BOLLTROLLARNA – KONTRA STHLM 2-4

1-0 Skitmål 1
1-1 Hagge (Ny-Mats)
2-1 Skitmål 2 2-2 Mike (Jenz)
2-3 Hagge (Lightning)
2-4 Hagge (Mike)

Det finns matcher som det är pest och pina att skriva rapport om och sedan finns det matcher som i torsdags. Matcher som efterhandskonstruerade meningar inte gör rättvisa. Du skulle kort och gott varit där.

Vi börjar från början. För en jäkla massa år sedan var ordf. Hardstedt och Webben ute på lokal. De stötte på en lokal förmåga som fattade tycke för Joel och otycke för Hagge, vilken han refererade till som Spindeln utan nät. Sedan detta uppdagades på cykelresan mellan London och Edinburgh för drygt två år sedan har det varit ett populärt smeknamn på Hagge. Nu kanske det är dags för en revision för igår krönte Spindeln en lysande säsong med att hitta nätet hela tre gånger.

Kanske var det för att det var sista matchen. Kanske att vi hade så mycket att spela för (en så kallad sexpoängsmatch. Vinst skulle innebära avancemang till femteplatsen, förlust degradering till sjundeplats). Kanske att vi hade publik i form av Mikes barn samt coach Endahls och Brordins mor. Eller kanske, och detta vill jag tro mest på, var det att vi var på plats i god tid och hann värma upp. Kanske berodde det på allt ovanstående. Oavsett anledning så var stämningen extremt god och vi var taggade.

Trots detta började vi första halvlek ganska blekt. Spelet var statiskt och vi anpassade oss inte efter hur motståndarna agerade. Det var återigen långt mellan lagdelarna och alldeles, alldeles för tyst. (Om man spetsade öronen kunde man höra skrålet från Hökis stamkunder när de följde matchen via länk.) Som vi vet sedan tidigare har Bolltrollarna några snabba offensiva krafter som det är svårt att hinna med. Vi vågade inte riktigt gå i på kropp för vi visste att de skulle kunna älga ifrån oss utan större svårighet.

Motståndarna anföll dessutom gärna med fler spelare än vad vi ställde upp i försvaret. Således var det svårt att freda sig ordentligt och därmed kändes Bolltrollarnas ledningsmål inte helt oförtjänt. Pope, som vikarierade för Danne i mål, gjorde sitt bästa för att nå bollen med det var till ingen nytta. 1-0.

Men skam den som ger sig. Det tog inte lång tid innan Ny-Mats hittade Hagge med en boll som Johan på något vis (vissa säger klack, andra säger tå) lobbade över målvakten och in i mål. Det var ett viktigt mål men också riktigt snyggt. Det konkurrerar i min mening med Nickes balja förra veckan om årets mål.

Dock så tänkte Bolltrollarna inte på något sätt låta oss njuta av kvitteringens sötma. Nä, istället tryckte de taskmörtarna på ännu mer och anföll om och om igen. Skott gick utanför, tog i ribban eller räddades av en storspelande Pope. Till följd av oklarhet i leden fick motståndarna till slut en öppning på vår vänsterkant och en back är inte mycket hjälp när typ ett helt lag anfaller. Vi hängde helt enkelt inte med när Bolltrollarna gjorde 2-1.

Vi försökte omgående revanschera oss och lyckades nästan traggla in bollen. Nästan.

I halvleksvilan pratade vi främst om att vi nu hade 20 minuter kvar av säsongen och att det var hög tid att skapa lite goda minnen att hålla oss varma med under vintern. Sagt och gjort.

Under andra halvlek stod Kontra för den kanske störta moraliska och spelmässiga upphämtningen om inte någonsin så åtminstone i år. Helt plötsligt spelade vi så där som vi alltid säger att vi ska spela. Enkelt, smart och snyggt. Och det ger ju resultat! När vi pratar med varandra gör vi det så mycket enklare. Vi gör varandra bättre. Och vi gör mål.

Mike var först ut när han otroligt stiligt dunkade in 2-2. Han fick till ett pressat skott som målvakten inte hade en chans att ta (och som gör att den jäveln är den som rättmätigt borde kallas Kanonen). Jens stod för snygg assist. Helt plötsligt levde hoppet igen!

