Kategoriarkiv: Matcher

Ett fall framåt i likamatch mot Kuben

likamatch_mot_Kuben_2015_VT

1-0 Anderton (K.G.)
2-0 Jair (oklart)
2-1 random Kubenspelare
2-2 nån annan Kubenspelare (straff)

Det var både regn och solsken denna tidiga försommarkväll på Hökarängens BP. Dels vädermässigt eftersom uppvärmningen ackompanjerades av ett skyfall som hade fått en ung och oförmögen Per Gessle att utbrista:

Kanske är jag förvirrad
berusad och sjuk
men du, jag har aldrig känt mej
så ensam som nu

Fritt urklippt ur Gyllene Tiders ”Vandrar i ett sommarregn”

Men efter regn kommer solsken. Och sen kommer regn igen. Stora droppar, vissa formade som sfärer som exploderade mot våra bara hjässor, andra i skepnad av koner som tycktes penetrera hud och kläder och sprida kylan in i märgen på oss . Men dit kommer vi snart. I alla fall. Matchen mot Kuben började bra.

Kanske berodde detta på att det inledningsvis var blott fem Kuber på planen. (Dessa valde formationen av en romb. Kontra hade full uppställning och organiserade sig i en prisma ovanpå en rektangel.) Oavsett så var det Kontra som styrde spelet i matchens första halva. Det var natt och dag från senaste matchen. Passningarna satt där de skulle och kontraiter sprang i ellipser för att göra sig tillgängliga. Det var vackert att både se och vara en del av.

Men oavsett hur vackert detta spel var så är det ju inte värt mycket om det inte renderar mål. Lyckligtvis kunde vi prestera även på detta område denna kväll.

Första målet kom genom att K.G., Kontras kanske mest defensiva spelare, fick tag på bollen, tog med sig den några kliv upp på motståndarnas planhalva och, ovan vid dessa miljöer, började fundera vad han nu skulle ta sig till. Då hörde han ett bröl i fjärran från oklar person. Han skickade i alla fall iväg bollen i en kurva mot källan. Vem som skrek? Det var Kontras gamle striker Anderton som åter för kvällen klätt upp sig för ett rödvittsvart gästspel. Andertons fot mötte bollen och ändrade dess riktning i en rät vinkel, vilket ställde målisen totalt. ”In med bollen i mål” var det enda som gällde och gjort som sagt och därmed stod det 1-0 till Kontra.

Det var såväl gammalt, mellan och nytt i Kontra för kvällen. Yngst i laget var troligtvis den spänstige yttern Evert som bidrog med friskt spel, i samspel med nye stjärnan Mats ”New Mats” Samuelsson. Det var dock ingen ny talang, utan en gammal bekant nuna som lyckades trycka in ännu ett mål innan första halvleken var slut. Oklart hur det gick till (förtydliga gärna medelst en kommentar om du som läser detta vet mer) men t.f. lagkapten Nick ”Jair” Annerstedt fick tag på bollen och fyrade av ett riktigt praktskott som den kubistiske målvakten inte kunde rädda.

Som alla vet är ju inte Kontra riktigt vana att leda en match så med två mål under västen började hybris och målkättja sprida sig i leden. Det gjorde att de sista minuterna av första halvlek präglades av ett mer böljande spel där de gulsvarta kuberna gärna kontrade med tre spelare mot maximalt två försvarande kontraiter. Ibland knappt ens så många.

I halvlek pratade coach Engdahl om vikten av att behålla kylan och att vi skulle tajta ihop laget lite. Den ärrade backveteranen och tillika strategen Göbb påminde alla att det är bättre att låta bollhållaren komma till oss än att vi ska försöka bryta och gå bort oss.

Vi lyssnade uppenbarligen inte överdrivet mycket på detta för i andra halvlek bjöd vi in Kuben mer och mer. Vi fortsatte att titta framåt och glömde bort att täta till bakåt, liksom vi gjort i slutet av första halvlek.

Sen tappade Webben bollen och det blev 2-1. Nu blev det svettigt.

Sedan hände det som inte fick hända. I en sammandrabbning i straffområdet föll en kub. Domaren blåste i pipan och pekade på straffpunkten. Publiken buade men domaren var obeveklig. Ett övertramp hade skett och sådant kan inte gå ostraffat. Det är svårt att ifrågasätta den här domaren, då vi är väl bekanta med den höga kvaliteten han håller. Kubens straffläggare placerade den lågt i The Walls högra hörn. Danne gick år rätt håll men kunde helt enkelt inte nå den.

Nu var det bara framåt som gällde för Kontra. Ställningen hade reducerats till plus/minus noll och det var i de rödas läger ett negativt resultat. Tyvärr hade vi inte decimalerna på vår sida. Bland annat lyckades vi själva styra ut ett skott som annars skulle ha gått in.

Sen var matchen över. Slutsatsen var att vi kan prestera framåt men att detta sker på defensivens bekostnad. Lite som det svenska landslaget.

Vi lyckades dock att uppfylla ett av våra sportsliga mål för året denna kväll. Öl på Hökis.

