Kontra sthlm – Ribba    0 – 0
Korpenstämningen var total, sen kvällsmatch och höstmörkret hade lagt sig som en blöta filt över Farsta IP. Kontra mönstrade nio rödvita, dvs endast två avbytare. För motståndet stod Ribba, ett lag som coach hade bra koll på sen tidigare möten. Innan matchen drog Peter ”Jesper” Andersson upp riktlinjerna, det va det vanliga RSSett (Rörelse, snack och skott). I startsjuan satsade Andersson på combackande Hagge Hartass på ena kanten, sig själv på andra (Jesper…), Luca i mitten och Pony på topp. Backlinjen bestod av Face och Kanonen, och i mål, numera 30åriga Ståhl. Mer rutinerad än någonsin. På bänken Gazza och nr 0. Innan matchen drar domaren lite ståupp, ingen fattar riktigt poängen men det verkar som han vill veta om vi kan reglerna. Det kan vi. Matchen är som vanligt lite trevande i början. Men Kontra håller sig till sin game plan, rullar boll längst backen, och snackar bra. De rödvita kommer även till en del bra avslut, bla annat har Luca ett riktigt bra skott som målvakten inte vågar hålla, tyvärr är ingen kontrait med på returen. Det är lite skott utifrån och några sista passar som inte hittar till rätt adress men i en tilltrasslad situation i kontras straffområde blir en Ribbaspelare fri och drar bollen i ribban från 2 meter. Där har kontra tur att ribba är så ribbkåta.
I andra halvlek började de rödvita tröttna en smula, rörelsen blev sämre och även snacket. Men vi höll fortfarande uppe spelet helt ok. Ribba hade duktiga spelare men kontras centrerade försvar neutraliserade deras attacker. Kontar var inte helt ofarliga, vid flera tillfällen ställde de rödvita om snabbt. Hagge hade ett en mot en läge som tyvärr rann ut i gruset, Anderson, Luca och Webben hade skott utifrån, Pony skapade några halvchanser och Gazza kunde inte hålla sig när Face slog ett perfekt inlägg och drog till på volley, tyvärr rakt på målvakten. Tiden tickade iväg och domaren blåste av matchen. 0-0 var ett rättvist resultat i en kul match.

// #4

Kontra STHLM – LV United 1 – 3

Stämningen var god innan matchen. Efter förra veckan hade vikten av att finna sitt Happy place understrukits vid varje träningstillfälle. Och det hade gett resultat. Kontra visade stort fokus men tillät sig ändå att spexa och skratta under uppvärmningen. Inte heller denna gång var coach Andersson närvarande men laget tog sitt ansvar och pratade bl.a. om att pressa högt, spela som ett lag, prata, ta skottet och framför allt ha kul.

I matchens inledning lät Kontra LV-spelarna känna lite på bollen. De fick däremot aldrig några farliga lägen för Kontra höll ihop bra bakåt och neutraliserade motståndarna. Kontra pratade mycket och bevisade återigen att det är nyckeln till både framgång och framspel. Resultatet av detta var några riktigt vackra varianter där bollen lades ut på yttern som ofta gjorde en lätt passning in på mitt-mitten som kunde spela vidare eller tillbaka på yttern som sökt ny position. Vi kunde därmed komma till några avslut som väl inte var så giftiga men mycket bättre än att tappa bollen till LV.

Det blev aldrig några jättechanser åt endera hållet och därför var det bara logiskt att det stod 0-0 i halvtidsvilan.

Det enda riktiga orosmolnet var att Kontra bara mönstrade två avbytare, vilket inte är optimalt för oss. Skulle vi orka hålla uppe kvaliteten? Svaret kom snabbt när LV visade prov på målsinne. 0-1 kom i en två mot en-situation där målvaktsvikarien Pony avvaktade för att täcka bollhållarens passningsalternativ. Passen kom aldrig men däremot ett riktigt praktskott som letade sig in i mål.

0-2 kom tätt inpå i en liknande situation. Två anfallare mot en försvarare som agerade efter bästa förmåga, med tanke på omständigheterna. Däremot drog LV det längsta stråt även i denna situation.