Konkurrens kan leda till bra resultat. Hagge, som visste att hans skytteligaledning hotades av både Jens och Mike, gjorde slag i saken och plockade upp returen efter riktigt snyggt spel och ett präktigt skott av Lightning. Efter att ha tragglat framför målvakten (och trampat på honom c:a tre gånger) lyckades han få in bollen och därmed ge Kontra ledning. Ultras brast ut i glädjerop och sedan i den gamla allsången Vem springer snabbast på planen? Vem klättrar flinkt upp på din rygg? Vem har störst hjärta i Kontra? Vem gör sin medspelare trygg? Jo, Johan ”Hagge” Hardstedt. Så stark och smart och snygg.

Detta var verkligen Hagges afton och den var inte över än. Med blott ett par minuter kvar av halvleken serverade Mike honom en otroligt vacker djupledspassning. Hagge sög in bollen, tog några steg och placerade in den säkert i maskorna en tredje gång. Det hela var poetiskt och ett sant nöje att skåda. Lagspel när det är som bäst.

Bolltrollarna tappade efter detta helt luften och resten av matchen gick mest ut på att låta tiden gå. Det sista som hände i matchen var ett frisparksläge som gestaltade hur oinspirerade de var. Frisparksläggaren verkade mest ta ut sitt missnöje på bollen och efter att han medelst en tåpaj placerat den långt utanför mål blåste domaren av.

Så om vi ska summera matchen så var den en sådan som kommer att leva kvar åtminstone i mitt minne. Vi stod för en enorm uppryckning när det verkligen behövdes och lyckades därmed sno åt oss femteplatsen i tabellen framför näsan på motståndarna. Vintervilan är välförtjänt. Tack för i år, allihopa!

Kontra STHLM – Magna Carta 1-4
1-1 Nicke (The Wall!)

Jag har inte orkat/hunnit göra en matchrapport förrän nu så du får ursäkta om detaljerna är lite bristfälliga.

Vi spelade ganska bra och lyckades bl.a. i slutet av första halvlek kvittera i och med årets kanske snyggaste mål när Nicke nickade in en hög djupledsboll slagen av ingen mindre än vår målvakt Danne. Sjukt snyggt och mentalt viktigt!

Magna Carta var också ganska bra (och även extremt gnälliga. Om du kan ge så kan du ta, du högljudda och grönvita back).

Vi höll ut bra tills det blev 1-2. Då kämpade vi hårt för att kvittera, vilket lämnade oss öppna för mål i backen. Och det blev det. På straff och på spel. Attans! (Det hela blir ju bara ännu nesligare när man inser att Magna Carta inte ens är ett fotbollslag.)

Nu återstår en match. Bolltrollarna är motståndare och en vinst är ett måste för att inte tappa mark. Vi jagas av Kuben som möter Party Hard. Ganska trolig vinst för Kuben, alltså. Om vi däremot revanscherar oss mot Bolltrollarna så kniper vi femteplatsen. Hashtagen uppdateras därmed till #treavtre. Nu avslutar vi den här säsongen med stil!

Shejkerna från Stureby – Kontra STHLM 4 – 2

0 – 1 Jens (Nicke)
3 – 2 Jens (Mike)

Om förra veckans match var en usel insats ur Kontra-perspektiv så innebar gårdagens sammandrabbning ett fall framåt. Okej, matchen förlorades, främst till följd av periodvis passivitet, men det fanns partier när vi ändå spelade riktigt bra. Som ett lag. Kreativt. Smart.

Och visst började det bra. Innan någon riktigt fattat vad som hände gjorde vi 1-0. Målgörare var Jens, stiligt assisterad av Nicke. Kontra, publiken, motståndarna. Alla var lika förvånade.

Men Shejkerna fann sig snabbt och började pressa på. Vi i Kontra svarade med onödigt mycket respekt. Shejkernas reslighet och det faktum att de slog oss i förra mötet gjorde att vi avvaktade för att se vad de skulle ta sig till.

De tog sig till två mål. Och vi gav dem utrymme att göra det. Första målet lobbades in efter att Kontras backlinje gett bollhållaren för mycket tid att se The Walls placering och måtta sitt skott efter rådande förhållanden.

Andra målet var även det till följd av att vi inte satte press på bollhållaren. Skillnaden här var att detta var ett klassiskt vristskott som snyggt skickades in i maskorna. Snyggt men snöpligt. På kort tid hade Shejkerna vänt ett underläge till ett övertag. Och det skulle bli värre. Innan halvleken var slut utökade Shejkerna sin ledning till 3-1. Men så kom, i halvlekens sista skälvande sekunder, en möjlighet. En Shejk blev lite väl het och sur på domarens agerande. Han vädrade sina åsikter och tackades för inputen med ett gult kort.

