blir att vi sällan bygger upp något eget spel.

Sedan ska det inte sägas att det inte fanns några ljuspunkter. Erik ”Lightning” Lindgren var tillbaka och gjorde bra ifrån sig både som målvakt i första halvlek och i ett fint väggpass anfall med Anderton. Även Ternão var tillbaka på planen och löpte frejdigt på sin kant. Face likaså. Freddie visade kämpavilja, inte minst med sin (förvisso något otajmade) glidtackling. Mike och Hagge var stabila i sina backpositioner och visade båda att det blir som farligast när backarna hjälper till i anfallen. Kontra hade dessutom en extra spelare igår i form av domaren som blåste frispark så fort en kontrait blev av med bollen.

Men. Trots dessa positiva aspekter var matchen igår ingen vidare fröjd. Det spel vi haft på sistone där vi inte bara glimrar till ibland, utan håller hög nivå rakt igenom, var vi inte i närheten av igår. Skulle tro att bollinnehavet var 70-30 till Tigers fördel. De hade även många skott som de inte lyckades få in i annat än taggbusken i slänten ovanför planen. Detta dödade visserligen tiden effektivt och Tigers vann således till slut matchen tack vare målet de petade in i första halvlek.

Det är viktigt att vi hittar tillbaka till det spel vi haft under hösten. Ett spel där vi vågar känna kylan och ta tid på oss att bygga upp anfallen. Där vi tar passningar hemåt och i sidled istället för den desperata chansbollen framåt. Där vi hjälper varandra genom att prata med varandra och möta den som har bollen. Ett spel som låter oss känna glädje under matchen och stolthet när slutsignalen gått. Vi vet att vi kan. Nu måste vi bara visa det.

Kontra STHLM – RAB 2-2

Förra veckan visade Kontra bitvis prov på riktigt bra eget spel. I matchrapporten talades det om trendbrott. Gårdagens match gav indikationer på att det är en ny trend som startats.

Vissa saker består. Som vanligt i år var det igår tydligt att Kontras gamla vapen många avbytare är ett minne blott. Först med två minuter kvar till avspark blev vi fullt lag. Man kan bara konstatera att det var synd om de kontraiter som inte var med om skönspelet som bedrevs igår.

Kontra fortsatte på nyligen inslagen väg när de höll i bollen, pratade och minskade avstånden. Det ledde till snygga väggspel upp i planen. I ett genidrag flyttades Kontras gamla backklippa Face upp på ytterplacering där han skötte sig ypperligt.

–Nää, det är sedan gammalt att karln kan springa, sa ass.coach Bäten. Och han var till stor hjälp när han löpte ner, tog emot bollen och hittade ny yta.

Första målet kom av en lite underlig situation. Hagge slog en hörna som RAB:s målvakt greppade men sedan tappade in i målet. Å andra sidan fick RAB strax därefter en lika billig utjämning när försvaret inte lyckades rensa bort bollen från straffområdet. Halvleken slutade således 1-1.

Även i andra halvlek fungerade spelet som det ska. Fortsatt god kämpavilja och lagkänsla. Eller som t.f. målvakt Mike uttryckte det:
–From where I was standing, it was beautiful.

Trycket var högt, mycket tack vare stabila insatser från inte minst Peter och Palle som var mycket bra på att ta upp bollen i banan. Ett rödvitt mål låg i luften. Och snart kom utdelningen. Jag kommer inte ihåg vem som gjorde målet eller assisten (var i ett lyckorus när det skedde men räknar med att ansvariga ger sig till känna). Men efter ett snyggt samspel och lika bra avslut ledde Kontra matchen med 9 minuter kvar att spela.

RAB jagade nu ännu en kvittering och flyttade upp spelarna en hel del. Kontra höll dock undan och ansträngde sig till sitt yttersta för att säkra vinsten. Många chanser hade vi som tyvärr inte gick in. Bl.a. fick Hagge bollen, lyfte upp den och slog en halvvolley som tog i kryssribban.

Sedan hände det som inte borde hända och som inte känns rättvist på något sätt. Med en minut kvar på klockan lyckas en RAB-spelare ta sig förbi undertecknad, som helt missbedömer en studsande boll, och kommer ensam med Mike som inte lyckas rädda bollen. Matchen slutar därmed 2-2.