Här har vi tabellen vecka 21:
tabell_v21_2015

Ivar Lo var ingen promenad i parken

 

forlust_IVPR_201505

1-0 Ivar Lo
2-0 Ivar Lo
3-0 Ivar Lo

Säsongspremiär mot legendariska Ivar Lo Park Rangers och Kontras mannar hade laddat innan på både Kontrachatten, i mejlen, på sajten och genom försäsongen Aprilcupen där Kontra slutade 4:a.

Eftersom det vara premiär så skulle den sedvanliga introduktionen hållas av domaren (som antagligen är den talangfulla rättskipare som dömde oss i Långbro för en herrans massa år sedan). Vi passade på att fråga Ivar Lo-spelarna om de var något bra. ”Njaaa” svarade de blygsamt varvid vi sa att vi var helt okej. Högmod går före fall.

Kontra inledde bra i kanske en minut. Sedan började vi falla ner med försvarslinjen, vilket lät ILPR avancera i planen. Efter c:a 7 minuter blev det 1-0 till ILPR genom ett halvhårt skott som föregicks av en bågformad löpning från kortlinjen utanför straffområdet tillbaka in centralt som vi helt enkelt inte hängde med på. The Wall hade händerna på bollen men lyckades tyvärr inte styra den utanför målramen. Snöpligt!

Ringrosten, som vi trodde vi polerat bort i och med Aprilcupen, var påtaglig. Våra bollar nådde inte fram till adressaten (vilket den dåligt skötta planen inte underlättade), vi kommunicerade inte tillräckligt tydligt i överlämning av markeringar, vi gjorde onödiga utfall som ILPR-spelarna lätt undvek och de klassiska avstånden mellan lagdelarna var lika stora som vanligt.

Således blev ingen förvånad när ILPR gjorde 2-0. Detta mål var snarare ett monument över vårt bristande spel än över ILPR:s kvalitet. Den nyss installerade tränaren Engdahl såg allt annat än nöjd ut.

I pausen pratade nämnda coach om vikten av att flytta upp laget lite och lägga press på motståndarna. Vi hade dubbel trupp med oss så det vara bara att köra fullt ut och byta snabbt.

Andra halvlek

Detta brandtal gav effekt och andra halvlek var mer jämn, sett till spelkvalitet. Vi vågade styra spelet lite mer och när Ivar Los målvakt visades ut (efter att ha tagit med händerna utanför straffområdet, vilket borde renderat ännu hårdare straff då det helt klart var spelförstörande) etablerade vi ett mäktigt, och för situationen okaraktäristiskt, tryck.

Men. Att spela bra är inte altid samma sak som att göra mål. Även om Ivar Lo just fortsatte att spela bra, när de bröt Kontras tryck och kontrade in 3-0.

Det är alltså här vi är, nådens vår 2015. Nu är det lyckligtvis ett uppehåll på två veckor till nästa match. Då ska vi spela så som vi kan spela. Och vinna!

Aprilcupen

aprilcupen_2015_kontraweb

Den 11 april (för en vecka sedan) gick Aprilcupen av stapeln, en cup som Kontra anordnade tillsammans med Partizan STHLM (som kom med initiativet) och Staden ( Ghassan gjorde den snygga loggan här ovan).

Kontra lottades i en grupp med Partizan STHLM och Spöket. Det här skulle bli svårt.

Första matchen visade att vi hade en del kvar till formen för säsongen. Som tur vad hade våra motståndare Spöket också det. Vi torskade matchen med 1-0. Vi hade kunnat vinna, men vi hade också kunnat förlora stort.

Efter första matchen var det paus för Kontras del medan Partizan mötte Spöket. Spöket som var varma i kläderna dängde till med en vinst med 2-0 och var klara vinnare av gruppen. Nu skulle det stå mellan Partizan och Kontra om vem som skulle gå till semifinal och vem som skulle få spela jumbomatchen mot det lag som kom sist i den andra gruppen.

Kontra taktiksnackade och sade att vi skulle sikta på en oavgjord match. Eftersom Spöket hade slagit Partizan med ett mål mer behövde vi inte ens göra mål för att gå vidare. Om inte nu Partizan skulle göra mål och tvinga oss bli offensiva.

Matchen drog igång och ett avslappnat Kontra kunde spela ut på ett sätt som sällan visar sig. Halvvägs in i matchen får Zanzibar på ett fint skott och sätter sitt första mål i Kontratröjan. Semifinalen var nära nu. Partizan tryckte på men istället var det ett ännu säkrare Kontra som lyckades få in 2-0 denna gång genom Pope. Efter att ha gjort ännu en dragning för mycket lyckades Kontras torped dra Partizanernas back ända upp till korvkön och slog in det efterlängtade premiärmålet 2015. Ganska snart hade matchtiden på 15 minuter gått och Kontra var klara för semifinal. Partizan fick nöja sig med att spela match om 5:e pris mot vännerna i Staden som förlorat sina matcher i den andra gruppen (den matchen slutade med vinst för Partizan och en jumboplats för Staden).