0-3 var inte helt okej. I en situation där undertecknad fått bort bollen fullföljde LV:s något rultiga anfallare sin löpning och gav mig en kyss på knät som helt fick mig ur balans och gjorde mig oförmögen att ingripa när bollen plockades upp och skickades in i mål igen. Domaren fick höra ett och annat men var orubblig i sitt beslut. Jag hade tydligen gått in lika hårt.

Men nu hände något konstigt. I alla liknande lägen historiskt sett har Kontra gett upp. Men det var inte ett alternativ igår. Istället fortsatte Kontra spela högt och hamra på. Erik visade stryktålighet som Rocky Balboa när han drev upp bollen på kanten. Ivrigt uppvaktad av en LV-spelare fälldes han inte en, inte två men tre gånger innan han fick frispark. Och detta utan att tappa bollen. Kontra agerade helt rätt på den fasta situationen; tät markering på målvakten och rörigt i straffområdet. Tack vare detta kunde ångloket Ternow plocka upp returen på det pressade skottet och trycka in bollen. Matchtavlan visade 1-3 och drygt fem minuter kvar av matchen. Trots två mål kändes matchen öppen igen och Kontra fortsatte således att kämpa på.

Det var hårt på planen igår. I kamp om bollen på vår planhalva hamnade Ternow i spotlighten igen då hans arm träffade en LV-spelare i fejset. Detta ledde till en hämndaktion i påföljande anfall som gav Kontra en ny frispark som tyvärr inte gav något mål. Efter detta blåste domaren av matchen.

Kontra föll alltså igår men gick av planen med rak rygg. Vi kämpade på och hjälpte varandra, vilket är värt rikligt med beröm. Jag skulle inte kunna lyfta fram någon enskild spelare även om jag ville för igår visade varenda spelare vad Kontra står för. Det har sällan varit så kul att förlora.

Loffes lärjungar – Kontra STHLM 4 – 0

Face summerar Kontras insats

Det finns egentligen inget att säga om den här matchen som inte redan sagts förut. Ännu en gång fick publiken ett prov på hur uselt spel ska se ut. Redan från start var det tydligt att Loffes var snabbare, starkare, mer tekniska och spelade som ett lag. Kontra svarade med att tveka i dueller, slarva i överlämningar och prata alldeles för lite.

När loffespelarna anföll rörde de ordentligt på sig, vilket var ett effektivt vapen mot Kontras zonförsvar. Kommunikation är det enda som kan råda bot på detta men det funkade inte tillräckligt bra den här gången. Offensivt såg det inte mycket bättre ut. Kontra gömde sig gärna bakom motståndarna istället för att ge varandra det enkla alternativet. Resultatet blev att vi oftast tappade boll en bit upp i plan och fick försöka ställa om.

I en situation i Kontras straffområde visade en loffespelare upp stor skådespelarkonst när han fick sig en kyss, stapplade lite, rätade upp sig och sedan föll. En högst suspekt insats, enligt mig, som oavsett detta gav Loffes en straffspark. Men med en skolboksräddning sög Ståhl in bollen i sin trygga famn.

Om jag inte tar fel så var det i Kontras påföljande anfall som en ny straff dömdes, denna gång för oss. Även detta domslut var enligt uppgift lite suspekt och nog mest en kompensation. K.G., lagkaptenen med gummibenen, har tydligen inte glömt hur det gick senast han la en straff och överlät ansvaret till Gazza, som ju ändå var den som fått straffen. Tyvärr fortlever förbannelsen och vi fick se Kontras tredje straff i rad som inte ger resultat.

Jag minns inte exakt hur det gick till men någon gång under första halvlek lyckades Loffes trycka in 1-0. Ett anmärkningsvärt pausresultat. Det borde varit mycket mer.