Men, fan. Inte ska man väl klaga. Vi tog ju en pinne och det är ju inte något vi varit bortskämda med i år. Och vad som är viktigare än så är att vi igår åter hade kul när vi spelade. Och ett eget spel. Det bådar gott, det här.

Vänskapen Pungpinan – Kontra STHLM 2-1

Det har inte blivit många segrar för Kontra i år. I år har vi som bekant bara lyckats bärga en poäng än så länge. Matchen igår såg ut att bli ett trendbrott, vilket det också blev. Dock ej resultatmässigt.

Kontra mönstrade hela två avbytare, vilket i sig är ett trendbrott detta år. Detta uppvägdes dock med att det inte närvarade någon domare eller någon som kunde sätta på belysningen. Man börjar ju fundera lite på vad medlemsavgiften går till.

Under matchen visade kontraiterna prov på riktigt stabilt spel. Det var kort sagt natt och dag jämfört med förra veckan (och stora delar av vårsäsongen. Trendbrott, med andra ord.) Kontra höll i bollen, sprang på ytor och hjälpte varandra. Hemvändaren Face, som stod i mål första halvlek, hade inte överdrivet mycket att göra men när det krävdes skötte han sig felfritt. En bit in i första halvlek var det dags för Niklas att introducera sig för hösten. På en hörna slagen av Hagge smög han sig från sin markering och tryckte klockrent in bollen med pannan. Poetiskt.  Det sista som hände i halvleken var bud på en straff för Vänskapen Pungpinan efter en hands-situation i Kontras straffområde men det visade sig att tiden redan gått ut när situationen uppstod.

Det blev ingen halvtidsvila eftersom man ville ta till vara på det sista dagsljuset. Kontra hann dock byta målvakt. Även denna halvlek spelade Kontra riktigt bra spel där de olika lagdelarna samverkade riktigt bra. Exempelvis Olle var rörlig på sin ytterkant och kom ner och mötte bollen med ett skarvpass som lät Kontras backar komma upp i banan med fart.

Dock vill även Vänskapen Pungpinan göra mål. Och det lyckades de med. En motspelare fyrade av en riktig ormdödare som visade sig vara effektiv. Niklas, som nu stod i mål, missbedömde helt bollens beteende och plockade inte upp den. Till följd av detta letade den sig nesligt in i maskorna. Vi får också skylla lite på skymningen som gjorde det svårt att se något över huvud taget.

Men det här var ju inte ett vanligt kapitel i 2012 års Kontrakrönika. Vi vek inte ner oss, vi inriktade oss inte bara på att försvara vårt poäng. Vi ville vinna. Och inte bara genom att tjonga upp bollen på gott och ont. Fortsatt bra spel var kvällens melodi. Och det gav resultat, åtminstone i chanser. Till exempel fick Hagge en fin möjlighet att upprepa Niklas nickmål men en grön försvarare lyckades få hjässan på bollen i sista sekund.

Det skulle dock bli värre. Lite senare lyckades Vänskapen Pungpinan peta in ännu en boll, denna gång till följd av bristande försvarsspel. 2-1 således. Efter detta jagade Kontra desperat en utjämning, fortfarande med väl uppbyggt anfallsspel. Dock lyckades vi inte trycka in bollen.

Förlusten var därmed ett faktum. Men viktigare än så, och det vi ska ta med oss, var att vi spelade riktigt bra fotboll igår. Och med den vetskapen kan åtminstone jag acceptera en förlust.

Ta en kaka Stefan – Kontra STHLM 3-1

Jaha ja. Det var alltså dags att rapportera hur det gick i returmötet mot Ta En Kaka Stefan. Det var en hård match. Mycket slit. Kontra mönstrade precis nog personer för en startsjua. Inget mer. T.E.K.S. hade fyra avbytare. Dessutom såg de mycket biffigare ut än vad de gjorde i höstas (träningsläger under sommaren?). Kontra inledde matchen med att jaga boll medan T.E.K.S. visade prov på bra samspel i sina anfall. Det tog därför inte lång tid innan de lyckades lägga in första baljan bakom Göbb, som vikarierade som målvakt.

