Kontra STHLM – Vänskapen Pungpinan 0-2 (0-0)

Hökarängen, onsdagen den 9/5. Ett tungt regnmoln målar tillvaron grå. Och även kontraiternas sinnen är oroliga. Ingen ordinarie målvakt finns att tillgå. Ej heller är coach Wallin närvarande. Utöver detta har laget bara två avbytare, varav båda två flaggat för att de kommer anlända på fisens mosse. Hur ska detta gå?

Ganska bra är svaret. Även om resultatet vittnar om något annat så blir matchen inte någon katastrof. Nytillskottet Fläcken visar att han vill slåss om en plats i startsjuan, kapten Face löper som en hare, Erik ”Lightning” Lindgren visar sig mer än kapabel att freda målet i första halvlek (och gör givetvis bra ifrån sig som utespelare i andra), K.G. fortsätter tänka defensivt men vågar sig även uppåt i banan, radarparet Anderton och Gazza! spelar med stort samförstånd, Jungen jobbar hårt trots att han tidigare på dagen sprungit en mil, veteranen Hagge visar engagemang som inspirerar och Dribbel-Johan tycks vara överallt på planen på samma gång.

Det ska inte stickas under stolen med att Vänskapen Pungpinan styr mycket av spelet och sett överlag är det bättre laget. Men liksom tidigare visar Kontra att bra motstånd kan inspirera bragdinsatser. Första halvlek är försvaret kompakt men lite för tillbakadraget, vilket skapar stort avstånd till anfallsspelarna. Uppställningen blir lite för mycket av en rak 3-3-linje utan djup.

Därmed inte sagt att Kontra inte har några chanser. Bl.a. få Kontra ett giftigt frisparksläge som dock tyvärr inte genererar något mål.

I andra halvlek hoppar Hagge in i kassen alltmedan laget fokuserar på att minska avståndet mellan försvar och anfall. Och det fungerar. Men tyvärr är också detta halvleken då Vänskapen Pungpinan finkalibrerar sitt skytte. Och resultatet är nedslående för de rödvita fansen som trotsat det bistra vädret. Både ett och två skott letar sig på relativt kort tid in i Kontras nät. Kontra kämpar hårt under resten av matchen för att utjämna men har inte marginalerna på sin sida och noterar, när slutsignalen ljuder, säsongens andra förlust. Men med fler avbytare och en ordinarie målvakt kan höstens returmöte se helt annorlunda ut.

Till skillnad från förra veckan höll onsdagens fina väder i sig in på kvällen och gav Hökarängens BP en lite trevligare inramning. För att ytterligare förhöja stämningen hade den första delleveransen av de nya ställen anlänt, vilket betydde att stora delar av truppen stoltserade med nya, snygga och inte minst randiga strumpor.

Motståndet stod denna kväll Ta en kaka Stefan för. Det var redan innan matchen tydligt att detta var ett lag som liknar Kontra. Fokus ligger tydligen på helhetsintrycket. Snygga kläder och omfattande hemsida är lika viktigt som kamratskap och insats på planen.

Första halvlek
Därmed inte sagt att T.E.K.S. inte presterade på planen. Tvärtom. Det här var ett lag som bjöd upp till dans. Inledningsvis var det dock Kontra som förde. Lärdomen från matchen mot Ribba var att Kontra måste våga vårda bollen mer, vilket efterlevdes. Kontra höll i bollen, fyllde på och satsade mer på att ta sig upp i planen som ett lag. Detta gav också resultat. 1-0 kom av att två sinnen fungerade som ett. Undertecknad såg en yta och la en pass på denna. Samtidigt tog Dribbel några rediga bergakliv på sagda yta, plockade upp bollen och fyrade av ett skott som letade sig in i maskorna.

Efter detta gick det snabbt. Bara någon minut senare lade Ghassan hög press och lyckades stressa till sig bollen. Och som alla vet är inte Ghassan den som sumpar en gratischans. 2-0 således och allt kändes fantastiskt. Men säg den lycka som varar för evigt. T.E.K.S. var helt inriktade på att inte ge sig utan en fight. Samtidigt verkade Kontra lite mer benägna att bevaka sin ledning. Med två måls ledning har man helt plötsligt något att förlora. Kontra började falla in i gamla mönster och kylan började försvinna. Reduceringen till 2-1 kändes därmed helt logisk.

Andra halvlek
I andra halvlek fortsatte T.E.K.S. sin jakt på kvittering. Kontras försvarslinje gjorde dessutom det extra lätt för motståndarna genom att när laget hade bollen tänka för offensivt, vilket skapade både ytor och goda möjligheter för motståndarna. Det är inte het klart när det skedde men kvitteringen kom som ett brev på posten. Kvitteringen blev dock förlösande för Kontra som efter detta tog tillbaka taktpinnen. De sista 5-7 minuterna skapades många goda chanser som dock tyvärr inte renderade något vinnarmål. Matchen slutade därför 2-2.

– Höjdpunkterna denna match var att Kontra vågade hålla i bollen, slå smarta pass (ofta på centern som släppte vidare) och fylla på med manskap, sa coach Wallin efter matchen. Detta kom sig givetvis av att vi bitvis snackade riktigt bra, vilket är nyckeln till att våga spela smart. Vi måste fortsätta på denna bana samt ytterligare lära oss hur varje position förväntas agera. Då kommer tryggheten, vilket leder till större bollinnehav, vilket i sin tur leder till mål.

Ribba 2- 1 Kontra.

