Din Bil – Kontra 2-1
1 -1 Face (Hagge Hagflöjt)

”Bugger!” Denna kärnfulla recension formulerade Mike ”Mats” Taylor efter att gårdagens match var till ända. Sällan har någon med så få ord summerat 2×20 minuters insats som inte riktigt lönar sig.

Det var sista matchen innan sommaruppehållet och Kontra var piskade att vinna denna match för att inte helt tappa kontakten med toppskiktet av tabellen. Motståndet denna gråkalla försommarkväll stod Din Bil, som vi senast vi möttes vann ganska komfortabelt mot, för. Förra årets sammandrabbningar renderade en vinst och en förlust. Så skulle det också bli i år.

En positiv aspekt av gårdagens match var att vi inte släppte in ett mål så fort domaren blåst igång matchen. Trots hög press lyckades vi hålla de blåklädda motståndarna stången, vare sig det handlade om att blockera bollar eller låta dem skjuta skott som inte var några problem för den inlånade f.d. kontramålvakten Pony att ta hand om.

Din Bil har ungefär 700 spelare i sin trupp så man möter aldrig samma lag. Denna gång hade de skrapat ihop en uppställning som var stark, teknisk och snabb. De spelade hårt och ibland ganska fult. Bland annat ställde sig Webben framför målvakten vid en fast situation. Det resulterade i att målvakten knäade Webben hårt i ryggen och sade ”nästa gång du ställer dig här så blir det värre”. Kul attityd liksom. Tyvärr blev det inte straff för domaren stod på andra sidan planen.

Men Kontra vek inte ner sig heller i denna match. Istället märktes det ganska snabbt att lite press på bollhållaren ofta resulterade i att vi kunde sno åt oss bollen och t.o.m. spela ett eget spel och inte bara försvara oss och vänta på kontringslägen. Tyvärr var vi inte vassa nog i avsluten, även om vi hade några goda försök, bl.a. ett försök till ett Oscar-mål (en tåpaj mitt i steget) som gav en farlig retur, som dock blev resultatlös.

Uppställningen 2-2-2 var inte heller helt optimal i alla lägen. Din Bil anföll gärna med minst tre spelare och det ställer krav på att åtminstone en mittfältare faller ner och hjälper till. Framåt, däremot, är det en bra uppställning då det innebär att laget inte blir fullt så utdraget.

I början av andra halvleken fick Din Bil utdelning av sitt offensiva tryck. Ett skott från hörnet letade sig in framför Kontras mål och Kanonen, som stod alldeles där bollen hamnade, noterade att en blå spelare var bakom honom och vågade således inte släppa bollen vidare. Istället tog han ner den med knäet men innan han hann rensa bort sen snappades den upp av den centrala anfallaren som kunde trycka in den i mål.

Däremot skulle även Kontra få näta denna kväll. Ett vackert samspel fick upp bollen och ett antal rödvita spelare i planen och på inlägget som följde visade den gamle slitvargen Face att han hade både huvudet på skaft och köpt vingar för sina pengar genom att hoppa upp i luften och stanna där i c:a tre sekunder innan han distinkt nickade in bollen. Kontra Ultras vrålade ut sin glädje från sidan av planen och har på sitt forum idag diskuterat att föreviga detta läckra mål med en staty i brons.

Men inte heller detta var Kontras afton. Det absolut sista som hände i matchen var att ett blåklätt råskinn utdelade en armbåge i bröstkorgen på Mangoose. På så vis fick han nog med utrymme för att förpassa bollen till en medspelare som med någon meter kvar till mållinjen kunde trycka in den. Otroligt tungt! Din Bil hade visserligen förtjänat ett mål men de hade gott kunnat göra det utan att spela så fult. Dock är det tydligt att även fulmål är mål och det lag som gör flest mål får glädjas medan de som förlorar mest kan uttrycka sin besvikelse. ”Bugger!”

Avslutningsvis måste vi rikta ett extra tack till Pony som ställde upp och räddade oss vid ett flertal tillfällen. Hatten av.