Men då hände något. Vid avsparken efter ledningsmålet tog Anderson bollen rakt upp längst motståndarnas planhalva och fyrade av vad som såg ut som en tåpaj rätt in i nätet. Det hela tog inte mer än tio sekunder. Detta sporrade resten av Kontra som tog många offensiva initiativ. Kanske var det inte alltid en smart taktik med tanke på bristen på avbytare. Hur som helst gick bollen aldrig in för Kontra. T.E.K.S. gjorde däremot 2-1 innan halvleken var slut.

I andra halvlek ställde sig undertecknad i mål till följd av en fotskada orsakad av en motståndare under första halvlek. Spelet i denna halvlek böljade fram och tillbaka. Kontra hade, som vanligt, ganska svårt att etablera ett eget spel. T.E.K.S. hade däremot många goda chanser att utöka ledningen, vilket de också gjorde till slut. Resten av skotten gick utanför målet och ledde till att stor del av tiden rann iväg medan jag haltande letade efter bollen i buskarna. Men det var inte bara nattsvart. I många lägen hjälpte Kontra varandra riktigt bra. Om vi nu bara kan hålla i bollen lite så skulle vi nog kunna hålla rak rygg resten av säsongen.

Matchen slutar 3-1 till T.E.K.S.

Kontra STHLM – Skanstull Tigers 0-1

Kontra har denna säsong något av en Örebrosk svit på gång. Inte en enda vinst hittills och denna match skulle, när slutsignalen ljudit, visa sig inte bli något undantag.

Vädret var soligt och varmt vid Hökarängens BP denna försommarkväll. Humöret var på topp bland de för säsongen rekordmånga kontraiterna som samlats på gruset. Inte minst eftersom det florerat ett rykte på kansliet att de nya matchställen skulle delas ut. Och mycket riktigt. Äntligen var de här. Snygga som bara den och inte alls lika galonartade som den senaste leveransen från Kambodja, vilket uppskattades i det varma vädret.

Första halvlek var riktigt bra. Försvaret höll tätt, anfallet var alert och båda delarna samarbetade bra. Den nyss nämnda stora truppen, som också är ett av Kontras historiska trumfkort, gjorde att de rödvita spelarna kunde ge järnet och genomföra korta byten. Inte heller gjorde motståndarna någon dålig insats men det blev ganska snart klart att det något hotfulla intryck Skanstull Tigers gav innan matchen (i egenskap av spelarnas fysiska praktfullhet) var något av ett luftslott. Kontra pressade motståndarna som stressades och inte skapade många giftiga chanser. De flesta skotten skickades inte bara över mål, utan även ovanför stängslet. De skott som väl gick på mål kunde målvaktsvikarien Freddie ta hand om.

Framåt fungerade Kontras spel också bra, även om skottstatistiken talade till tigrarnas fördel. Kontra visade upp praktexempel på att slå passningar på ytor, att fylla på och att hjälpa varandra. Däremot ville bollen inte leta sig in i mål.

Andra halvlek var klassisk kontraism. Avstånden mellan försvar och anfall ökade och därigenom plockades de flesta passningarna upp av tigrarna som kunde inleda ett nytt anfall. Andra halvleks målvakt Anderton visade dock prov på kobraliknande reflexer när skotten kom på mål. Det såg länge ut som att Kontra skulle lyckas stå emot pressen. Men så hände det som inte fick hända. En av tigrarna slår in en hög boll mot straffområdet. K.G. går in för att nicka bort den men får den mitt på hjässan. Bollen fortsätter i en båge över en utrusande Anderton och seglar in i mål. Snöpligt. Resten av matchen kämpar Kontra utan framgång för att kvittera.

Redaktionensutsände reporter fick sig en pratstund med syndabocken efter matchen.
– Nääh, just nu känns allt bara åt helvete, sa en uppgiven K.G. Jag ser bollen komma och tänker inte på att kolla var Anderton är förrän det är försent. Det är rena rama sopspelet. Något som hör hemma i de lägre divisionerna i Korpen, inte i fyran. Jag kan bara be om ursäkt till mina lagkamrater och lova att jag ska kämpa hårt för att gottgöra detta.

Så Kontra förlorade även denna match. Men de kämpade bra. Och var snygga när de gjorde det.