I andra halvlek fortsatte Loffes hamra på och hade lång sekvenser där det enda Kontra kunde göra var att försöka rensa ut bollen över kanten. Leffe tryck gav också resultat. Både tvåan och trean kom innan Kontra ryckte upp sig lite och pressade på lite högre i planen. Tyvärr ledde inte detta till mycket mer än att Loffes lyckades förnedra oss en sista gång genom att hitta en liten lucka mellan Ståhl och hans högra stolpe när det bara var några sekunder kvar.

Så slutade en av säsongens största besvikelser. Loffes lärjungar vann rättvist med det känns ändå jävligt bittert att Kontra inte försökte spela efter matchens förutsättningar. Vi nyttjade inte alls att Loffes inte hade några avbytare, vi tryckte inte på dom tillräckligt och framförallt kommunicerade vi inte nog bra med varandra trots att vi vet att det gör oss bättre.

Men nu känns det som om vi klarat av vår obligatoriska svacka. Nu är det bara vinst som gäller framöver!

Just det. Olle låter hälsa att han förutom att missa straffen gjorde två assist. Det ger åtminstone mig förhoppningar om framtida succéer för Kontras guldgosse.

Kontra Sthlm – Hanks Heaven 0-1

0-1 (Hank)

Vi kom som vanligt taggade till Farsta med fullt lag, denna gång möttes vi av en perfekt nykrattad grusplan och det hela var upplagt för fotbollsfest.

Kontra börjar mycket fint, rörelse och snack är ledorden och spelet flyter. Från bänken blir Coach alldeles varm i hjärtat av det självförtroende och fokus som laget utstrålar. Det är också fint att se Pop-Johan göra storstilad comeback.

Efter 10 minuter gör dock Hanks Heaven mål och då tappar vi allt.  Resten av matchen ställer motståndarna frågor som Kontra sthlm har svårt att svara på. Vi väljer svåra lösningar och långbollar framför enkla pass, direktskarvar som vi inte riktigt behärskar istället för mottagning-titta upp-passa. Vi har helt enkelt problem att hantera den höga pressen och som vanligt blir det nervöst och bajsnödigt när vi ligger under. Å andra sidan så brukar det ju funka på samma sätt när vi leder med 1-0, så det bästa vore om vi i fortsättningen kunde spela 0-0 för att sedan avgöra med matchens sista spark, då kanske vi kunde slappna av lite.

Skitsamma. Totalt har Kontra ca 2 avslut på mål och Hanks Heaven vinner rättvist.

/ Coach

FC Black Jack – Kontra Sthlm 0-1

0-1 Bagge (Face)

Ett myggigt Farsta hälsade grabbarna välkomna tillbaka till gruset efter sommarens lata dagar. Många kära återseenden och humöret var på topp. Instruktionerna för dagen var enkla: ut och lira. Nu blev kanske inte ”lira” ledordet för dagen men vad gör det. En riktig grisseger i en match som kanske borde  slutat oavgjort, och det är ju de finaste segrarna.

Hursomhelst. Vi hade några avhopp vilket gjorde att vi fick omformera laget en aning. Första halvlek präglades av avsaknad av matchtempo och timing från de rödvitas sida. Vi hade också svårt med positionerna och mittfält och backlinje kom stundtals alldeles för långt ifrån varandra.  Chanser åt båda håll men inget livsfarligt i första halvan av matchen.
I halvtid försökte vi rätta till det taktiska, i övrigt inga ändringar. Tidigt i andra får Jon problem med ett knä och tvingas bryta, en stund efter det sträcker Dribbel baksida lår.  I det läget har vi bara en man kvar på bänken och det tar ut sin rätt efter ett tag. Luca gjorde säsongspremiär och presenterade sig ordentligt i mitten av halvleken genom att ta en 40-meterslöpning ned till strax utanför eget straffområde för att göra en magisk brytning. Han var på bollen, men även motspelaren och fick syna ostskivan och utvisningen är ett faktum. Some things never change. Motspelaren blev dock också utvisad efter att ha kastat lite grus på ångvälten i pannband.  Bara minuter efter denna incident bryter Face en pass när Black Jack flyttat upp och Kontra kontrar med 3 mot 1. Face älgar på bäst han kan och det blir tillslut en lite tilltrasslad situation innan bollen når Bagge som kommer i andra vågen. Bagge dundrar till från strax utanför straffområdet och ett mycket vackert fotbollsmål är ett faktum. 1-0 i rödvit favör!