Nu är det sommar. Det brukar betyda att vi vilar från fotboll. Men det ska vi inte göra i år.

Tåv Sofia – Kontra 1-0 (Tåv-spelare med assist av någon från matchen intill)

Kontra STHLM har på sistone svajat lite och halkat in i den årliga form-dippen. Det var med andra ord några matcher sedan vi tog hem tre poäng. Gårdagens match gjorde inte saken bättre.

Det ska dock sägas att vi har stått för en hel del heroiska insatser. Motståndarna har ofta gjort ett snabbt mål innan vi riktigt vaknat till (vilket jag tror beror på att vi inte kommer i god tid till matcherna) men sedan har vi kämpat oss in i matchen och spelat riktigt bra. Detta har också betalat sig i och med att vi lyckats kvittera och rädda en poäng.

Matchen mot Tåv Sofia började enligt etablerad modell. Sofiorna började högt upp i planen, låg tätt inpå och gav oss ingen tid att agera rätt. Följaktligen var deras mål, som kom ganska omgående i första halvlek, ganska förtjänt, även om det inte enbart kan tillskrivas deras höga tryck.

Bollen från planen intill letade sig in på vår plan, vilket har hänt förut. Det brukar inte vara något problem. Bara att sparka bort när tillfälle ges eftersom den ofta inte påverkar spelet. Men denna gång hamnade den strax utanför vårt straffområde, där även spelet bedrevs just då. Förvirringen var total. Lightning tyckte att detta var droppen och sparkade bort den oönskade bollen. Detta utnyttjade motståndarna genom att slå in den riktiga bollen bakom en ställd Danne i mål. I den rödvita klacken utbröt burop och kontratierna på plan var allt annat än nöjda med att domaren godkände denna travesti.

Var det en domarmiss? Osportsligt av motståndarna? Det låter jag, nu när känslorna lagt sig, vara osagt. Vad vi kan konstatera är att det är ett riktigt fulmål. Ingen skugga ska falla över kontras spelare. Det är inte lätt att spela boll när det är två sådana i spel.

Efter denna kalldusch jobbade vi oss in i matchen mer och mer och tog över spelet. Liksom i slutet av förra matchen satsade vi på den underskattade 2-2-2-uppställningen (eller tusenfotingen, som den också kallas). Och den gagnar oss. Laget hålls ihop bättre i djupet och vi var bitvis riktigt bra på att förflytta oss i sidled. Backarna fick rikliga tillfällen att göra offensiva räder, både som första och andra våg. Mittfältet jobbade föredömligt med att vara en tillgång både för försvaret och för anfallarna. Topparna kunde löpa i större bågar och ofta ta emot passningar rättvända, vilket underlättar när vi ska hålla i bollen.

De sista elva minuterna av matchen handlade om en desperat jakt på ett kvitteringsmål som tyvärr aldrig kom, trots att t.o.m. Danne deltog i anfallen. När matchen avslutades kunde vi således konstatera att upp- och inställning gav oss många, om än inte så vassa, bud på mål.

Vi förlorade alltså på ett fulmål och p.g.a. att vi själva inte lyckas trycka in bollen. Och här är det lätt att bli bitter. Men om man tänker efter lite så inser man att det är ganska bra nyheter. Ett sådant mål går det inte riktigt att gardera sig mot. Resten av matchen höll vi tätt och det är mycket bra. Sedan vad det gäller att göra mål så är det något vi med liten insats skulle kunna öva upp.

Åtminstone jag gick från matchen med främst en känsla av att vi försökte och så länge vi gör det kan vi vara nöjda med vår insats, oavsett resultat. Bra jobbat, allihopa! Nästa gång tar vi dem.

3-1 Face (assist oklart – meddela så skriver vi in)

Kontra kom till spel på måndagkvällen med en nästan fulländad trupp. Men för kvällen var Kontra ett lag som åkte på en skada i halvtid och ett lag med en tränare som försov sig (!) och missade hela matchen. Dessutom med en trupp som sov under hela första halvlek, som vaknade lite i andra och som forcerade och spelade i klass med ett topplag under de sista 7 minuterna. Men då var det tyvärr försent.