I pausvilan kom vi fram till att vi inte skulle spela så mesigt, utan pressa på och anfalla lite enklare.

Pausvilans snack efterföljdes när andra halvlek inleddes. Vi spelade riktigt bra och det kändes som att en reducering låg i luften. Och mycket riktigt så kom den. Återigen var det Jensas lovefoot som var inblandad. Denna gång är det inte lika klart vem som hjälpte honom så det beslutades efter matchen att ge assisten till den inlånade förmågan André (må detta övertyga honom att hjälpa oss igen (och även gamle kontraiten Pony skötte sig exemplariskt så ja tack till honom också)).

Vi hade vittring igen. Om vi bara fortsatte så här så skulle vi kunna kvittera!

Just denna känsla gjorde sista målet extra nesligt. Men det är ju ett axiom att det lag som pressar på öppnar sig för kontringar. Mycket riktigt. En Shejk fick tag på bollen och fyrade, strax utanför straffområdet, av ännu en lobb. Danne backade hemåt men blockerades av en annan Shejk som smugit upp bakom honom. Med vägen hem stängd för Danne kunde vi bara se på när bollen studsade in över mållinjen och därmed punkterade matchen.

En match som trots vårt passiva försvarsspel ändå visade på den kvalitet med vilken vi kan föra oss på planen. Håll det snyggt, håll det enkelt och håll huvudet högt så kan vi vinna de två kvarvarande matcherna. Det finns sex poäng kvar att vinna. De ska vi ha! Nu inleder vi kampanjen #sexavsex.

Din Bil Stockholm 5 – Kontra STHLM 0

Jävla skitmatch! Inget kul att skriva en detaljerad redogörelse av detta debacle. Låt oss därför helt kort konstatera att i matchen mot din Bil Stockholm saknade Kontra det mesta. Flås, samspel, jävlaranamma, avbytare. Allt lyste med sin frånvaro. Om vi bryter ner de områden där vi brast får vi fram följande analys:

• Flåset
  Förra veckan spelade vi på ett sätt där vi hushöll med krafterna. Spelsystemet då gjorde att vi inte behövde slita ut oss. Inga tokrusher över planen, utan strukturerade anfall som ett lag. Igår gjorde vi raka motsatsen.
• Samspelet
  I och med tröttman dämpas snacket vilket ju är nyckeln till samspel. Denna match var det bitvis tyst som i ett bibliotek på planen.
• Jävlaranamma
  Man vinner ingen boll genom att ställa sig bredvid och se på. Allt eftersom matchen led blev vi mer och mer passiva. Tillslaget veknade, vilket gjorde att vi gav bort alltför många bollar. Sedan tittade vi på vad motståndarna skulle ta sig till med bollen.
• Avbytare
  Det har sagts förut. Vårt främsta vapen är avbytare. Den här gången hade vi ingen. Vi började till och med matchen med en man mindre till följd av trafik-kaos. (Någon närvarande summerade det hela väldigt bra. Vi började matchen en man kort och när vi sedan blev fulltaliga var det som att vi inte fattade det, utan fortsatte spela som om vi vore i numerärt underläge.)

Den sista punkten är den centrala. Detta blir därmed mer en uppmaning än en matchrapport.

Vi behöver fler som är villiga att släpa sig ut till Hökarängen, även nu när hösten börjar göra entré. Det är förståeligt att man inte kan vara med varje match. Ibland har man förhinder, ibland är man sjuk eller skadad. Men att man bara inte orkar är inte ett starkt nog skäl. Att spela fotboll är ju bland det bästa som finns. I synnerhet när det är mörkt, kallt och blött. Finns det något bättre än dessa grismatcher som bara Korpen i höstskrud kan erbjuda? Inte mycket, om du frågar mig. Och innerst inne tror jag att du håller med.

Vi har några tuffa matcher framför oss. Tuffa men inte omöjliga att vinna. Speciellt inte om vi har folk på plats. Kontra kallar. Svara du?