I semifinalen bestämde sig Kontra för att (i The Walls frånvaro) låna in  Partizans målvakt Palle (inte vår egen Palle Berlin alltså). Vi skulle möta BK Planekonomi som vunnit sin grupp efter straffsparksläggning mot Hoyzer. Kontra började matchen bra och hade kontroll på läget under första halvlek. Tills nästan innan halvlekspaus. Då lade Planekonomis back en enkel boll upp mot Kontras mål som inlånade Palle släppte med meningen eftersom han trodde den skulle rulla utanför målet. Men det var en total missbedömning eftersom bollen rullade nesligt in i mål. 1-0 till BK Planekonomi – ajajajaj!

Kontra jobbade på i andra halvlek och försökte reducera men tyvärr var loppet kört. BK Planekonomi till final (mot Spöket) och Kontra fick nöja sig med att spela match om tredjepris mot Hoyzer.

Bronsmatchen var jämn. Både Kontra och Hoyzer hade många farligheter men man märkte också att det flitiga matchandet tagit hårt på de båda lagen, det gick saktare nu än tidigare matcher. Och resultatet på 0-0 efter full tid betydde förlängning. Även denna blev mållös.

Nu var det dags för straffläggning. Coach Dribbel valde ut Brordin, Freddie och Hagge att lägga Kontras tre straffar. Kontra började genom Brordin. Ett stenhårt skott i ribban och ut betydde att Hoyzer hade chansen att dra ifrån. Och visst gjorde de det. Hoyzers första straff innebar 0-1 och Kontra var illa ute. Nu var det dags för Freddie att lägga straff för Kontra. Stenhårt in och Kontra hade 1-1! Dags för Hoyzer igen. Ett välriktat skott åt höger som skulle resulterat i mål om inte inlånade Pony (ex-Kontra nu Partizan) hade svarat för en fantomräddning. Kontra var tillbaka i matchen!

Den sista straffen var Hagges. Han fick råd från sina lagkamrater att bestämma sig var han skulle slå den innan han skulle slå straffen. ”Naturligtvis”, var svaret. Men just när vår älskade snabbspringande marathonmaskinkanin skulle slå straffen ändrade han sig och lade den fjuttigaste fjutten ever – rakt på målvakten. Ajajaj #2! Skulle Hoyzer sätta sin tredje straff och snuva Kontra på bronset? Ja, det skulle de tyvärr. 1-2 efter straffläggning och Kontra blev medaljlösa precis som Partizan och Staden.

Finalen då? Skiter väl vi i!? Nja, men Spöket vann ganska enkelt. Det dracks öl ur pokalen och folk dröjde kvar ett tag. Sen var det hela över.

Det enda jobbiga den här dagen var väl att Zanzibar fick blod på knäet och att Jensases (alltså Zimmermanses) fot trampade snett och blev blodfylld, något som blev något av en följetång på mobilappen ”Kontrachatten (powered by WhatsApp)”.

Jaja, det var ändå en fin jävla dag. Solen var där. Maten och ölen var god. Cupen gick runt ekonomiskt och ca 100 pers blev lyckligare. Det här gör vi om nästa år!

Det är så sjukt kul att spela fotboll.

Vattentät offensiv, men det läckte bakåt

0-1 – ett omarkerat öra
1-1 – Ted (Joel)
2-1 – Nick (Ted)
2-2 – ett öra 
3-2 – Nick (straff ordnad av Nicke) 
3-3 – ännu ett öra 

En böljande match ägde rum igår kväll på Hökarängens grus. Tidigare på dagen var det regnvattnet som böljade fram längst Fagersjövägen från Hökarängens centrum mot bollplanen. Det såg länge ut som att det skulle bli en match där den vattensjuka planens pölar skulle vara den åttonde spelaren. Men runt fem-snåret lättade regnet samtidigt som vinden fortsatte ligga på, vilket torkade upp tillvaron.

Kontra, som premiärspelade i sina hemmaställ, var lika talrik som den spanska armadan denna kväll. Istället för vattensamlingar stora som insjöar framför målen var det alltså ett rött hav som samlades vid sidlinjen innan matchstart.

Kontra visade prov på gamla traditioner och lät motståndarna snabbt göra det första målet. Det verkade som att laget inte riktigt förstått att matchen börjat. Man lät istället Örat vandra upp i banan utan att sätta press på bollhållaren som obehindrat kunde dunka in bollen bakom Hagge Hartass, som vikarierade i mål tills The Wall dök upp.

Men detta var exakt det som behövdes för att väcka Kontraiterna ur sin dvala. Likt Poseidon släppte lös Kraken släppte Kontra loss våg efter våg av vassa anfall. Ett av dessa anfall renderade en hörna som lades av Webben. Kontraiterna samlades som i en svärm av torpeder från Röd Oktober i och utanför straffområdet. Webben tog i som av bara fan och sköt en haubits i en låg båge mot de röda torpederna. Det var som att bollen satt på en tamp som halades in i straffområdet mot Teds gyllene fot, vilken ägaren satte upp i luften och tryckte in bollen i mål på volley. Fotbollspoesi! Vilken explosion!