För att inte upprepa fadäsen från två tidigare matcher så pratade vi om vikten att våga vara offensiva i början och krypa ihop försvaret för att undvika att motståndarna skulle få ett tidigt mål. Efter 5 minuter ledde Örat United med 1-0. Inte enligt plan direkt.

Kontra deppade inte allt för mycket. Rödvitsvart tryckte på, men kom aldrig riktigt upp i farliga lägen. Men visst etablerades visst tryck då och då. Tyvärr stormade även Örat fram minst lika ofta. Och på ett anfall i slutet av första halvlek kom 2-0. Luften var ur Kontra. Precis som den hade varit hela matchen. Det var vackert väder, men Kontra spelade oinspirerat och verkade mest intresserade av att dutta lite, inte gå in helhjärtat. Den kontrait som visade mest vilja var Nick som spelade riktigt inspirerat. (Fortsatt med det, Nick!) Det kändes skönt och olustigt samtidigt när domaren blåste för halvtidsvila.

Vi pratade i halvlek om att vi var tvungna att rycka upp oss. Alla utom Lightning var med på det, för han hade fått skavsår av allt för snygga, nya fotbollsskor. Comebacken för vår vänsterspringare blev bara en halvlek denna gång. Pepptalket i halvtid hjälpte delvis. Väl ute på planen igen vågade Kontra mer. Men bolljäveln hamnade såklart i fel nät efter en omställning då Webben, som blivit inbytt som vänsterback helt glömde att ta position och Örats vänsterytter fick helt fri lejd fram till målet. 3-0 således. Helvete!

Nu exploderade Kontra. Från att tidigare ha imploderat långsamt i 30 minuter. Vi bytte till en tvåbackslinje och antog en uppställning som liknade 2-2-2. Spelformen lyckades korta avståndet mellan lagdelarna samtidigt som vi blev flexible i sidled. Den nya formen, kallad turistbussen ångade på. Kontra etablerade ett tryck som aldrig förr, chans på chans brändes dock framför Örats mål.

Med ett undantag. I en heroisk urladdning kom Face fri efter att ha battlat med tre Öratspelare och slog ett halvt misslyckat inlägg som rullade förbi en bländad Öratmålvakt och in i mål längst stolpen. 3-1 med sju minuter kvar och Kontra hade chansen. Med tre minuter kvar kom nästa chans. Skott mot (nästan) mål som verkade gå utanför. Webben slängde sig och drog sitt nakna knä längst gruset. Bollen flög stenhårt i stolpen, tillbaka på Guds hand, och sedan i stolpen igen. Och från stolpen tyvärr ut. Hade Kontra fått in bollen här så hade rödvitt antagligen forcerat in en kvittering i slutminuten. Men med för få spelare för en så hård match tvingades vi inse faktum. Årets andra match var förlorad. Med 3-1 i baken var matchen över.

Sammanfattningsvis spelade vi oinspirerat i 30 minuter och fantastiskt i 10. Med omvänd fördelning hade vi tagit det. Nu tog Örat oss i örat. Nästa gång ska vi vinna mot dem.

Tabelläget ser ändå inte helt kört ut. Om vi bara börjar vinna igen, så har vi chans att komma ikapp i toppen.

Kontra – FC SBE 1-1

1-1 Nick (förvirrad motspelare efter att Webben gjort en avancerad kroppsfint [som inte ger assistpoäng])

En snål blåst drog fram över landet och nådde vid lunchtid Stockholm. Den högsommarvärme som smekt exponerad hud de forna dagarna ersattes av en kall bris med saltstänk från ishavet. Inte optimala förhållanden för en fotbollsmatch, med andra ord.

Något annat som inte är gynnsamt för Kontra-spelarnas möjligheter att mentalt förbereda sig för matchen och hitta sina happy places är att många, inklusive jag själv, anlände lite för nära inpå matchstarten. Men lagom till att domaren blåste i pipan var vi i alla fall samlade.