I slutminuterna försöker Black Jack få till en forcering och Kontra darrar en aning men lyckas rida ut stormen. En oerhört skön start på höstsäsongen, men också en dyrköpt seger. Landslagsläkaren Anders Valentin säger att prognosen för Dribbel är 1 månads rehab, medan vi hoppas ha Jon tillbaka aningen snabbare än så.

Sammanfattningsvis en riktigt fin insats av samtliga inblandade och Kontra hakar på i striden om seriesegern.

Coach och ex-coach i kontramobilen, nöjda med dagens fajt.

Kontra STHLM – Repefiskens vänner 1-0
1-0 Dribbel (Joel)

Efter tränaravhopp och tre matcher i rad där Kontra inte lyckats göra mål var pressen stor på de rödvita från både fans och styrelse. Till råga på allt så var både första, andra och tredjemålvakten frånvarande vilket gjorde att den så åtråvärda målvaktsplatsen fick avgöras via lottning. Kaj fick äran att vakta kassen i första och Jungen fick andra halvlek på sin lott. För motståndet stod Repefiskens vänner, ett lag som varit lite strykgäng i 5:an i år. Nu gällde det att vinna, gå in till sommaruppehållet med positiva bilder, att ställa frågor och hitta rätt nycklar.

Joel ”The Motivator” hade köpt 10 bärs som han lovade att vinnande lag skulle få.

Matchen drog igång och båda lagen startade lite trevande, vet inte om man kan kalla det ställningskrig eller om det var vad som kallas en helt vanlig korpmatch. Båda lagen hade svårt att skapa några riktiga farligheter. Kontra hade några fina kombinationer på mittplan men sista passen slogs ofta i trängt läge och på ett tillslag, vilket kraftigt drog ner kvaliteten. Men så blixtrar Kontra till, Face driver upp bollen, passar Dribbel och får tillbaka bollen i fint läge mitt i slottet. Tyvärr blir det problem med stegnedsättningen och chansen rinner ut i gruset. Domaren blåser lite senare för halvtidsvila.

I pausen körs det vanliga snacket, våga vinna och hålla positioner fast bli inte för statiska, ligg nära men avvakta.

Andra halvlek fortsätter som första, lite småchanser skapas men inte så riktigt farliga. Ett mycket taktiskt byte, där Joel gå upp på topp och Dribbel går ner på högerkanten ska förändra allt. Dribbel driver förbi två Repefiskar och får på en skottpassning, Joel hugger direkt och försöker sätta dit bollen men skottet blir konstigt, som tur var har Dribbel fullföljt sin löpning och kan raka in badbollen i nätet, 1-0! Efter målet faller Kontra tillbaka och bevakar ledningen, Repefiskarna har ett gäng hörnor och något skott utifrån men Jungen är stabil mellan stolparna. Med tre min kvar har Jungen tröttnat på att inte ha så mycket att göra och ruller ut bollen till en helt fri ”fisk”, som tackar och drar på ett bra skott som Jungen (självklart) räddar med en snygg reflexräddning! Resten av matchen blir en transportsträcka. Domaren blåser av och Kontra går till sommaruppehåll med tre nya poäng.

Även om vi inte spelar fantastiskt så vinner vi och både Kaj och Jungen håller nollan.

Hur bärsen smakade? Ja, lika fint som segern!

1 – 0 (Skogås-spelare)

2 – 0 (Skogås-spelare)

3 – 0 (Skogås-spelare)

Kontra var piskade att vinna för att inte tappa hänget i tabelltoppen. Ett laddat gäng klätt i det orangea bortastället begav sig ut till Farsta IP med sikte på vinst. Man vände istället hemåt med säsongens nesligaste förlust i bagaget.