Sedan rann det på och Kontra tog ledningen utan att någon riktigt lyckats fatta vad som hände. Lyckligtvis hade vår skribent full koll och kan rapportera att förloppet var som följer:

Den första vågen när du ser på mej / och i mina ögon finns ett svar
till dej 

Den andra vågen doft från ditt hår / linjer jag kan följa minnen utav
år 

Den tredje vågen finns i din hand / en våg av silver som når min
strand 

Den fjärde vågen inifrån min själ / en våg av kärlek utan svek och
skäl 

Den femte vågen stormar inom mej / lust och längtan kräver mer av dej 

Den sjätte vågen blir ett med dej / den sjätte vågen besegrar mej 

Den sjunde vågen är när Ted passar Nick som gör mål.

2-1!

Innan halvleken var över vände dock åter tidvattnet i och med att öronen lyckades trycka in ännu ett mål. Lagen gick således av planen med två mål var gjorda. Det pratades i det röda lägret om att vi var bra när vi höll i bollen men mindre bra när vi inte gjorde det. Därför beslutades det att vi skulle ha som målsättning att hålla i bollen så mycket som möjligt.

Andra halvlek drog igång. Spelet var magiskt. Det var som att osynliga små andar nynnande:

I den stad där jag vart född
Fanns en gammal man som gått på sjön
Jag vet ett land, sa’ han till oss
Undervattensbåtar bor det där

Så vi segla’ mot vår sol
Tills vi fann ett hav av grus
Vågor gungar vi uppå
I vår röda undervattensbåt

Röd, röd, röd är vår undervattensbåt
Undervattensbåt, undervattensbåt
Röd, röd, röd är vår undervattensbåt
Undervattensbåt, undervattensbåt

Sedan hände det som alla Kontra-fans väntat på. Nicke drev in bollen i straffområdet och blev där brutalt kapad av en svartklädd försvarare. Domaren blåste straff och inga högljutt levererade argument kunde få honom att ändra sig. Straffen förvaltades av Nick som säkert placerade den högt i på målvaktens högra sida. 3-2 till Kontra!

Men Örat var tydligen inte nöjda med att ge bort segern hur som helst. Följden blev att de fick sig ännu ett kvitteringsmål och lyckades bärga ett poäng från denna match. Som Kontrait kändes det inte helt kul men inte heller helt orättvist. Vi visade prov på något av det bästa spelet vi bjudit på under vår tioåriga karriär när vi höll i bollen. Men vi brast lite väl mycket i defensiven och tittade mest på bollen, vilket gör att man ändå får unna Örat ett poäng.

Nästa vecka är det sista sammandrabbningen för i år. Vi måste också vinna den samtidigt som Örat måste slå Kungsfiskaren om vi ska ta tillbaka femteplatsen. Nu kör vi!

Målkalas och en välbevarad hemlighet när Kontra krossade FC SBE

0-1 Joel (FC SBE:s målvakt)
0-2 Nick (Joel)
1-2 Någon i FC SBE
1-3 Jungen (Nick)
1-4 Lightning (Face)

Vanligtvis när Kontra vinner så föredrar man att göra det med inte så imponerande uddamålet. I måndags, på Hökarängens grus, testade man en ny taktik: målkalas.

Kontra mönstrade nog med trupp för att ha endast en avbytare. Det finns både för- och nackdelar med detta. Det är lättare att komma in i matchen mentalt men också lika enkelt att man inte orkar ge hundra procent. Det underlättade dock att motståndarna bara hade fem spelare.

Eftersom varken coach Hardstedt eller ass. coach Hardstedt kunde närvara (de var på lagledarfortbildning i Bern) så beslutades det någorlunda demokratiskt att Kontra skulle testa den gamla 2-2-2-uppställningen i ett försök att stärka upp mittfältet, minska avstånden mellan lagdelarna samt ta oss in lite från kanterna. Motståndarna ställde upp typ 2-1-1, eftersom de var så få.

Till en början var Kontra lite nonchalanta. Vi har sett det förut och det är ingen vacker syn. Speciellt inte när man spelar mot så pass individuellt kompetenta spelare som FC SBE har i sitt lag. Även om de, som sagt, bara var fem stycken. När vi hade bollen ville vi hellre göra en snygg offensiv passning än att ta det kloka alternativet, vilket bjöd in till många farliga chanser för SBE. Ett ledningsmål för motståndarna kändes ibland riktigt nära men Kontra lyckades freda sig tills vi kommit in i matchen mentalt.

Och som vi tillslut tog oss in! Vi hittade fokus, vi började spela lugnt och kontrollerat, vi rörde på oss och vi lade hög press på motståndarna. Det ska sägas att i synnerhet deras backlinje (två av enbart fem) innehöll några riktiga bolltrollare som gärna tvärvände men vi lyckades ändå pressa dem så pass mycket att de sällan fick tid nog att gjuta kvalitet i passningarna. Ofta fick de nöja sig med att försöka lägga långbollar på sin forwards och det var sällan några problem för Kontras defensiv att plocka upp dessa bollar.