Party Hard FC – Kontra STHLM

0-1 Jens (K.G.)
0-2 K.G. (Jens)
0-3 K.G. (Mike) (hörna)
0-4 Mike (Hagge)
0-5 Brordin (K.G.)
0-6 Hagge (Dribbel)
0-7 Jens (Dribbel)
0-8 Hagge (Mike)

Ojojoj! Det har nog aldrig hänt förut och frågan är när det kommer ske igen. Kontra har historiskt sett varit ett lag som varken gör eller släpper in många mål. Men igår rasslade det till ordentligt när Kontra mötte Party Hard FC och slog dem med en oöverträffad åttamålsvinst. Du får ursäkta bristen på detaljer, kära läsare, men det gjordes helt enkelt för många mål igår för att hålla reda på allt.

Senaste mötet mot dessa piercade festprissar slutade med en 3-1-seger. Det var då också påtagligt att vi tillät Party Hard att spela bra. Igår återgäldade de den tjänsten. All heder ska inte ges till dem, utan de kontraiter som var på plats kan klappa sig själva i ryggen en hel del.

Coach Engdahl, till exempel, har gång på gång visat att han inte är blyg för att ”röra om i grytan”. Igår gjorde han det rejält genom att flytta upp K.G., Kontras kanske mest defensive spelare, på toppen. K.G. tackade för det per omgående genom att servera Zimmerman med en räkmacka som Jens inte hade några problem att trycka in i mål. Föga anade de jublande publikskarorna att detta bara var början.

Det tog dock inte lång tid innan Jens skulle återgälda den smörpassning K.G. berett honom. Från högerkanten skickade han in en projektil framför målburen där K.G. med självaste vänsterfoten styrde in bollen. Detta var ett historiskt mål då det är det första K.G. lyckats göra i sin tioåriga Kontrakarriär. Läs mer om det här.

”När det regnar öser det ner” brukar det heta. Vid nästkommande hörna slog Mike in bollen. Återigen stod K.G. (som hade fått blodad tand) på plats och sköt den rakt på en täckande målvakt. Som en gummiboll kom bollen tillbaks och denna gång slank den fanimej in i mål igen. 0-3, således och K.G:s andra mål noterades.

Näst efter det var det Mikes tur att göra mål. Assisterad av Hagge fyrade Mr. Taylor (även kallad Old Bleecher) av ett riktigt praktskott. Du vet, ett sådant där pressat vristskott som bara stiger och stiger. Det var sjukt vackert!

Nästa mål var fint, även det. Brordin, som verkligen kommit till sin rätt på innermittfältet, tog en djupledslöpning och plockade i farten upp en passning som slogs i luckan. Med säker fot förpassade han in den i mål och skrev även han in sig i kvällens målprotokoll.

Innan halvleken var slut ville också Hagge säga sitt. (Kanske kände han sin poängligaledning hotas?) Dribbel passade och mannen med harhjärtat skickade in bollen med samma rutin vi är vana vid att se hos honom. 0-6, därmed.

I andra halvleken sänktes tempot lite. Kontra var trötta efter allt firande och Party Hard kände sig tydligen piskade att rädda sitt anseende lite. De pressade på för att reducera och kontrade med tre anfallare, vilket gjorde att Kontra fick tänka lite mer defensivt. Men som tur var har Kontra en mänsklig vägg i mål. De skott som Party Hard lyckades få till sögs säkert in av Danne.

Party Hard skulle inte få några mål denna kväll. Däremot skulle Kontra göra ytterligare två. Jens ville även han bli tvåmålsskytt och Dribbel var inte blyg på att hjälpa honom med detta. En pass och ett skott senare stod det 0-7.

Kontra skulle få ännu en tvåmålsskytt denna match. Hagge, även känd som Spindeln utan nät, hade ett mål till i sig. Assisterad av Mike befäste han sin position i toppen av poängligan.

Fler mål blev det inte. Matchen slutade 0-8. Denna skörd räcker ju gott och väl men det är ändå inte därför man gick därifrån med en så härlig känsla i kroppen. Den kom sig av att vi spelade så bra ihop. Vi pratade som aldrig förr (”Passa mig” Du får tillbaka den.”), vi mötte boll, vi drog isär motståndarnas försvar och vi arbetade metodiskt som ett lag. Om det tog stopp så vände vi och anföll från andra kanten. Det var fantastiskt att se och uppleva. Jag känner med er som inte kunde vara med.

Framför oss har vi lite vassare motstånd men om vi spelar som vi gjort de senaste matcherna har vi fler poäng att hämta. Forza Kontra!