Hökarängen. En lovande vårdag med friska vindar hade förbytts till klassiskt korpenväder lagom till avspark. Kallt regn, kommunal mörkläggning av elljusen och Hökarängens soptipp tungt tronande i bakgrunden. En kväll som gjord för att hitta nytinade lik i buskarna under sökande efter förlupna förhoppningar (läs långskott).

Kontras nya spelsystem ”Miracle on grus” skulle prövas i skarpt läge för första gången. En defensiv spelidé med utrymme för kreativitet tänkt att ge Kontra spelglädjen tillbaka. Nerver, förväntan och bensprattel innan avspark.

Ribba, klassiskt Kontra-motstånd, är bra. Spelare för spelare betydligt skickligare än Kontra. Det visade sig tydligt i första halvlek då Ribba dominerade både bollinnehav och skott mot mål, eller åtminstone kortlinjen. Men Kontra försvarade sig väl. Det defensiva spelsystemet tryfferades med självuppoffrande insatser och god kommunikation. Även offensivt visade Kontra ibland överraskande skärpa med ett bra passningsspel och fina avslut.

Mot slutet av halvleken lyckades Ribba få in ett mål efter bristande kommunikation i backlinjen. Ribbas John Cazale-doppelganger hittade en yta mellan Kontras backar och sköt distinkt 1-0. En obefintlig halvtidspaus gav ingen möjlighet till taktiksnack.

När domaren blåste igång den andra halvleken hade mörkret kravlat sig över soptippen. Och likt en dimma höljde och dolde den de svartklädda Ribba-spelarna. Bara de röda ögonen som glödde under deras sluttande pannor syntes. Ljusets riddare, Kontra, i soluppgångens brandgula färger kämpade för en kvittering.

I stället, en kopia av det första målet. Återigen gled Ribbas Fredo Corleone igenom backlinjen och rullade, via stolpen, in 2-0. Men hoppet lämnade inte Kontra som sakta arbetade sig in i matchen. Efter ett anfall som såg häpnadsväckande enkelt ut reducerade laget till 2-1 genom måltjuven Pop på en retur från ett rappt skott.

Slutminuten. Ribbas högerytter driver boll längs Kontras kortlinje och tacklas strax innan skottet. Straff. En snöplig uddamålsförlust eller ett kok stryk? Skytten är högerfotad och Kontras målvakt har bestämt sig. Vid bollträffen går han till höger och lyckas mota skottet. Domaren blåser och matchen är över.

Ett stukat men inte brutet Kontra släntrar under god stämning av planen. Säsongen har börjat.

Årets första träningsmatch på grus, blev en blaskig historia p.g.a. snöfallet i helgen. Motståndet stod Partizan STHLM för, där Pony (f.d. kontrait) nu spelar.

Coach Göbb gick igenom den nya spelidén ”Miracle on Grus”. En roligare och friare spelidé!

Kontra, för dagen klädda i orange, lyssnade noga innan matchen drog igång.

Den nya spelidén
Coach Göbb hade inför matchen låst in sig i en konferenslokal med syftet att ta fram Kontras nya spelsystem. Två svettiga veckor kom han ut igen med en förvisso inte så nyskapande uppställning (snarlik föregångaren Ponys 1-2-1-2) men väl en sprillans ny spelidé. Miracle on Grus, heter det nya konceptet. Och det var ett passande namn, med tanke på det skick som planen som sagt var i.

Matchen startade och Kontra etablerade omedelbart ett tryck på motståndarnas planhalva. Det tog inte många minuter innan Kontra fick hörna. Andersson drog ett lågt och hårt inlägg mot första stolpen. Där fanns en partizanier och styrde in bollen i eget mål. 1-0!

Resultatet
Nu blir det lite svårare att redogöra detaljerat för vad som hände. Mycket tack vare att Kontra öste in mål. Vi snackar astronomiska siffror när det gäller Kontra. Matchen slutade 7-1 till Kontra. Med det sagt behöver vi inte fokusera mer på siffrorna, utan snarare på hur spelidén fungerade.

Spelidén i praktiken
Den fungerade ganska bra, tack. Coach Göbb snackade innan om bl.a. vikten av rörlighet, vilket skulle göra att laget inte skulle anfalla på en linje, utan med djup, samt att hela laget skulle kunna hjälpa till både framåt och bakåt. Som ett hockeylag, helt enkelt. Och kontraiterna följde orderna efter förmåga. Framåt förekom det väggpassningar, spel snett inåt bakåt och passningar på ytor som skapades när yttrar tog löpningar för att riva upp Partizan STHLM:s försvarslinje. Bakåt försökte backarna centralisera försvaret och lämna kanterna till partizanierna. Fokus här låg på att skära av ytor och tvinga motståndarna till skott från dåliga lägen. Och Anders Bagge, Kontras meste trasdocka, som just nu skolar om sig för en ny karriär mellan stolparna skötte sig ypperligt när backarna väl släppte genom något.

Vi bör dock notera att Partizan STHLM är ett purfärskt fotbollslag (vissa av spelarna hade inte ens träffat varandra innan matchen). Detta var med andra ord lagets premiär. Så resultatet får nog ses som lika mycket ett bevis på deras orutin som Kontras kvalitet. Och den orutinen kommer de att träna bort. Det finns inga tvivel att partizanierna kommer bli en kraft att räkna med.

Sammanfattningsvis var det fröjdefullt att spela, trots det dåliga underlaget. Spelidén verkar stabil och bör fungera bra när den satt sig. I skrivande stund jobbas det på att få till ännu en match mot lämpligt motstånd nu på söndag för att få ytterligare lite träning innan säsongen drar igång den 25/4.