Målen då? Jo tack, de var riktigt fina. 0-1 gjordes i och med att Webben påpassligt bröt en passning från SBE:s målvakt och sedan fyrade av en tåpaj mitt i steget. Bollen krängde och svängde så pass mycket att den, trots sin ringa hastighet, blev otagbar för målisen. Mer sådana mål vill vi se!

0-2 gjordes av Nick på assist av Webben. Det var redan innan matchstart tydligt att Nick (eller Jair) inte bara var sugen på att göra mål idag, utan också hade extra mycket krut i dojan.

Sedan följde ett mål av FC SBE där Kontra gick bort sig och inte hann med i motståndarnas snabba omställningsspel. Oron bland fansen var påtaglig. Skulle Kontra orka mota bort SBE?

Ja, det skulle de. För istället för att låta SBE skapa chans till kvittering gjorde Kontra 3-1. Nick/Jair gjorde som Webben gjort efter sitt mål och assisterade till nästa. Målgörare denna gång var Jungen, som uppenbarligen inte bara solat på sin semester, utan också tränat på snygga volleyavslut med knäna.

En som inte ville vara sämre, utan snarare hade siktet inställt på att sända en signal till motståndarna, tränarstaben, fansen och alla andra som ville lyssna, var Lightning. Läckert assisterad av Face dunkade han in 1-4-målet med c:a 2 minuter kvar av matchen.

Gemensamt för (nästan) alla målen var att de föregicks av läckra uppspel. Läckra i sin enkelhet. Två, tre väggpass så var Kontra framme i farliga situationer. Det borde kommas ihåg i kvarvarande matcher. Att hålla spelet enkelt kommer att ge resultat. Och vi bör också se till att motståndarna är färre än oss.

Kämpaviljan infann sig (tillslut) i måndags med bra vilja och spel som resultat. Det var skitkul att spela med er, boys!

Låt oss ha lika kul mot Örat United.

Oavgjort in the new black

Kungsfiskaren – Kontra – 1-1
1-0 Dutina (Taylor)
1-1 Nån form av Kungsfiskare

”Jag måste dra till färjan, helvete.” Med de orden fick jag i uppdrag att skriva en matchrapport om måndagens sammandrabbning. Det har gått några dagar så det är svårt att minnas några detaljer. Lägg där till att måndagens match markerade startskottet för fyra matcher på 48 timmar för mig så förstår du nog att det är lite svårt att hålla reda på vem som gjorde vad när.

Det jag däremot minns är att vi spelade sammansvetsat och bra. Kanske underskattade vi Kungsfiskaren lite, trots att de spöade oss förra mötet. Vi pratade innan om att det här var ett gäng som inte skulle orka springa så mycket. Så var inte fallet. Detta var inte en match där endera laget tog ett tydligt grepp och förde spelet, utan en jämn historia som var väldigt kul att vara med om. Det var en härlig inställning som båda lagen visade upp.

Det var också härligt att äntligen i officiella sammanhang få lufta de nya ställen. Låt vara att det var våra bortaställ men ändå. Det är en gammal devis att ska vi i Kontra förlora så ska vi i alla fall se snygga ut. Och det gjorde vi, även om vi inte förlorade. Detta tack vare nyförvärvet Ted ”Teddan” Dutina som tryckte in inte bara sitt första spelmål i Kontra, utan det första i våra nya ställ.

Ledsen att jag inte kan komma med mer info än så här. Det blir bättre efter nästa match som du anmäler dig till här.

Kontra gav Heab sitt första poäng för i år

Kontra – Heaballiansen 2-2
1-1 Nick (straff)
2-2 Face (K.G.)

Fem minuter innan matchstart öppnade sig himlen över Hökarängen som för att säga att nu rensar vi bort det sista av sommaren och släpper in hösten och med den fotbollen. Detta regn skulle komma att spela en stor roll i kvällens match.

Förra gången Kontra mötte Heaballiansen mönstrade de blåklädda spelarna enbart tre blå spelare och fick sätta ihop resten av laget med hjälp av folk klädda i diverse andra kläder (bl.a. två i rött-vitt). Så även denna gång. Det såg länge ut som att upplägget skulle vara detsamma denna gång; Kontra vinner på walkover och lånar i sin tur ut några spelare så att vi som ändå åkt ut dit får spela lite. Men i sista sekund lyckades Heab skrapa ihop några andra spelare och det beslutades att vi skulle köra som vanligt. Detta beslut skulle kosta Kontra 2 poäng.

Kontra började matchen avvaktande. Det var tydligt att inte överdrivet många kontraiter tagit till vara på Korpens generösa erbjudande att träna i sommar. Fokus låg mer på att betrakta motspelarna än att ta bollen. Detta gav Heab & co gott om utrymme att avancera i banan och skapa lägen. Kontra lyckades värja sig från att släppa in några mål men inom tio minuter hade de blå spelarna fått lägga åtminstone fyra hörnor.