Matchen började med fem minuters press från Skogås som från förra säsongen tydligt hade spelat ihop lite mer som lag. Inte mycket, men mer. De individuella prestationerna lyste mest från två spelare som publiken uppfattade som bröder. De kallade i alla fall varandra för ”Bror” båda två, men de kan ju också ha hetat det båda två. Efter den inledande pressen från hemmalaget fick Kontra igång sitt spel och lagdelarna började snacka fötternas och bollens språk. Pass, pass, pass, skott! Utanför eller i hemmamålvaktens famn.

På en tilltrasslad situation i Kontras straffområde, lyckas en Skogåsspelare peta in bollen på halvvolley och ett snopet, nyvaket Kontra ligger under, men har ändå hoppet och viljan kvar. Det var inte minst tydligt i närkamperna. Skogås hade några starka spelare som i man mot man-situationerna stod stadigt när Kontra försökte spela fysiskt. Detta gjorde att de orangea försökte vinna bollen ännu lite hårdare men det gick inte domaren med på. Vid en axel mot axel-situation som började utanför straffområdet föll en Skogåsare när han kommit in i boxen. Domaren blåste straff. Skandal. Bollen läggs upp. Ståhl fantomräddar. Retur. Ståhl knipper bollen mellan benen och fantomräddar igen.

I andra halvlek har Kontra många bra anfall och många spelare på offensiv planhalva, vilket leder till kontringsmöjligheter för Skogås som vet hur man ställer om snabbt. Det är i ett sådant läge den stora skandalen kommer. En Skogås-spelare tar emot en hög boll med en utsträckt överarm och kan på så vis spela vidare bollen till en målgivande situation. Skandal, inte minst med tanke på att vi får en handsblåsning mot oss lite senare som inte alls var lika medveten.

Nu blev det svårt för Kontra. Det började knaka i fogarna och det var Skogås inte sena att utnyttja. En fatal markeringsmiss friställde Skogås ånglok som lätt kunde dunka in 3-0. De sista minuterna försökte Kontra snygga till siffrorna. Som exempel kan vi nämna att Face fick till ett skott som räddades av målvaktens skrev eller magtrakt och att K.G. släppte loss ett långskott som gick strax utanför. Men det var lönlöst. Därmed bör Skogås ha gått om oss i tabellen och trycket på oss ökat ytterligare om vi ska hålla oss i toppen av tabellen när sista matchen är över.

Det är ju VM just nu så vi gör som Lagerbäck med flera och lastar över en rejäl dos ansvar för resultatet på domaren, Skogås åttonde man på plan. Åtminstone vid 2-0-målet är hans insats under all kritik. Skogås hade å andra sidan två mål till som vi utan vidare omsvep får ta på oss. Däremot finns det ljuspunkter. Hörnvarianterna som kompletterats av ett signalsystem funkade bra. Evighetsmaskinerna Taylor och Face verkar vara helt fria från sina skador. Ståhl fortsätter vara en kraft att räkna med i målet. Kanonen har lite krut kvar i dojan. Kämpalusten slocknar inte.

Nu återstår en match innan sommarlovet. Dags för Kontra att lyfta sig själva och avsluta vårsäsongen med flaggan i topp. Kom igen nu!

Ingen målgörare. Det blev ju 0-0.

Ibland kommer man till planen och känner att det är något som saknas. Man har inte den där gnistan. Det här var inte en av de dagarna. Nej, idag var laget så taggat att det slog gnistor. Jonas, t.ex. var så laddad att han tog ut ryggen i uppvärmningen och fick stå över. Göbb hade vänt sig i graven om han hade någon. Coach Face och ass. coach Andersson fortsätter visa gott ledarskap då de har spionerat på motståndarna och kunde dessutom idag visa upp en ny strategi för hörnor. En strategi som omsattes i praktiken ett flertal tillfällen under matchen.