Dock började vi matchen nästan lika blekt som förra veckan. FC SBE var tekniska spelare som direkt tog taktpinnen. Efter kanske fem minuter fick motståndarna en frispark strax utanför straffområdet. Det konstiga med frisparken var att alla i publiken – när det blåstes för den – var övertygade att det var Kontra som skulle slå den. Men icke. Domaren pekade i riktningen mot Dan i Kontramålet. Och återigen visade det sig att den svaga länken i Kontra i år är de fasta situationerna bakåt. Kontra ställde uppenbarligen inte upp sitt försvar på bästa sätt för skottet tog sig raka vägen förbi muren och in i mål. Det var klantigt minst sagt, för hade bara någon av de tre spelare som sparkade i luften på bollens väg mot nätet träffat, så hade det stått 0-0. Nu stod det 0-1 till FC SBE.

Men där ett tidigt underläge skulle ha visat sig det gamla Kontra övermäktigt visar vårt nya lag en vilja att kämpa. Och sakta men säkert tar vi oss in i matchen.

Det var inte mycket tal om skönspel från vårt håll denna match. Däremot var vi riktigt bra på att neutralisera motspelarna. Gammal hederlig grisfotboll, helt enkelt. Alla som medverkade kan vara stolta över sin inställning och insats. Liksom matchen innan stretar vi emot och viker inte en tum. (Jag blir nästan gråtmild när jag tänker på det och vill därför ta tillfället i akt att lyfta fram alla närvarande. Dan stod för några riktigt fina räddningar, Ted (som hade matchpremiär) var följsam och trygg, Face gav som alltid 100% i varje situation, Mats (som tekniskt sett inte är en kontrait) spelade med hjärta och hjärna, Freddie var kommunikativ och stabil, Mangoose visade prov på stor spelförståelse och teknik, Brordin ägde sin kant med sin imponerande styrka, Jungen var konstant ett spelalternativ oavsett var bollen var och Hagge löpte som en hind på toppen.)

Andra halvlek hade ungefär sju minuter kvar när en lång passning skickas upp i planen mot Webben som fintar upp hela FC SBE på läktaren genom att kliva över bollen så att den kan rulla vidare till Nick som med iskall precision trycker in den i målet.

Efter reduceringen växte vårt självförtroende och vi började spela som ett lag på riktigt. Den sista portionen av matchen från kvitteringen tills domaren blåste slutsignal präglades av att FC SBE:s desperation växte och att vi passade oss ur kniviga lägen. Slutsatsen vi drar av detta är att vi måste försöka göra mål tidigare och helst innan motståndarna. På så vis kan vi få till en intressant matchbild.

Och på tal om intressant. Tabellen är riktigt tajt. Din Bil har ett litet glapp ner till oss andra men som du ser är det upplagt för hårda matcher framöver då en vinst kan göra betyda väldigt mycket. Notera att det enda lag Din Bil har förlorat mot är… just det: Kontra. Notera också att nästa lag vi möter är Örat medan Din Bil möter BK Snubbe.

Spännande!

Avslutningsvis vill jag tacka alla som kämpade på så föredömligt samt veckans t.f. fotograf som passade på att ta en selfie när det ändå begav sig.

BK Snubbe – Kontra STHLM 1-1

1-1 Nicke (målvaktsretur)

I år firar som bekant Kontra 10-årsjubileum. Kanske var det därför Kontra kände sig lite nostalgiska och spelade som på den gamla goda tiden: med fokus på hjärta och kämpavilja. 

Efter förra veckans kalldusch var det enormt glädjande att se ett gäng härliga rödvita spelare arbeta som ett lag och verkligen visa prov på en inställning som gör denna lagkapten stolt. Stolt och lite nostalgisk.