Allt var dock inte hopplöst ut ett röd-vitt perspektiv. När vi spelade enkelt tog vi oss fram till några vassa avslut som dock tyvärr inte gav utdelning. Det såg länge ut som att det skulle kunna bli en mållös match. Men så, med blott ett par minuter återstående av första halvlek, fick Heab ett mål. Ett riktigt skitmål. Ett skott styrdes bort av Danne rakt på en av Heabs hyrda knektar som inte så mycket sparkade in bollen. Snarare studsade den på honom och tillbaka in i mål. Men om vi ska försöka vara objektiva kring det hela så var detta ett exempel på vikten av att gå in tätt på målvakten.

Lagom till andra halvlek hade Kontra vaknat till och började spela mer som ett lag. Man fortsatte använda sig av den taktik som man visat prov på i första halvlek. Uppspelen var ofta enkla och snygga. Det var också uppfriskande att se hur backarna, och kanske främst Erik “Lightning” Lindgren, följde med anfallen. Många vassa lägen började med att backarna passade, sökte nytt läge och var ett alternativ för yttrar och forwards.

Tyvärr dröjde det innan utdelningen kom. Ett frustrerande högt antal bollar gick strax utanför, rullade längst med mållinjen eller bromsades upp av den massiva pöl som regnet skapat framför den östra målburen. Mike Taylor hade åtminstone två skott som tvärstannat i pölen innan han drev in bollen i straffområdet och där blev bryskt stoppad av en försvarare. Domaren dömde straff och Niklas “Nick” Annerstedt stegade självsäkert fram. Från sidlinjen hördes desperata uppmaningar att lyfta bollen så att inte även denna boll skulle fastna halvvägs fram till mål. Nick hörsammade dessa vädjanden och fullkomligen dunkade in bollen i nätet. 1-1!

Stärkta av vinstvittring började Kontra jaga ett ledningsmål. Men det offensiva spelet lämnade stora luckor i defensiven och det lyckades Heab ta till vara på. Exakt hur det gick till minns jag inte (antagligen till följd av någon mental försvarsmekanism) men Heab lyckades i alla fall åter koppla grepp om matchen genom att åter ta ledningen.

Med fyra minuter stod det alltså 2-1 till Heab och det såg ut som att de skulle få sin första vinst för säsongen. Men Kontra hade uppenbarligen fattat tycke för den karaktär man visat upp under främst andra halvlek och tänkte inte ge upp riktigt ännu. Istället dundrade man fram och hamrade ner på Heabs försvar likt regnskuren alldeles innan matchen. På den lilla tid som återstod av matchen hann man med ytterligare några vassa chanser. Och så med mindre än en minut kvar gav lagkapten K.G. något okaraktäristiskt understöd i offensiven. Placerad centralt i banan plockade han upp en boll och hade nog med tid att måtta ett skott som å andra sidan inte var några problem för målisen att stöta bort. Men! På retuen som uppstod var Face, denna gigant, påpassligt framme och stötte in ännu en kvittering. Jublet visste inga gränser och fortsatte i princip tills domaren blåste av den halvannan minut senare.

Denna roliga match slutade således 2-2 och innebar att Heaballiansen fick årets första poäng. Den innebar också att Kontra halkade ner till näst sista plats. Om vi dock fortsätter att spela som vi gjorde i främst andra halvlek igår kommer vi kunna avancera. Vi har 15 poäng kvar att spela om. De ska vi ta!

Anmäl dig till nästa match här.

Kontra faller på mållinjen

Din Bil – Kontra 2-1
1 -1 Face (Hagge Hagflöjt)

Ett besviket men ändå glatt Kontra samt två spelevinkar i bakgrunden

 

”Bugger!” Denna kärnfulla recension formulerade Mike ”Mats” Taylor efter att gårdagens match var till ända. Sällan har någon med så få ord summerat 2×20 minuters insats som inte riktigt lönar sig.

Det var sista matchen innan sommaruppehållet och Kontra var piskade att vinna denna match för att inte helt tappa kontakten med toppskiktet av tabellen. Motståndet denna gråkalla försommarkväll stod Din Bil, som vi senast vi möttes vann ganska komfortabelt mot, för. Förra årets sammandrabbningar renderade en vinst och en förlust. Så skulle det också bli i år.

En positiv aspekt av gårdagens match var att vi inte släppte in ett mål så fort domaren blåst igång matchen. Trots hög press lyckades vi hålla de blåklädda motståndarna stången, vare sig det handlade om att blockera bollar eller låta dem skjuta skott som inte var några problem för den inlånade f.d. kontramålvakten Pony att ta hand om.

Din Bil har ungefär 700 spelare i sin trupp så man möter aldrig samma lag. Denna gång hade de skrapat ihop en uppställning som var stark, teknisk och snabb. De spelade hårt och ibland ganska fult. Bland annat ställde sig Webben framför målvakten vid en fast situation. Det resulterade i att målvakten knäade Webben hårt i ryggen och sade ”nästa gång du ställer dig här så blir det värre”. Kul attityd liksom. Tyvärr blev det inte straff för domaren stod på andra sidan planen.