Inledningsvis visar Kontra prov på den gamla kämpaviljan. Men det är ju för tyst! Och sneglar vi inte framåt lite väl mycket? Jo, så är det till en början. Men det ordnar snart upp sig. Helt plötsligt börjar vi ta den enkla passningen hemåt och söker position. Anfallen består inte enbart av snabbhet utan samspel framåt som engagerar stora delar av truppen. Det är en fröjd att beskåda. Och att vara del av. Det skapas ytor, inte minst på högerkanten, då Örat, som inte har några avbytare, inriktar sig på att ställa upp den ökända köttmuren. Kanske är det därför vi har så svårt att komma till skott? Några avslut blir det visserligen men inget slinker in i kassen.

Andra halvlek sker det som alltid sker. Vi är lite trötta och det gör att vi kniper käft och satsar på kontringar. Rakt fram ska vi. Och tyvärr inte med en första- och en andravåg. Nej, vi kommer med en ganska platt anfallslinje utan djup. Till en början i alla fall. Sedan hittar vi rätt igen och då kommer spelet tillbaka med lite mer möjligheter att passa hemåt och byta kant. Matchen fortsätter i det tecknet. Spelet böljar fram och tillbaka. Ibland har vi tryck, ibland Örat, som bland annat fick till en stolpträff. Men inget av lagen har det som krävs för att avgöra. Så till slut ljuder visselpipan och vi kan konstatera att en ljuvlig match är slut. Att den slutar 0-0 är dock mer bitterljuvt.

1 – 0 (Den lille trollkarlen)

2 – 0 (Den gänglige)

3 – 0 (Den lille trollkarlen)

Seriefinal och Farsta IP visar spelare och publik sin bästa sida med sol och en ljum vind som smeker de bara låren. Planen har otroligt nog blivit ännu bredare. Oceaner av ytor. Skrämmande.

Kontra inleder friskt och får till några hyfsade anfall. Men Ribba tar det lugnt, hittar sina positioner och tar över spelet. Fem minuter in i matchen börjar de säkert rulla bollen mellan försvar och mittfält. Kontra tvingas att jaga boll och markering. Det tar på krafterna. Det hindrar inte Kontra från att få till en riktig farlighet. En brytning och ett väggspel långt ner på vänsterkanten är nära att resultera i en farlig chans men Ribba lyckas avvärja. Lindkovic gör ett piggt byte och bryter igenom vid ett par tillfällen men bollen går inte Kontras väg och Ribba behåller kylan.

Hemmalaget Ribba spelar ett högt positionsspel med mycket rörelse och får snabbt in bollen på Kontras planhalva. De anfaller koncentrerat och vinner andrabollarna. Kontra pressas allt längre ner i banan och får allt svårare att hålla huvudet kallt. Så, tio minuter in i matchen får Ribbas lille tekniker bollen, håller i och skottfintar. Manövern följs av ett lågt och välplacerat skott vid vänstra stolpen. Mål.

Kontra börjar redan bli trötta. Det blir allt tystare och det märks i bytena att självförtroendet inte riktigt finns där denna kväll. Var ligger happy place? Ingen vet. Men så äntligen en riktig farlighet. Face slår en fin passning till Dribbel i skottektorn. Manualens ord om att bollen är snabbare än spelaren ekar i Dribbels huvud. Han väntar för att få med sig bollen i steget. Men så, just i mottagningen, studsar bollen på en svekfull grushög. Den rinner försmädligt över kortlinjen till inspark. Typiskt.

Halvleken slutar och förvirringen är påtaglig. Motståndarnas spelsystem, med hög press och god rörlighet på både boll och spelare har tröttat ut Kontra och gett ett klart övertag. Samtidigt har de lyckats underminera Kontras taktik. Och det hängs en hel del läpp i det rödvita lägret.

Den andra halvleken inleds trevande från Kontras sida. Spelarna lyckas inte riktigt visa för varandra var de vill ha bollen och när. Men snacket blir bättre och bättre och Kontra lyckas jobba sig in i matchen hjälpligt. Det hindrar inte att Ribba dominerar matchbilden. Och de har tagit korthörnan till Korpen. En högerhörna leder till en passning till deras gänglige innermittfältare. Han försöker sin sin tur slå en passning mot bortre delen av straffområdet men halvmissar bollen. Strumprullaren blir till ett välplacerat skott och Ståhl, illa skymd, är chanslös. En evighet tycks passera när bollen fladdrar in vid vänstra stolproten. Mål igen.