Redan innan match fick Kontra ett bakslag. Mittfältsgiganten Jens ”Jay-Z” Zimmerman som varit borta från spel under hela vintern och våren, var äntligen tillbaka men på uppvärmningen förstod läkarteamet att comebacken varit något optimistisk. Jens fick byta om till överdragskläder redan innan matchen börjat. Vi håller tummarna för en ny comeback innan sommaruppehållet.

Matchen började inte heller så jättebra. Det tog kanske femton sekunder innan motståndarna fick till en djupledspassning som ingen av Kontras backar riktigt var beredda på. En BK Snubbe-spelare löpte som en hind och hann upp bollen som han sedan sköt via en medspelares vad, varpå bollen bytte riktning och flög in i mål. Allt detta trots ett fantomförsök att rädda bollen från Danne ”The Wall” Eriksson.

Men Kontra hängde inte läpp för det. Sakta men säkert började vi bygga upp ett spel som hade både en och annan ljuspunkt. Vi lyckades, trots hårt motstånd, spela oss upp med skarvpassar från mittmitten ut till kanten och vidare upp i banan. Om vi tappade bollen kämpade vi som djur för att vinna tillbaka den.

Och sådant arbete lönar sig ofta. Palle drog upp bollen på höger kanten och vann många meter. Webben sprang som vanlig ned i hörnet och breddade motståndarförsvaret. Då slog Palle en smörpassning till Face som släppte löst ett praktskott som målvakten räddade. Men på den efterföljande returen dök Nicke upp från ingenstans och tänkte (enligt egen uppgift) ”om jag bara rusar fram och trycker in bollen nu så blir det mål”. Tur att Nicke inte tänkte ”jag är Zlatan Ibrahimovic” som i en match förra året. Denna gång blev det nämligen mål. Hökarängsvallens södra läktare exploderade i rödvit konfetti och glada primalskrik.

 Här skulle skribenten kunna fyllt i detaljer från firandet, undertecknad har till och med frågat runt. Men glädjen för kvitteringen mot vad som tidigare sågs som ett övermäktigt motstånd, var så stor att samtliga inblandade verkar ha fått blackout.

I andra halvan av matchen dundrade BK Snubbe på i ett desperat försök att återta ledningen. Men Kontra tänkte inte vika sig idag och utdelningen uteblev, vilket frustrerade motståndarna. Med näbbar och klor kämpade vi på och när inte det hjälpte fick vi satsa ännu mer. Kontra valde att spela hårt men rättvist. Och ibland bara hårt. Efter en närkamp för mycket visade domaren ut Hagge, som envist rev och slet hela matchen genom. Med en mans underläge blev matchbilden ganska homogen. BK Snubbe bombarderade Kontra med anfall efter enfall. Som ett hav slog de upprepat mot den klippa som Kontra idag var. Vi kurade ihop oss, centraliserade vår försvarslinje och tvingade motståndarna att ta avslut från lägen som inte var till deras favör. De sista två minuterna lyckades Kontra även flytta upp positionerna och fick några fasta situationer på offensiv planhalva som tyvärr inte resulterade i mål.

I matchens absoluta slutskede kom så BK Snubbes vassaste chans. Ett skott från inuti straffområdet hade gått in om inte en kontrait stått ivägen. På returen som uppstod avfyrades ännu ett skott som denna gång räddades av stolpen. Bollen rullade över kanten, domaren blåste i pipan och Kontra konstaterade med jubel att man lyckats bärga en poäng mot serieledarna.

Det var en fantastisk insats av samtliga kontraiter idag. Vi spelade engagerat och gick in fullt ut, vi kämpade som ett lag, och vi var positiva. Precis som det ska vara. Bra jobbat, allihopa, och tack för er insats!

Kontra – Kungsfiskaren 0-3

Ibland, när förutsättningarna är de rätta, är Kontras helhet så mycket mer än summan av dess delar. I matchen mot Kungsfiskaren var helheten oändligt mycket mindre. Det finns inte så mycket detaljer att avhandla, utan vi kan kort och gått säga att vi spelade oinspirerat och var inte alls bra. Och Kungsfiskaren var inte blyga på att göra oss ännu sämre.