Men Kontra vek inte ner sig heller i denna match. Istället märktes det ganska snabbt att lite press på bollhållaren ofta resulterade i att vi kunde sno åt oss bollen och t.o.m. spela ett eget spel och inte bara försvara oss och vänta på kontringslägen. Tyvärr var vi inte vassa nog i avsluten, även om vi hade några goda försök, bl.a. ett försök till ett Oscar-mål (en tåpaj mitt i steget) som gav en farlig retur, som dock blev resultatlös.

Uppställningen 2-2-2 var inte heller helt optimal i alla lägen. Din Bil anföll gärna med minst tre spelare och det ställer krav på att åtminstone en mittfältare faller ner och hjälper till. Framåt, däremot, är det en bra uppställning då det innebär att laget inte blir fullt så utdraget.

I början av andra halvleken fick Din Bil utdelning av sitt offensiva tryck. Ett skott från hörnet letade sig in framför Kontras mål och Kanonen, som stod alldeles där bollen hamnade, noterade att en blå spelare var bakom honom och vågade således inte släppa bollen vidare. Istället tog han ner den med knäet men innan han hann rensa bort sen snappades den upp av den centrala anfallaren som kunde trycka in den i mål.

Däremot skulle även Kontra få näta denna kväll. Ett vackert samspel fick upp bollen och ett antal rödvita spelare i planen och på inlägget som följde visade den gamle slitvargen Face att han hade både huvudet på skaft och köpt vingar för sina pengar genom att hoppa upp i luften och stanna där i c:a tre sekunder innan han distinkt nickade in bollen. Kontra Ultras vrålade ut sin glädje från sidan av planen och har på sitt forum idag diskuterat att föreviga detta läckra mål med en staty i brons.

Men inte heller detta var Kontras afton. Det absolut sista som hände i matchen var att ett blåklätt råskinn utdelade en armbåge i bröstkorgen på Mangoose. På så vis fick han nog med utrymme för att förpassa bollen till en medspelare som med någon meter kvar till mållinjen kunde trycka in den. Otroligt tungt! Din Bil hade visserligen förtjänat ett mål men de hade gott kunnat göra det utan att spela så fult. Dock är det tydligt att även fulmål är mål och det lag som gör flest mål får glädjas medan de som förlorar mest kan uttrycka sin besvikelse. ”Bugger!”

Avslutningsvis måste vi rikta ett extra tack till Pony som ställde upp och räddade oss vid ett flertal tillfällen. Hatten av.

Nu är det sommar. Det brukar betyda att vi vilar från fotboll. Men det ska vi inte göra i år.

 

Kontra förlorar snöpligt trots skönspel

Tåv Sofia – Kontra 1-0 (Tåv-spelare med assist av någon från matchen intill)

Kontra STHLM har på sistone svajat lite och halkat in i den årliga form-dippen. Det var med andra ord några matcher sedan vi tog hem tre poäng. Gårdagens match gjorde inte saken bättre.

Det ska dock sägas att vi har stått för en hel del heroiska insatser. Motståndarna har ofta gjort ett snabbt mål innan vi riktigt vaknat till (vilket jag tror beror på att vi inte kommer i god tid till matcherna) men sedan har vi kämpat oss in i matchen och spelat riktigt bra. Detta har också betalat sig i och med att vi lyckats kvittera och rädda en poäng.

Matchen mot Tåv Sofia började enligt etablerad modell. Sofiorna började högt upp i planen, låg tätt inpå och gav oss ingen tid att agera rätt. Följaktligen var deras mål, som kom ganska omgående i första halvlek, ganska förtjänt, även om det inte enbart kan tillskrivas deras höga tryck.

Bollen från planen intill letade sig in på vår plan, vilket har hänt förut. Det brukar inte vara något problem. Bara att sparka bort när tillfälle ges eftersom den ofta inte påverkar spelet. Men denna gång hamnade den strax utanför vårt straffområde, där även spelet bedrevs just då. Förvirringen var total. Lightning tyckte att detta var droppen och sparkade bort den oönskade bollen. Detta utnyttjade motståndarna genom att slå in den riktiga bollen bakom en ställd Danne i mål. I den rödvita klacken utbröt burop och kontratierna på plan var allt annat än nöjda med att domaren godkände denna travesti.

Var det en domarmiss? Osportsligt av motståndarna? Det låter jag, nu när känslorna lagt sig, vara osagt. Vad vi kan konstatera är att det är ett riktigt fulmål. Ingen skugga ska falla över kontras spelare. Det är inte lätt att spela boll när det är två sådana i spel.