Kontra ger inte upp. Snacket blir bättre och Jon gör ett par bra byten, vinner boll och försöker fördela den till trötta men kämpande kontraiter. Också Ternow, Kontras terrier med det flacka steget, hämtar krafter och är en bidragande orsak till att laget repar mod. Inga chanser men väl spel och hoppet lever.

Så följer ännu ett bakslag. Det första målet får en snudd på identisk repris. Ribbas lille virtuos får återigen bollen i skottsektorn, håller in, vänder och avfyrar ett löst skott som med lite hjälp av Pony hittar nätet. Trean är ett faktum och matchen rinner Kontra ur händerna.

Men skam den som ger sig. Kontra flyttar upp och tar varje tillfälle att störa Ribbas målvakt och försvar med tät press. Ternow rivs ner strax utanför straffområdet och Ribba får en varning och en utvisning. En kort stund därefter uppstår tumult kring bollen. Domaren blåser. Straff för Kontra. Lagets reslige elegant Andersson kliver fram. Chans till upprättelse. Men tröttheten vinner. Skottet går långt över.

Strax därefter leder en tjurrusning från Kanonen till att han kommer lite sent in på motståndaren och Kontra får nu spela resten av matchen med fem utespelare. Tiden går och Kontra skapar ytterligare en farlighet med ett fint väggspel på högerkanten mellan Andersson och Dribbel. Men det blir inte till mer än en halvchans.

Domaren blåser av matchen och förlusten är ett faktum. Besvikelsen är stor men rätt lag vann. En fantastisk försommarkväll och en lektion i fotboll. Tack för en god match.

1-0 Andersson (Dribbel)
1-1 ?

Det var tvunget att hända för eller senare. Kontra har hittills spelat fotboll på en astronomisk nivå och på de första matcherna inte släppt in ett enda mål. Det har varit underligt, ljuvligt och lite jobbigt. Men idag så hände det. Äntligen. Nu vet vi att vi överlever även med insläppta mål.

Motståndet idag stod LV United för. Blåklädda, välbyggda och tatuerade utgjorde de ett något hotfullt intryck. Men å andra sidan har vi trots våra slätstrukna fysiska figurer lyckats klättra till toppen av tabellen.

Pony fyllde tomrummet Ståhl lämnat efter sig i målet* och var också en av matchens förgrundsgestalter. Han skrek som en mås, sög in bollar till höger och vänster och spexade som självaste René Higuita. Pratet var bra idag och det ledde till ett ypperligt lagspel, inte minst på defensiven. Därmed inte sagt att offensiven inte imponerade. Även där visade vi prov på finurliga lösningar och riktig skärpa. Inte minst när poängkungen Dribbel snodde åt sig bollen. Han drev uppåt i planen och la en passning vars kvalitet enbart överträffades av Peters mottagning och skott som elegant seglade in bakom målvakten. 1-0 till Kontra.

Efter lite peppande snack från en välklädd coach Face inleddes andra halvlek. Det var fortsatt bra snack och kämpavilja men även denna match gjorde sig Kontra bristande flås sig påmint. Dessutom hade LV skärpt till sig och satsade hårt på att få in kvitteringen. Det lite sura humöret som anats i första halvlek blev alltmer påtagligt. Spelet förflyttades snart över till vår planhalva. Däremot förlitade vi oss inte bara på kontringar idag. Istället böljade trycket fram och tillbaka. Det började kännas som om vi hade det här. Då kom det. Säsongens första insläppta mål. Efter ett lite längre anfall kom ett skott som jag tror tog på både en och två spelare innan bollen rullade in. Efter detta kämpade Kontra vidare och hade många riktigt bra chanser. Frustrationen i motståndarlaget ökade både av detta och de två utvisningar de fick. Däremot lyckades vi inte få in bolljäveln, hur vi än försökte. Matchen slutade 1-1.

* Ståhl får själv berätta varför.