Första målet kom på en fast situation ungefär halvvägs in i första halvlek och direkt efter detta började motståndarna, vilket vi ärligt talat också skulle ha gjort, maska något kopiöst. Detta stressade upp oss rejält och ledde till att vi började med den där eländiga strategin att blint rusa framåt och skapa allt för stora ytor mellan lagdelarna. Denna metod har aldrig varit till hjälp och kommer aldrig vara det.

I slutet av första halvleken kom vi ändå fram på ett konstruktivt sätt genom att tajta till laget och passa oss upp i planen. Och då hade vi chans att kvittera. Men detta var inte något vi lade på minnet, utan när andra halvlek drog igång var det återigen för stora ytor mellan oss och bara framåt som gällde. Istället för att passa bakåt eller i sidled och hitta öppna ytor körde vi ofta tills det tog stopp. Då är det långt hem igen och det nyttjade motståndarna. De kom ofta med fler spelare än vad vi hade kvar till försvar och kunde trycka in både 2 och 3-0 innan eländet var över.

Detta var en stilstudie i hur vi inte får agera på planen. Jag tycker att vi gör ett litet manifest kring detta.

• Vi måste spela med ett engagemang, inte göra halvhjärtade insatser. Vi älskar ju att spela! Det måste synas på planen.
• Vi måste spela som ett lag. Långbollar funkar sällan lika bra som att samspela oss framåt. Vi kan detta så det är bara att omsätta i praktiken.
• Vi ska fokusera på att vara positiva. Visst är det frustrerande ibland men så länge vi tänker på att det ska vara kul att spela kommer ovanstående punkter att infrias, vilket kommer göra det ännu enklare att vara positiva.

Jag kommer försöka tänka på detta när vi på måndag möter serieledarna BK Snubbe. Då vill i alla fall jag se det där härliga Kontra där helheten är så mycket mer än summan av delarna.

1-0 Mangoose (Nick)
2-0 Nick (Ljudet)
3-0 Nicke (utan assist)
3-1 ”Evil Jungen” (spelandes för motståndarlaget)
3-2 Heaballiansare (assistad av ”Evil Face” spelandes för motståndarlaget)
4-2 Nick (K.G.)
5-1 Domaren (som bestämde att matchen skulle sluta just så)

Ja, det här blev en märklig match. Uppladdade efter förra veckans vinst begav sig Kontra till Hökarängen för seriens andra match, denna gång mot nykomlingarna Heaballiansen. Matchplanen var klar. Coach Mangoose läste upp startsjuan och påminde om det nya spelsystemet, som i formen skulle kunna liknas vid en hummer: starka farliga klor, stort benhårt huvud och en redig, fyllig stjärt. Kontra ”The Lobsters” STHLM spelar 3-1-2 under säsongen 2014 så till vida inget katastrofalt händer.

Matchen skulle precis dra igång då det visade sig att blågröna Heaballiansen bara lyckats samla tre spelare inför match. Kontra som är vana vid att ett eller två lag hoppar av varje år, suckade djupt. Så djupt att Heaballiansen skämdes och raggade upp några barn som lattjolirat på planen innan matchen skulle börja. Nu bestod således kvällens version av Heaballiansen av tre vuxna och fyra 12-14-åringar. Det höll i ungefär tre minuter. Sen orkade inte en av 12-åringarna mer och slutade spela. Eftersom Kontra hellre ville spela match än åka hem så gjordes en diabolisk deal på gruset i Hökis: Matchen skulle spelas men Face och Jungen (som ändå brukar vänsterprassla i konstgrässerien med Staden) skulle spela för motståndarlaget, under förutsättning att Kontra vann matchen. Om vi vann med 4-0 skulle vi vinna med 5-0. Om vi förlorade med 4-5 skulle vi vinna med 5-0. Om vi vann med 10-2 skulle vi vinna med 10-2. Alla ville spela fotboll. Matchen kunde fortsätta.