Efter denna kalldusch jobbade vi oss in i matchen mer och mer och tog över spelet. Liksom i slutet av förra matchen satsade vi på den underskattade 2-2-2-uppställningen (eller tusenfotingen, som den också kallas). Och den gagnar oss. Laget hålls ihop bättre i djupet och vi var bitvis riktigt bra på att förflytta oss i sidled. Backarna fick rikliga tillfällen att göra offensiva räder, både som första och andra våg. Mittfältet jobbade föredömligt med att vara en tillgång både för försvaret och för anfallarna. Topparna kunde löpa i större bågar och ofta ta emot passningar rättvända, vilket underlättar när vi ska hålla i bollen.

De sista elva minuterna av matchen handlade om en desperat jakt på ett kvitteringsmål som tyvärr aldrig kom, trots att t.o.m. Danne deltog i anfallen. När matchen avslutades kunde vi således konstatera att upp- och inställning gav oss många, om än inte så vassa, bud på mål.

Vi förlorade alltså på ett fulmål och p.g.a. att vi själva inte lyckas trycka in bollen. Och här är det lätt att bli bitter. Men om man tänker efter lite så inser man att det är ganska bra nyheter. Ett sådant mål går det inte riktigt att gardera sig mot. Resten av matchen höll vi tätt och det är mycket bra. Sedan vad det gäller att göra mål så är det något vi med liten insats skulle kunna öva upp.

Åtminstone jag gick från matchen med främst en känsla av att vi försökte och så länge vi gör det kan vi vara nöjda med vår insats, oavsett resultat. Bra jobbat, allihopa! Nästa gång tar vi dem.

Segstartat Kontra missade starten – kom aldrig ikapp

3-1 Face (assist oklart – meddela så skriver vi in)

Kontra kom till spel på måndagkvällen med en nästan fulländad trupp. Men för kvällen var Kontra ett lag som åkte på en skada i halvtid och ett lag med en tränare som försov sig (!) och missade hela matchen. Dessutom med en trupp som sov under hela första halvlek, som vaknade lite i andra och som forcerade och spelade i klass med ett topplag under de sista 7 minuterna. Men då var det tyvärr försent.

För att inte upprepa fadäsen från två tidigare matcher så pratade vi om vikten att våga vara offensiva i början och krypa ihop försvaret för att undvika att motståndarna skulle få ett tidigt mål. Efter 5 minuter ledde Örat United med 1-0. Inte enligt plan direkt.

Kontra deppade inte allt för mycket. Rödvitsvart tryckte på, men kom aldrig riktigt upp i farliga lägen. Men visst etablerades visst tryck då och då. Tyvärr stormade även Örat fram minst lika ofta. Och på ett anfall i slutet av första halvlek kom 2-0. Luften var ur Kontra. Precis som den hade varit hela matchen. Det var vackert väder, men Kontra spelade oinspirerat och verkade mest intresserade av att dutta lite, inte gå in helhjärtat. Den kontrait som visade mest vilja var Nick som spelade riktigt inspirerat. (Fortsatt med det, Nick!) Det kändes skönt och olustigt samtidigt när domaren blåste för halvtidsvila.

Vi pratade i halvlek om att vi var tvungna att rycka upp oss. Alla utom Lightning var med på det, för han hade fått skavsår av allt för snygga, nya fotbollsskor. Comebacken för vår vänsterspringare blev bara en halvlek denna gång. Pepptalket i halvtid hjälpte delvis. Väl ute på planen igen vågade Kontra mer. Men bolljäveln hamnade såklart i fel nät efter en omställning då Webben, som blivit inbytt som vänsterback helt glömde att ta position och Örats vänsterytter fick helt fri lejd fram till målet. 3-0 således. Helvete!

Nu exploderade Kontra. Från att tidigare ha imploderat långsamt i 30 minuter. Vi bytte till en tvåbackslinje och antog en uppställning som liknade 2-2-2. Spelformen lyckades korta avståndet mellan lagdelarna samtidigt som vi blev flexible i sidled. Den nya formen, kallad turistbussen ångade på. Kontra etablerade ett tryck som aldrig förr, chans på chans brändes dock framför Örats mål.

Med ett undantag. I en heroisk urladdning kom Face fri efter att ha battlat med tre Öratspelare och slog ett halvt misslyckat inlägg som rullade förbi en bländad Öratmålvakt och in i mål längst stolpen. 3-1 med sju minuter kvar och Kontra hade chansen. Med tre minuter kvar kom nästa chans. Skott mot (nästan) mål som verkade gå utanför. Webben slängde sig och drog sitt nakna knä längst gruset. Bollen flög stenhårt i stolpen, tillbaka på Guds hand, och sedan i stolpen igen. Och från stolpen tyvärr ut. Hade Kontra fått in bollen här så hade rödvitt antagligen forcerat in en kvittering i slutminuten. Men med för få spelare för en så hård match tvingades vi inse faktum. Årets andra match var förlorad. Med 3-1 i baken var matchen över.

Sammanfattningsvis spelade vi oinspirerat i 30 minuter och fantastiskt i 10. Med omvänd fördelning hade vi tagit det. Nu tog Örat oss i örat. Nästa gång ska vi vinna mot dem.

Tabelläget ser ändå inte helt kört ut. Om vi bara börjar vinna igen, så har vi chans att komma ikapp i toppen.