I första halvlek fungerade matchplanen. Nicke spelade högerklo och nöp till flertalet gånger så att vi fick omställning till offensivt läge högt upp på planen. Mangoose (vänsterklo) och Nick (hôvve) hade fint samspel, och det var också så det första målet kom till. Tjong! Strax därpå fick Ljudet bollen efter att Kontra avstyrt ett fint anfall från motståndarna regisserat av Evil Face och Evil Jungen (som ju spelade för fel lag). Ljudet slungade upp bollen i en båge, den nådde Mangoose och vi ledde med 2-0. Kaboom!

Högerklo-Nicke bröt sedan ännu en boll högt uppe på planen med sitt tuffa men rättvisa spel. Motståndarna var lättviktiga. Målvakten fick panik (var han månne släkt med förra matchens målis?) och glömde bort var målstolparna var. Han flyttade sig således ur målet och Nicke kunde enkelt prickskjuta in bollen i mitten av målet. Målkåta Kontra var ett faktum och alla ville göra mål. Det var tur att vi hade satt tre mål, för nu var det dags för träbenens afton. Kontra missade cirka 12 öppna lägen och 13 svårare sådana innan halvleken var över. Skitfina frisparkar i ribban, lösa bollar direkt i målvaktens famn, crazy-ass trollerikombinationer som fick ett ovärdigt slut. Ja, som åskådare fick man se allt. Ingen i den månghövdade publikskaran kunde i alla fall säga att Kontra inte spelar pubikfriande fotboll!

Sen var det halvlekspaus. Kontra var nöjda då vi visste att vi skulle vinna matchen. Men Face och Jungen (som ju hade bytt sida) visade beundransvärd inställning gentemot sitt tillfälliga lag och körde en snabbkurs i taktik med det blågröna gänget. När matchen drog igång igen var det en helt annan spelbild. Jungen reducerade omgående medelst en riktig kanon ställningen till 3-1 och sedan smörpassade Face till en blågrön spelare som omarkerat kunde skjuta förbi en annars fint spelande Dan och vips stod det 3-2. Nu spred sig oron i Kontra. Så här kunde det väl inte sluta? Nä. K.G. redde ut grejerna och fick bollen till Nick som hade en fantastisk fotbollskväll, spontant uttryckt: ”matchens spelare”. Lite trollerikonster från nämnde Nick så stod det 4-2. Det kunde helt rimligt ha stått 15-2, men vi missade lite för ofta.

Matchen blåstes av. Eftersom domaren tyckte att Face och Jungen hade gjort så fint mål och assist åt andra laget så lät han Heaballiansen få ett mål i protokollet ändå. 5-1 således!

Efter att vår match avslutats skedde två saker. Det ena: ordf. Bäckström började mäta upp spelarnas kroppar inför beställningen av det skräddarsydda jubileumsmatchstället. Har du ännu inte blivit mätt så läs det här. Snarast!

K.G. tar måtten på Mangooses biceps, för att hans nya kontratröja ska få rätt mått. Zimmerman och The Wall tittar på. Webben noterar måtten i en app.

Det andra var att Örat United mötte BK Snubbe i matchen efter vår match. Det syntes direkt att vi kommer att få svårare motstånd snart. Vi sade att det lag som vinner den matchen kommer att vara favorit att vinna serien. Dock orkade vi inte kolla klart. Så vi gick och tog en öl. När vi satt på ölhaket (Willys vid Gullmarsplan) så kollade vi i Korpens nya app (ladda ned den för iPhone eller Android) hur det hade gått i den matchen, och vilka som skulle vara det största hotet. Ingen hade vunnit!

Eftersom ingen annan heller vann nån match denna kväll (utom Din bil – som vi ju vann över förra gången) så betyder det istället att Kontra är i ensam serieledning! Känns ju rätt så fint, faktiskt! Nästa match blir mot Kungsfiskaren som vi vann båda mötena mot förra året (hemma 1-0 och borta 0-1), båda gångerna efter kämpainsatser och marginalerna på vår sida. Det kommer inte bli någon enkel match men vi ska ta den här chansen att rycka, eller hur?